Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. 13 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38 (613). LÖRDAGEN DEN 13 MAJ 1899. 12:te Årg.
I LLtlSTREPAD UTIDNING
KVINNAN OCH »MEnnET
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR:
Idcn ............................................ ............... kr. 5: —
Iduns Modetidn.med plan-
scher OCH HANDARB. _
_ » 5: —
Iddns Modetidn. utan pl. > 3: —
UTGIFNINGSDAGAR :
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE :
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPNA KL. 10—5.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE.
Redaktionssekr. : JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 16 46.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
ANNA ZETTERBERG.
AEAH BERNHARDT föll en gång på
den bizarra idén att spela Ofelia.
Experimentet misslyckades. Redan
konstnärinnans apparition var allt
utom lämplig, och hennes raffinerade koketteri
har säkerligen aldrig varit mindre på sin plats.
Bland de svenskar, som bevistade dessa äfven
i andra afseenden kuriösa Hamletföreställnin-
gar på teater Porte-S:t-Martin, var en af våra
landsmaninnor, som själf förut på vår kung-
liga scen fint och rörande framställt denna
Shakespeares blomlikt fagra och ömtåliga flick-
typ. Under en af mellanakterna hyllades hon
på sitt modersmål såsom den där i vida högre
grad än den franska artisten förtjänat Ofelias
eftermäle »Ljuft åt den ljufva!»
Denna svenska skådespelerska var Anna
Zetterberg, som, efter att i åratal hafva låtit
oss sakna sitt intelligenta och konstnärliga
spel, i dessa dagar på Dramatiska teatern upp-
träder i några af sina förnämsta roller.
Någon har om Anna Zetterberg med rätta
yttrat, att hon icke tar den stora massan, men
väl den intelligenta delen af publiken, och
Georg Brandes skänker henne det vitsordet,
att hon är »en sann, en äkta konstnärinna».
Konstnärsgryet hos den unga upptäcktes i elev-
skolan af Anders och Hedvig ’Willman, hvilka
med aldrig svikande intresse till sin lefnads
slut understödde sin skyddslings ärliga och
entusiastiska konstnärssträfvan. Bland andra
i vårt land, till hvilka Anna Zetterberg står
i stor förbindelse för trofast vänskap i råd
och dåd, märkas numera aflidne kamrer Tör-
ner vid k. operan och hans maka samt herr
och fru Bengt Carlson.
Största inflytandet på hennes konstnärskap
hafva emellertid utländska konstnärer öfvat.
Då Ernesto Rossi 1885 och 1886 uppträdde
i Stockholm, hade Anna Zetterberg tillfälle
att inför och emot honom uppträda som Ofelia,
Desdemona och Cordelia. Den italienska konst-
nären lofordade henne varmt, och erkännas
måste, att hon, som dock redan förut för-
tjänstfullt löst betydande uppgifter, aldrig förr
spelat med en sådan glöd och inspiration. På
Rossis uppmaning reste hon sedermera till
Paris för att fortsätta sina dramatiska och
språkliga studier och för att från världsskåde-
banan hämta de mäktiga intryck, som ännu
kräfdes för hennes utveckling.
Anna Zetterbergs vistelse i Paris var i allo
lyckad. Öfverallt gjorde hon sig afhållen ge-
nom sitt sympatiska, flärdlösa väsen, och myc-
ken gästfrihet åtnjöt hon, särskildt i Björn-
stjerne Björnsons hem. För sitt svaga bröst,
som vållat henne många olägenheter — så
hade hon t. ex. för att undvika öfveransträng-
ning nödgats upparbeta sin röst i ett annat
än dess naturliga läge, ett förfarande, som
minskade stämmans välljud och ådrog dess
ägarinna en oblid kritik — behandlades hon
med framgång af doktor Munthe. Sina stu-
dier bedref hon med ifver vid konservatoriet,
och intet se- eller hörvärdt på pariserscenerna
undgick hennes vakna uppmärksamhet. Bland
alla dåtida parisiska skådespelerskor kände
hon sig mest tilltalad af Jane Hading, hvars
Sapho, kreerad samma vinter, ju också var ett
stycke utsökt konst.
Efter ett kortare uppehåll i hemlandet, där
hon firade vackra segrar som Francillon i pje-
sen med samma namn, som Claire i »Herr
Derblays giftermål» och som Julia i »Galeotto»,
återvände Anna Zetterberg till Paris. Hennes
afsikt var att med stöd af rekommendationer
söka utverka åt sig undervisning af den ita-
lienska fragediennen madame Ristori, som vid
sitt uppträdande i Stockholm många år dess-
förinnan gjort ett outplånligt intryck på den
lilla teatereleven, framför allt genom sitt knä-
fall som Maria Stuart för Elisabeth. Innan
ännu Anna Zetterberg hunnit sätta denna plan
i verket, bereddes henne tillfälle att för Fran-
çois Coppé på originalspråket framsäga en af
dennes monologer, hvilket inbragte henne
smickrande loford från skalden. Af Ristori
tick hon att börja med det nedslående svaret,
att konstnärinnan ej längre meddelade någon
undervisning, särdeles nu, då hennes mans
sjukdom tog hennes tid och krafter i anspråk.
Men efter att för henne hafva reciterat Coppés
monolog blef den unga svenskan till sin fröjd
antagen som Ristoris elev. Under följande
sju månader, tillbragta dels i Paris, dels i
Rom, åtnjöt Anna Zetterberg utan ersättning
Ristoris oskattbara ledning. Deras ställning
till hvarandra karaktäriseras bäst af Anna
Zetterbergs utsago, att Ristori för henne var
på samma gång drottning och vän. Julia i
Shakespeares »Romeo och Julia», Phèdre i
Racines sorgespel med samma namn och Marga-
reta i Göthes Faust — se där roller, som
Ristori inöfvade med Anna Zetterberg och som
hittills legat lagrade för vår räkning likt ädelt
vin.
Efter att under ett besök i Sverige hafva
vunnit både publik och kritik genom sitt nobla
och själfulla återgifvande af drottningen i
Victor Hugos »Ruy Bias» och af Rose Morel
i François Coppés »Pater Noster», återvände
Anna Zetterberg till Paris, där hon utförde
Francillons roll inför pjesens författare Alexan-
dre Dumas, som själf gaf henne repliken och
uttalade sin lifliga tillfredsställelse med utfö-
randet. Försedd med rekommendationsbref
från svenske ministern Åkerman, som visat
henne mycken välvilja, begaf hon sig därpå
till London, där hon grundligt studerade engel-
ska språket samt förberedde sig att på detta
utföra Ibsenroller inför londonpubliken. Aftal
var redan träffadt rörande hennes uppträdande
på Drury-lane-teatern i »Frun från hafvet» och
»Francillon», kostymerna voro beställda och
repetitionsdagen utsatt — då dog hastigt tea-
terns direktör, och planen gick om intet.
Från London reste Anna Zetterberg öfver
Paris till Köpenhamn, där det efter många
underhandlingar tilläts henne att uppträda i
»Francillon» på kungliga teatern. Kritiken
berömde hennes känsla samt goda skola och
goda diktion, och från bröderna Georg och
Edvard Brandes kom henne det mest älsk-
värda bemötande till del. Denna vinter har
hon tillbragt i sitt hemland.
Oss förefaller det, som om stunden nu vore
inne för Dramatiska teatern att genom ett
engagemang försäkra sig om Anna Zetterbergs
fina och själfulla, under trägna och samvets-
granna studier samt ovärderlig ledning mog-
nade talang. Som en af våra förnämsta tra-
giska skådespelerskor har hon ju för länge
sedan dokumenterat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
