Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 27 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 IDUN 1899.
XttfJm
îI! H ’-KZz. \
- ’__ —>**SSSKÎ. .i
•JäJ§L£!U
I I ! ! ,
jC-Wi.nr: MM
’
Sös^iefij^
M
____
FRÅN GREFVE TAUBES BEGRAFNING: PROCESSIONEN I SLOTTSBACKEN.
Prostinnan hörde, att prosten gick nere i
förstugan, och ropade honom an:
»Kom upp, far, och se, hur jag ställt det
för vår gosse?»
Trätrappan knarrade, och prosten kom med
sin oumbärliga pipa i munnen.
»Åh ja, inte så illa,» sade han, »men hvar
skall han ha sitt arbetsbord?»
»Arbetsbord, skall han behöfva ett sådant?»
Det hade prostinnan inte tänkt på.
»Ja, för ritningar och sådant, förstår du väl,
mor. Han lär väl inte lägga händerna i kors
härhemma heller.»
Tänk, att far för en gång kunde vara så
praktisk! Det harmade allt prostinnan en liten
smula, att hon inte själf kommit att tänka
därpå. Det blef nu nya funderingar, men så
löstes också den svårigheten just i lagom tid,
ty strax därefter kom en vagn insvängande
på gården, körde rundt om blomsterrundeln
och stannade framför trappan.
»Paul, vår egen käre gosse! Välkommen
hem igen! Hvad du blifvit bredaxlad, brun
och vacker och hvad ditt skägg har vuxit!
Hur snäll du var, som tänkte på att göra dina
gamla föräldrar denna glädje.»
Återseendets välbehag tog sig uttryck i små
hjärtliga utrop samt upprepade omfamningar,
och ett par fasta ingeniörshänder klappade
prosten i ryggen, så att han måste säga:
»Det känns, att du -brukar handskas med
stål, käre Paul» och så skrattade de båda.
Men prostinnan var spm kautschuk, hon tog
emot allt hvad hon fick och såg blott inner-
ligt förnöjd ut därmed.
Under tiden hade reseffekterna blifvit ned-
lyftade från vagnen och inburna i förstugan.
Upprepade gånger hade därvid en ung man
snuddat förbi prosten på förstugubron, men i
sin glada sinnesstämning hade de ej lagt märke
till honom. Nu kom emellertid han och hus-
pigan med en stor koffert emellan sig och
råkade att därvid stöta till prostinnan.
»Förlåt,» sade han och ryckte med den le-
diga handen filthatten från hufvudet, och prost-
innan fick nu ögonen på honom.
»Hvem är han?» frågade hon. »Han ser
ej ut som någon kusk.»
»Det är han inte
heller, » svarade Paul
skrattande. »Kom hit,
Erik,» ropade han in-
åt förstugan, »och
visa dig för far och
mor ! »
Den unge mannen
trädde nu ut med hat-
ten i hand och bu-
gade sig för de gamle.
Han var liten och satt
samt hade ett öppet
och ärligt ansikte.
» Känner inte far
och mor igen Ny-
bergs Erik? Han har
på sista tiden varit
min hjälpreda vid åt-
skilliga byggnadsföre-
tag, och nu följdes vi
åt hem, eftersom han
också har sin gamla
mor, som han ville
träffa. »
]. Nordling foto.
FRÅN GREFVE TAUBES BEGRAFNING: PROCESSIONEN PASSERAR
GUSTAF ADOLFS TORG.
»Så får jag ändå rätt,» sade prostinnan och
kände sig så belåten, som om hon fått hem
två söner i stället för en. »Mor Sara är där
borta i trädgården, men kanske ni ej för tvärt
skall komma öfver henne, hon är gammal och
skröplig nu och kunde ta sig för hårdt af den
oväntade glädjen. Följ efter mig på litet af-
stånd, så skall jag förbereda henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
