Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 10 juni 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 2
Också hafva vi för detta ändamål och under
medverkan af våra fotografer företagit ett par
dagars »folklifsexpedition» till det stora fri-
luftsmuséet, och vi äro nn i tillfälle att bjuda
våra läsarinnor resultatet däraf.
Vi medgifva villigt, att en och annan de-
talj kunde te sig något åskådligare för be-
traktarens ögon, men svårigheterna att i det
brusande och myllrande folklifvet kunna fånga
situationerna så att säga på bar gärning blefvo
stundom oöfvervinneliga, hvadan detta får
gälla som ursäkt för de små bristerna.
Första sidans båda bilder återgifva : den ena
det inre af Laxbrostugan, med »kära mor» och
»grannmora» m. fl., sysslande med att åstad-
komma hela berg af smörgåsar åt en hung-
rande mänsklighet, medan »kaffe-petter» står
på elden och kokar; den andra bilden visar
Laxbrostugans yttre, där det grönskande taket,
hvarest getterna gå och beta, är särskildt ka-
raktäristiskt.
Vidare bjuda vi en folklifsscen från själfva
marknadsplatsen med sin köpenskap vid stån-
den; å en annan vy synes postkontoret med
den bredvid luckan stående postmästaren i
kgl. sekter G. Geijers, för hufvudstadsborna
välbekanta gestalt. Från festtåget meddela vi
en grupp »hemvändande krigare», sittande till
häst, hofdamer i vagn och den allegoriska
gruppen: Freden, omgifven af religionen, hop-
pet, vetenskapen och det fredliga arbetet m. m.
Slutligen är Skansens koreografiska nöjes-
element representeradt af en liten vy från
dansbanan, där den nationalklädda ungdomen
utför en af sina hurtiga danslekar.
»JA, VI ELSKER–––- »
J
A, VI ELSKER dette landet
som det stiger frem––––– »
Norska syster, starkt är bandet
mellan oss och Dem.
Sång och saga hafva slagit
strålig stjärnebro.
Glade vi den leden dragit
uti lust och tro.
Edra »tusind hjem», de kära,
äga all vår håg.
Friska vindar hälsning bära
öfver fjäll och våg.
Hur det lockar, hur det skimrar
från den hvita snöl
Rosig skönhet trollslott timrar,
solstänk drömmar strö.
Vackra mark i sommarblomma,
trolska underland,
hur vi gärna ville komma
till din fagra strand!
Solveig — Synnove — de draga
oss med makt till sig.
Där den diktats, deras saga,
där går lyckans stig.
Norska syster, varmt och trofast
är vårt hjärtelag.
Kärlek är ibland oss bofast,
vän som junidag.
Solen lyser––– Ack, vi unga
godt hvarann förstå.
»Ja, vi elsker––––– » Glade sjunga
vi ånyo så.
Adi.
ETT BREF »MELLAN DRABBNIN-
GARNA».
Stockholm d. 5 Juni 1899.
Kära vän!
Du har bedt mig skrifva något om Skan-
sen, som inte står i »de vanliga tidnin-
garna», och för att göra dig till viljes har
jag nu fattat det människovänliga beslutet
att efter dagens stränga tjänstgöring i Boll-
nässtugan offra nattens timmar på ett bref
till dig — ett bref »mellan drabbningarna».
Jag vill då berätta för dig om det vackraste
och gladaste på hela den vackra och glada
Skansen, nämligen om de sena kvällarna, då
alla civila besökande ha rymt fältet och en-
dast den nationalklädda ungdomen är kvar för
att efter slutadt arbete roa sig med dans och
lekar. Vill du, så göra vi nu arm i arm en
tur rundt omkring Skansen, vi två, klädda i
våra vanliga mörka stadsdräkter, så att vi få
passera som åskådare och ej dragas med in
i de andras lekar och upptåg. — Ser du Boll-
nässtugan där till höger, dess fönster lysa så
varmt och gästvänligt emot oss, men dörren
är bommad och ingen främling slipper in,
han må bulta och be hur mycket han vill.
Ty nu trakterar »stormora» de sina med smör-
gås och öl, och borta vid dörren sitter spel-
mannen och stämmer fiolen i väntan på att
dansen skall börja. Genom fönstret kunna
vi se den fruktansvärda sibyllan och de tre
andra spåkvinnorna, som sitta i högsätet och
nicka med sina styfva, hvita mössor och le
och skämta så fryntligt och gladt, som hade
de ej under dagens lopp utsått tviflets och
grubbleriets frö i hun-
dratals enfaldigt tro-
ende själar.
Håller du inte med
mig om, att allting
här uppe får mera
illusion vid denna tid
på dygnet, då inga
främmande element
störa helhetsintrycket,
utan då alla, som leka
och glamma ute på
vägarna och inne i de
ljusa stugorna, tyckas
höra samman och vara
ett med själfva den
landtligagammalstäm-
ningen omkring oss.
Se bara på de gusta-
vianskakarosserna och
kalescherna, som nyss
skramlade rundt kring
Skansen med damer
i parasoller och bèche-
färgade promenad-
dräkter och herrar i
cylinderhatt och röda
handskar — nu stå
de här i belysningen
af de flämtande fack-
lorna, liksom i stum
opposition till sin nu-
varande bestämmelse,
försänkta i dröm om
den tid, då de drogo
till fest med täcka
små comtesser på hög-
klackade skor och sir-
liga kavaljerer i spets-
prydda frackar och
ljusblå silkesstrumpor.
Men tyst — är det
ett drömmens under-
land vi vandra i? —
där midt framför oss
ha vi ju en lifslefvande tafla från solfjädersle-
kens och herdedikternas tid ! Ser du båten, som,
styrd af en mörklockig page, sakta glider
fram öfver svandamens vatten, och ser du
den sköna damen, som med drömmande ögon
och leende mun lyssnar till de svärmiska me-
lodier hennes adlige riddare trollar fram ur
sin mandolin —- de äro båda uppenbarelser
från den tid, då alla älskande lekte Athis och
Camilla och alla blomstersirade gondoler gun-
gade fram till Cytheres undersköna ö.
Men vi måste lämna det täcka roccocoparet
i fred med sin herdelycka, ty nu närma sig
toner, som alldeles öfverrösta mandolinens, det
är skratt och rop och gny och stamp af klac-
kar, det är långdansen, som hvirflar förbi oss,
och som växer och växer, alltefter som folk
strömmar ut ur stugorna för att på anförarens
glada tillrop deltaga i dansen. Det är en hel
flod af yr och lefnadsglad ungdom, som väller
förbi, där vi stå stilla vid vägkanten och se på;
bonddräkternas klargröna, högröda och korn-
blå färger bryta sig vackert mot hvarandra,
de hvita förklädena fladdra, håret faller löst
ner öfver flickornas axlar, och så drager det
brokiga tåget upp mot höjderna vid Breda-
blick, där folkdanserna skola börja efter flöjt-
spel och dragharmonika. När den sista ly-
sande vingåkersmössan försvunnit för våra
A. Blomberg foto.
POSTKONTOR
TELEFON
■ yr-,u»
SKANSENS VÅRFEST: POSTKONTORET.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
