Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 14 juni 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
) l i ftuM i
Ù
ILLtlSTREPAD
FOR • KVINNANf-OCH - MEHPIET
N:r 47 (622). ONSDAGEN DEN 14 JUNI 1899. 12:te Årg.
UTGIFNINGSDAGAR *.
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE:
FRITHIOF HELLBERG
träffas säkrast kl. 2—3.
BYRÅ OCH expedition:
klara s. kyrkogata 16,1 tr.
ÖPPEN KL. 10—5.
LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE. Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 16 46.
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR :
Iddn .................... ...................... kr. 5: -
Iduns Modetidn. med plan-
scher OCH HANDARB. __ > 5: -
Iddns Modetid. utan pl. » 3: -
KOMMISSIONARER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
ANNA BILLING.
-jfs* »
/
’ “A f&ftL \
1 NNA BILLING hör till de sällsynt
lyckliga människor, vid hvilkas vagga
de goda egenskapernas féer varit tal-
rikt närvarande och nedlagt sina håfvor. De
förpliktelser, som en dylik gudagåfva bringar
med sig för mottagaren, har hon aldrig svikit.
Sådana personer vinna i rikt mått sina medmän-
niskors aktning och sympati; af dem, som ha
förmånen att tillhöra deras närmare krets,
vinna de djup tillgifvenhet och trofast vänskap.
Många voro också de, som, när fröken Billing
den 28 maj fyllde femtio år, bringade henne
sin hyllning och uttalade en önskan att länge
ibland sig få behålla henne, som under många
förflutna år visat dem älskvärd hjärtlighet och
bepröfvad vänfasthet.
Anna Svenborg Billing föddes och uppfost-
rades i ett äkta konstnärshem. Föräldrarna
voro den framstående hofmålaren Lars Theo-
dor Billing, död 1892, och hans ännu lefvan-
de maka, Elma Billing, född Ström, före sitt
giftermål anställd som sångerska vid Kungl.
operan i Stockholm. Dottern, Anna, föddes i
Stockholm den 28 maj 1849. Bland familjens
umgängesvänner vid den tiden och under
närmast följande år märktes Nils Almlöf med
fru, Svante Hedin, Daniel Hwasser, Stäck,
Staaf, Foroni m. fl. »Dessa voro mina egent-
liga lekkamrater under de första uppväxtåren,»
brukar fröken Billing säga. Och till lekkam-
rater torde de ha lämpat sig förträffligt. Be-
tänkligare var det emellertid, när dessa, inom
sin egen konst så väl hemmastadda, försökte
sig i uppfostrans för dem mera främmande
konst. De blandade sig gärna i spelet, när
det gällde att tubba en smula på föräldrarnas
stränga uppfostringsprinciper. Isynnerhet hade
de klart för sig, att det var högst skadligt
för små barn att lägga sig tidigt om kvällar-
na; de togo esomoftast upp den lilla Anna ur
sängen och bådo så vackert, att hon skulle få
vara uppe »en liten stund till».
För att lära bokligt vett skickades Anna vid
sex års ålder till Louise EDgströms skola, vid
Skeppsbron. Men redan efter knappa två år
afbröts .hennes vandring på den lärdomsvägen
af en för sådana småttingar mindre vanlig
anledning. Hennes far erhöll nämligen stipen-
dium för en studieresa ; hustru och barn ville
han ej skiljas vid, och så bröt hela familjen
upp. Anna Billing befann sig i den i kam-
raternas ögon fenomenalt lyckliga situationen
att få vända lexorna ryggen och draga till
söderns soliga nejder. Trenne år räckte vi-
stelsen utomlands. Billings bodde först en
tid i Düsseldorf, där de funno ett behagligt
svenskt umgänge i bland andra målarna Järn-
bergs, Nordenbergs och von Schwerins familjer.
Så bar det af till Luzern. Där fick den lilla
svenska skolflickan åter upptaga sina studier,
men på franska och tyska. Hennes lärare
var en kapucinermunk, pater Esaias, hvilken om-
fattade sin begåfvade nordiska elev med varmt
intresse. Tillträde till klostret hade erhållits
genom en liten nödlögn. En åttaårig ung
dam ansågs nämligen redan för stor att få
träda inom dess heliga murar. Det var då
ej annan råd än att föryngra henne ett par
år, och så fick hon i allsköns ro njuta af pa-
ter Esaias’ uudervisning. En vacker dag ri-
tade hon af sin vördade lärare; men hennes
gryende artistiska anlag uppmuntrades ej alls
af hennes kära pappa, som helt enkelt bad
henne låta bli sådana där dumheter.
Från Luzern begåfvo sig Billings till Paris.
I en klosterpension erhöll Anna Billing där,
såsom hon själf brukar yttra, »undervisning i
allt, utom modersmålet.» Om morgnarna för-
des hon till klostret och hämtades först på
eftermiddagarna. Men om kvällarna fick hon
hos föräldrarna och den litterära och konst-
närliga krets de tillhörde vederkvickelse nog
från klostrets tvång. I lifligt minne bevarar
fröken Billing en mängd episoder och personer
från denna tid. Kejsaren och kejsarinnan såg
hon ofta. Särskildt minnes hon, hur hon, upp-
krupen på målaren Winges axlar, en Napole-
onsdag, den 15 augusti, såg dem, belysta af
bengaliskt eldsken, från en balkong mottaga
folkets entusiastiska hyllnmg.
När Billings 1859 återvände till Sverige,
bosatte de sig till en början i Stockholm, och
Anna Billing sändes i skola i den på den tiden
högt ansedda Hammarstedtska pensionen i
Brunkebergs hotell. Det visade sig emellertid
svårt att afgöra, i hvilken af de bestämdt mar-
kerade klassrabatterna man skulle placera denna
lilla vildblomma. Hon befanns en smula »ojämn
i kunskaperna» ; och så fick hon läsa främ-
mande språk i högsta klassen, men svenska
ämnen — mycket längre ned.
Ännu en gång flyttade familjen sina pena-
ter, men då ej längre än till Södertelje, där den
sedan förblef i sex år. Under denna tid er-
höll dottern undervisning i fru Lidmans pen-
sion.
Trots det onådiga mottagande Anna Billings
försök att konterfeja pater Esaias rönt från
hennes fars sida, hände det många gånger,
att hennes håg och anlag för målarkonsten
togo ut sin rätt. Och småningom uppväxte hos
henne en mycket stark önskan att på allvar
ägna sig däråt. Men ju lifligare denna önskan
tog sig uttryck, dess mera höll hennes far på
sin plan, nämligen att hon skulle studera
musik. Hon hade tidigt fått börja spela fiol;
under flere år tog hon lektioner för Carl Book
och uppnådde också ganska stor skicklighet
på detta område. I det gästfria Billingska
hemmet umgingos emellertid bland andra konst-
närer ett stort antal målare, såsom Brandelius,
Boklund, Malmström, Rydberg, Scholander,
Troili och Wahlberg, och denna omständighet
var naturligtvis i hög grad ägnad att under-
hålla fröken Billings lust att »kludda». En
energisk bundsförvant fick hon i en af famil-
jens närmaste vänner, professor Boklund, och
denne lyckades slutligen hos hennes far utverka
tillstånd för henne att studera målning. Bok-
lund var nog älskvärd att till en början själf
undervisa henne. Perspektivritning studerade
hon för J. G. Köhler. Sedermera tog hon
lektioner för fröken Kerstin Cardon och för
sin far. Billing var, som bekant, landskaps-
målare, och dottern slog in på samma väg,
men öfvergaf den snart för att ägna sig åt
blomstermålning.
År 1880 företog Anna Billing sin första
studieresa till Paris. Genom Wahlbergs be-
medling erhöll hon undervisning af den fram-
stående blomstermålaren Jeannin. Vintern
därpå var hon hemma i Sverige. Men år
1882 återvände hon till Paris och till Jeannins
atelier. Sommaren det året vistades hon i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
