Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 47. 14 juni 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 2 —
Normandie tillsammans med den i vinter af-
lidna målarinnan Elisabeth Keyser och hennes
mor. Under de närmaste åren målade fröken
Billing företrädesvis blommor i olja. För en
tafla erhöll hon år 1884 plats på Salonen.
Denna tafla, som såldes i Frankrike, tillvann
sig lifligt erkännande af kritiken. Konstföre-
ningen inköpte åtskilliga af hennes blomster-
målningar, och en mäBgd såldes till enskilda
personer. I början af 90-talet slog fröken
Billing emellertid om och återgick till land-
skapsmålningen, denna gång i akvarell. På
detta område har hon erhållit undervisning af
professor Malmström. Denna undervisning
anser hon ha varit af ovärderlig nytta för hen-
nes artistiska utbildning. En af hennes akva-
reller har inköpts af konungen. På den stora
utställningen 1897 exponerade hon en färg-
frisk och fint utförd tafla: Björkar.
Under de senaste åren har fröken Billing
utfört åtskilliga mycket väl lyckade porträtt-
vyer, bl. a. från Lugnet vid Ulriksdal, af Te-
gelhagen? Velamsnnd, Inverness och Ulriks-
dals slott. Dylika porträttvyer ha ju utom
det konstnärliga värdet ett specielt affektions-
värde för ägaren. Den synpunkten förlorar
fröken Billing aldrig ur sikte, och hennes ar-
beten i denna bransch äro utförda med den
största pietet. Äfven en mängd konstindustri-
ella föremål, såsom målade fönster, afdelnings-
skärmar och solfjädrar ha utgått ur hennes
hand. Sedan flere år tillbaka är hon dess-
utom en anlitad lärarinna i målning.
*
För ungefär halftannat år sedan hade jag
glädjen att för Iduns läsekrets teckna en bild
af fröken Billings mor. Jag skref då bl. a. :
»Bikt bar Elma Billings lif varit, och rik är
hennes minnens skattkammare. Att midt i
tidens jäktande lif, där det ena intresset efter
det andra skoningslöst lägger beslag på tid,
tankar och arbete, för en stund kasta dem
alla å sido och under ledning af hennes klara
blick och sympatiska stämma göra en vandring
i denna det förgångnas skattkammare kännes
i sanning ljufligt och befriande.»
Men det finnes en person till i detta af alla
dess vänner så kärt hållna hem, hvilken ger
detsamma en sådan oförliknelig prägel af still-
het, ro, frid och harmoni. Och det är fröken
Anna Billing. Till hvad jag då skref om fru
B. skulle jag nu vilja lägga de orden: »Elma
Billings lif är rikt.» Ty hon omhuldas af en
aldrig svikande, uppoffrande dotterlig kärlek.
Detta att aldrig svika sina vänner och att all-
tid vara färdig till uppoffringar för andra tyckas
mig utgöra hufvuddragen i Anna Billings
karaktär. Hon är en af dessa få, som alltid
ge sina vänskapsbetygelser i rätta ögonblicket
och särskildt under motgångarnas och de hårda
pröfningarnas dagar. Med humoristens blida
löje; aldrig med satirikerns skeptiska leende,
ser hon på det mänskliga lifvets företeelser,
alltid färdig att med ett förstående ord öfver-
skyla nästans skröpligheter.
Med fulla händer gifva Anna Billing och
hennes mor sin vänskaps skatter; och många
äro för visso de, som känna sig stå i förbin-
delse hos dem för hvad de under många svunna
år åtnjutit och alltjämt åtnjuta af uppriktig
hjärtevärme och varm sympati — af vänskap,
som visat sig kunna äga bestånd i de mest
pröfvande skiften.
Gurli Linder.
^ILL VÅR ÄRADE LÄSEKRETS rikta vi en vörd-
sam uppmaning att ihågkomma Idun med in-
sändande af fotografier och teckningar, som kunna
vara af intresse för vår iilustrationsafdelning. Alla
hafda kostnader ersätta vi naturligtvis tacksam-
mast.
O
RSAKERNA TILL »DÅLIG
HÅLLNING» HOS EARN
OCH UNGDOM. FÖR IDUN AF
SJUKGYMNASTEN HILMER GILL-
QYIST.
* T~\ÅLIG HÅLLNING» är på naturveten-
JL/ skapligt språk liktydigt med ett allmänt
svaghetstillstånd i ryggraden och de muskler,
som skola sträcka och hålla den i jämnvikt.
I öfverensstämmelse med nyare tiders medi-
cinska rön söka vi orsakerna härtill först och
främst inom organismen. »Sjukdomsorsakerna
äro alltid inre, och vi kalla dem för disposi-
tion (anlag)», säger professor Hiieppe år 1891.
Disposition för svaghet i ryggpelarens ben (ko-
torna) består i, att de äro af ett för mjukt
material för att kunna motstå det tryck, krop-
pens egen tyngd utöfvar på dem. Anlag för
muskelsvaghet har sitt ursprung i motsvarande
förhållanden.
Det är föräldrarne, som gifvit barnet denna
för dålig hållning anlagda kropp. I moder-
lifvet har fostret icke erhållit i tillräcklig mängd
de ämnen, hvilka en normal anläggning och
tillväxt fordra. Benens mjukhet är sålunda en
följd af, att moderorganismen icke haft nog
af kalksalter att lämna fostret under benbygg-
nadens utveckling. Ty, som vi från anatomin
veta, betingas benets fysiologiska fasthet af
den mängd oorganiska- salter (benjord), som
finnes inbäddad i eller förenad med benets or-
ganiska, elastiska grundämne, benbrosket. När
ett missförhållande inträdt i förhållandet mel-
lan mängderna af benbrosk och benjord, för-
lorar benet följaktligen sina nödvändiga egen-
skaper.
Det är därför fullkomligt i sin ordning, att den
bärande modern särskildt tänker på att skaffa
sig sådan föda, som genom rikedom på mine-
ralsalter understödjer en naturenlig fördelning
mellan benets båda hufvudbeståndsdelar.
Lämpliga härför äro fikon, nötter, mandlar,
bönor, spenat, morötter, smultron; vidare af-
kastningen af våra vanliga fruktträd. Ost är
äfven ett för ändamålet tjänligt näringsämne.
I brist på nu uppräknad föda kan man från
apoteket få en emulsion på brända ben, som
tages matskedsvis, tre gånger dagligen. Detta
är nödvändigt, då dricks- och kokvattnet är
kalkfattigt.
*
En frisk utveckling af benstommen under
barnets första lefnadsår är af grundläggande
betydelse för hela kroppens framtida styrka
och sundhet. Föräldrarnes omsorger böra där-
för synnerligen gå ut på att undanrödja hvarje
fara, som kan verka hämmande på det’ ytterst
lifliga byggnadsarbetet i den lilla kroppen.
Särskildt är det af vikt att genom hygieniska
åtgärder bekämpa anlag för engelska sjukan.
Denna allmänt utbredda olycka disponerar i
hög grad för alla slags sjukligheter i benbygg-
naden, och framför allt är ryggpelaren utsatt
för sjukdomens skadliga verkningar. Mer än
en snedhet har engelska sjukan att tacka för
sin uppkomst. En hygienisk behandling inne-
fattar diet-, luft-, ljus- (solljus!) och vattenkur.
Modern måste sättas i stånd att till barnet
lämna en mjölk, som håller alla de ämnen,
det behöfver till sin näring, och efter afvänj-
ningen bör det ej blott hafva välling (bäst
sammalet hvete), utan ock, med hänsyn till
benens behof, äggulor, grönsaker mandelmjölk
och fikon. I barnkammaren skall det dag och
natt vara frisk luft, och solljuset får icke ute-
stängas. Tvärtom bör man, så mycket ske
kan, använda sig af detsamma. Lämpligast
sker detta i förening med en mild vattenbe-
handling. Vid middagstiden, då solen står
högst på himmelen, afklädes barnet; dess kropp
öfverstrykes snabbt med händerna, doppade i
kylslaget vatten, och sedan utsättes barnet
för solljuset. Om så behöfves, skyddas ögonen
med en mjuk duk, och på hjässan lägges löst
en kompress, doppad i vattnet. Verkan af
detta slags vatten-, luft- och solbad i förening
är mycket välgörande. Huden, ett af organis-
mens viktigaste afsöndrings- och skyddsorgan,
blir blodfullare, utdunstningen och andningen
genom densamma stegras, och härigenom göres
den mindre mottaglig och ömtålig för tempe-
raturväxlingar, d. v. s. faran för förkylning
minskas.
Barnskötsel efter nu antydda principer läm-
nar värdefull hjälp i fråga om att motarbeta
olika slags sjukdomsformer. Men det är icke
endast härpå, föräldrarnes tankar skola riktas.
Då barnet före gåendet antingen bäres eller
ock ligger i sin bädd, måste man noga se till,
att sköterskans sätt att bära barnet och bäd-
dens anordning äro utan fara för den böjliga
kroppen.
För att gifva någon stadga åt ryggpelaren
är det brukligt att linda öfverkroppen. Men
lindan har så många olägenheter. Den utöf-
var ett skadligt tryck på de inre organen,
hindrar cirkulationen, inskränker bröstkorgens
fria rörlighet och verkar härigenom hämmande
på lungverksamheten, andningen. Och dess-
utom är det en falsk tro, att ryggen genom
lindandet får något stöd. Barnets veka kropp
påminner om den svaga stängeln hos en ört.
Plantan har icke kraft nog att hålla sig rak.
Jag frågar: skulle trädgårdsmästaren genom
att linda stängeln med en bastremsa uppifrån
och ned få densamma att stå lodrätt? Nej,
försöket skulle misslyckas. Den ökade tyng-
den komme att förstora stängelns böjning.
Först genom att invid växten i jorden köra
ned en käpp, som erbjuder fasta punkter för
några band, skall växten verkligen stödjas.
På liknande sätt går det med barnet, som
lindas. Den tyngd, ryggpelaren har att upp-
bära, ökas, och afvikningen endast tilltager.
Mycket illa fyller således lindan den uppgift,
man af gammal tradition gifvit den; och då
härtill lägges ofvan anförda farliga egenskaper
hos densamma, inse vi, att barngarderoben
betydligt förbättras genom lindans försvinnande.
Vi veta alla, att det är så godt som omöj-
ligt för barnet att intaga en rak ställning,
då det sättes på armen. Ryggen skjuter ut
på alla möjliga sätt, och får den förblifva i
ett dylikt vänskapligt läge någon längre tid,
eller låter man den upprepade gånger på så
sätt vanställas, tager den skada för hela lif-
vet. Bäst är därför, att barnet så litet som
möjligt bäres på armarne, och när det sker,
är det lämpligt att låta det sitta än på höger
än på vänster arm, enär då åtminstone båda
sidornas ryggmuskler komma i verksamhet.
Den fara, som följer med all ensidighet, un-
danrödjes delvis genom sådan växling.
I fråga om bäddens anordning vill jag anföra
några viktiga och praktiska synpunkter. På
den plana sängbotten lägges en genomstungen
halmmadrass och ofvanpå denna en madrass
med tagelstoppning. Resårmadrasser äro olämp-
liga. Bäckendelen, som är tyngre än hufvu-
det och benen, pressas längre ned än dessa,
och så snart barnet lägger sig på sidan, upp-
står en sidlig ryggradskrökning (C-formig
scolios). Hufvudkuddens form och beskaffen-
het är af stor vikt för en naturlig utveckling
af ryggpelaren. Hufvudet får icke under söm-
nen afvika från sitt läge midt emellan axlarne.
Det inverkar skadligt på kroppshållningen, om
det en längre tid är mer framskjutet än van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0378.html
