- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1899 /
4

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. 27 maj 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDUN 1899. — 4
< «*• It
y y <’•:>
äJ-’* Æ !^SiS
i#@fPP8
■S\:^y
■ ’
:•<■; SS:
N v ’.‘
Jr’.;*i:
A. Blomberg foto.
FRÅN KAPPLÖPNINGARNA PÅ LINDARÄNGEN: UTSIKT ÖFVER SADELPLATSEN.
Det skulle ju emellertid kunna tänkas, att
Julia vid denna tid bebott rummet inåt går-
den, och då bortfalla alla dessa svårigheter,
ty därifrån kommer man genom en dörr helt
bekvämt ut på en balkong, som vetter åt träd-
gården med den historiska muren. Då blir
ögonblickligen den dramatiska situationen, hvad
de lokala förhållandena angår, fullt klar —
om man öfver hufvud laget skall roa sig med
den absurda förutsättningen, att Shakspeare
drifvit sin realism så långt, att han brytt sig
om att taga någon hänsyn till de lokala de-
taljförhållandena.
Om den saken tycktes den unga Giulietta
vara lifligt öfvertygad.
Hon förde oss ut på balkongen och läm-
nade oss för en stund ensamma åt våra be-
traktelser.
Min följeslagerska försjönk ånyo — sedan
gumman och maccaronerna numera voro utom
synhåll — i romantisk kontemplalion. För
min del hade jag heller icke hjärta att störa
henne.
Efter en stund kom Giulietta tillbaka med
två röda rosor, plockade i den Julianska träd-
gården, hvilka hon förärade oss som minne.
Jag har ännu stjälken och ett par blad i
behåll jämte en cypresskvist från grafven —
ärligen betalt med 50 centesimi.
Men när jag med hjälp af dessa reliker
återupplifvar mina minnen från Romeos och
Julias stad, kan jag icke frigöra mig från en
smula nationell afund öfver de romantiska
italienarnas praktiska läggning. Vi nordbor
ha ju Hamlets hembygd inom våra landamä-
ren, men vi ha icke förstått oss på att an-
ordna vare sig en barnkammare eller en sarko-
fag att visa intresserade främlingar.
QKANDINAVIENS ERKÄNDT FÖRNÄMSTA MO-
DEBLAD ÄR IDUNS MODETIDNING, som för
helt år kostar endast 3 kr. för planschupplagan, 3 kr.
för den vanliga upplagan. Prenumerera på prof från
det nya kvartalet 1
VÅRA ILLUSTRATIONER.
KAPPLÖPNINGARNA PÅ LINDARÄNGEN annan-
dag pingst hade, med afseende på vädret, ej
fullt samma otur som hästutställningen för några
veckor sedan; men skarpt blåste Æolus äfven nu,
och snökorn flögo i luften mellan solglimtarne.
Emellertid gingo löpningarna med glans och
verve, och publiken, som kommit ganska talrikt
tillstädes, följde intresserad täflingarna från början
till slut.
Den bild af årets första Derby-dag, som Idun i
detta nummer bjuder sina läsare, framställer en
totalvy af banan, med sadelplatsen och prisdomare-
tribunen i förgrunden samt den af mondän publik
fyllda åskådareläktaren i fonden.
#
FRÅN GREFVE G. B. TAUBES begrafning, som
ägde rum den 19 dennes och var den imposan-
taste likbegängelse hufvudstadens invånare bevitt-
nat sedan många år, meddela vi i vårt dagsnum-
mer ett par illustrationer.
Den större bilden framställer liktåget, passe-
rande utför Slottsbacken mellan fotregementenas
paraderande led, medan å den mindre illustratio-
nen synes sorgetåget, när detsamma, kommande
från Norrbro och eskorteradt af en afdelning artille-
rister, sneddar öfver Gustaf Adolfs torg mot Arse-
nalsgatan, på väg till Artillerikyrkogården.
TVÄNNE MÖDRAR. SKISS FÖR
IDUN AF SOFIE LINGE.
FORTS. OCH SLUT.
J> T A, VI HA JU ingen annan, han är ju vår
«J ende.» Men så kom prostinnan ihåg, hvad
de nyss talat om, och kände det nästan som
en orättvisa emot Sara att de, som hade det
så godt i alla afseenden, nu också skulle gyn-
nas med afseende på sonen, och tilläde gladt
tröstande:
»Hvem vet, kanske får ni, mor Sara, också
snart den glädjen att träffa er gosse.»
»Vore det så väl,» sade gumman, »men den
dagen upplefver jag nog aldrig.»

*


Uppå östra gafvelrummet luftades och feja-
des det. Där hade ingeniörn bott både som
gosse och ung man, innan han sedan reste ut
till Amerika, och där skulle han nu också bo.
Prostinnan visste, att han tyckte så mycket
om utsikten därifrån — det gamla kyrktornet,
som stack upp sin spira öfver lönnarne, hvilka
kantade kyrkogården, och kajorna, som jämt
kretsade däromkring. »Personliga» bekanta
voro de visserligen ej numera för honom, ty
den gamla generationen var nog utdöd vid
det här laget, men ändå . . .
Nya lappar sattes här och där på tapeterna,
där små hål uppkommit därigenom, att Paul
som pojke så flitigt skjutit till måls på blom-
morna, och den gamla dynsoffan fick rent, röd-
randigt öfverdrag. Trefligt skulle det vara, så
att Paul riktigt kunde trifvas — han var nog
litet bortskämd, nu sedan han sett sig omkring
i världen så mycket — den rare gossen.
Modershjärtat svällde af stolthet och beun-
dran. Af en notis i tidningarna hade ju föräl-
drarne sett, att deras Paul vunnit ett namn
därute såsom skicklig ingeniör och brobyggare,
själf hade han alltid talt om sin framgång i
mycket blygsamma ordalag. Hvem han egent-
ligen bråddes på, kunde prostinnan ej förstå.
Prosten kunde ju ej ens slå en spik i väggen,
men hon själf, nåja, hon var nog inte så dum,
när det gällde praktiska göromål, fastän skryta
ville hon inte. Ett gladt faktum var det nu
i alla fall, att deras gosse var en uppmärk-
sammad personlighet, och mycket mera kunde
han bli. Han hade ju hela lifvet framför sig.
Stackars mor Saral Hon kunde ej låta bli
att med medlidande tänka på henne, det var
en malörtsdroppe i glädjebägaren. Hennes
gosse skulle kanske aldrig komma, sannolikast
aldrig. Och ändå hade hon, prostinnan, stått
och låtit henne hoppas någonting sådant, tvärt
emot sin egen öfvertygelse. Så är det alltid,
när vi äro öfverfulla af glädje. Vi få behof
att dela med oss åt andra, men det blir bara
skum, skum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free