Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 14 juni 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 6 —
MM®
INGENIÖR BERTHEAU OCH HANS FOTOGENMOTOR.
Mårten tog fru Kajsa i famnen och kysste henne,
tokig af glädje. Därefter rusade han ned i boden.
Stadsfiskalens fru stod vid disken och såg på doffel-
stufvar; men om det så varit själfva borgmästarin-
nan, kunde Mårten icke lagt band på sin hänfö-
relse ... nu måste han ha gymnastik. Och fattande
den förbluffade damen om lifvet, ropade han i hen-
nes öra, att han fått en son, medan han samtidigt
rundt med henne, tills hon råkade i ett
af partiel upplösning.
dansade
tillstånd
att hennes bror
Han stödde sig
som förut aldrig
Mamsell Lotta lade märke till,
började åldras i påfallande grad.
på en käpp, när han gick, han,
begagnat stöd ; tankspridd satt han inne på kontoret
eller vankade sakta af och an i trädgården, när
väderleken tillät — bokhållaren fick sköta affären
så godt som alldeles ensam.
I butiken rådde för öfrigt inte mycken rörelse.
Handeln gick mer och mer tillbaka, och allmänna
omdömet om den gamla Brogrenska firman var, att
den sett sin bästa tid, och att sonen Mårten en
vacker dag skulle tränga sin far ur marknaden.
>Det skulle jag då aldrig kunnat tro om den
där pojkvalpen,» sade mamsell Lotta, som numera
led af permanent förbittring.
»Ungdom och energi, ser du ... det går .. . det
går . . . Och så, när det finns kärlek, som hjälper
till att dra lasset. ..»
Den gamles röst hade blifvit helt mild .. - inte
en skiftning af vrede numera, när talet föll på
Mårten.
»Du måste rycka upp dig, Justus . . . inte låta
öfverflygla dig på det där sättet.»
»Jag är för gammal.»
»Sjuttiotre år är väl ingen ovanligt hög ålder . ..
Och=du har ju inga krämpor att tala om.»
Ahnej... men jag känner mig för ensam för att
kunna arbeta.»
»Ensam? . .. Än jag, din syster, då . . . går jag
inte här och styr och ställer från morgon till kväll
och ser efter, att ingenting fattas dig?»
»Ja, det förstås, att jag har dig i min närhet...
och det sätter jag nog värde på, må du tro . .. Men
det är ändå så tyst och tomt i rummen .. . Herre
Gud, mycket kunde ju vara annorlundaI...»
Lottas skarpa ögon borrade sig in i broderns;
han såg förläget åt sidan.
»Ni män ä’ bra konstiga; —» hon gräfde nervöst
bland bordsknifvarne i skänklådan — »det finns
ingen riktig stolthet hos er. .. Om man slår er på
ena kinden, så fatta ni först humör. .. men se’n
vända ni också den andra kinden till.»
»Om du menar, att Mårten...»
»Ja, det menar jag.. . Eller har inte Mårten
kränkt och förtörnat dig till den grad, att du knap-
past vetat till dig af harm, och har du inte lofvat
dig själf, att all gemenskap mellan dig och honom
skulle vara slut för alltid?»
Brogren stod och gned pek-
fingret mot en fläck på fön-
sterrutan — han talte lång-
samt, rösten lät en smula för-
sagd.
»I uppbrusningen säger man
ju åtskilligt, som man också
tänker, att man ska stå för .. .
Visst har jag varit grufligt ond
på Mårten... men fäderna få
inte alltid rätt ,mot sina söner,
ser du, och ska inte ha det
heller...»
Lotta betraktade broderns
nacke med det hvita, glesnande
håret och halsens skrumpna
skinn, som stramade hårdt
bakom öronen.
»Du börjar verkligen åld-
ras,» sade hon.
Detta medgifvande tycktes
skänka honom en viss lättnad,
ty han fortsatte nu att tala i
en otvungnare ton.
»Det är dumt af de gamla
att ställa sig i vägen för ung-
domens önskningar ; men det
inser man först i ensamheten,
när ens trötta leder börja dar-
ra ... och man har visat ifrån
sig dem, som borde vara en
allra närmast... Om jag låtit
Mårten öfverta min affär, som
han ville, så hade den nu varit
i ett blomstrande skick . .. och
hela huset föryngradt.»
»Föryngradt genom barn-
skrik och allsköns oreda ...
ja, ifall det nu ska kallas be-
hagligt, så .. .»
»Det där med barn förstår du dig alls inte på,
Lotta ... Men jag minns godt, hur det var, när min
hustru skänkte mig Mårten ... Det kändes, som om
någon läst välsignelsen öfver mitt hem .. . Och att
tänka sig, att jag nu är farfar och skulle kunna ha
ett så’nt där litet väsen kraflande omkring mig här
på golfvet.. . vet du, det blefve nästan som efter-
sommar i mitt gamla lif.»
Lotta sköt igen skänklådan med en skräll.
»I morgon reser jag härifrån,» sade hon koit.
»Åhnej, inte ska du väl resa.»
»Jo, vet du hvad . .. hellre det än att ta föröd-
mjukelsen att bli behandlad som ett öfverflödigt
bihang till huset af den utmärkta fru Brogren .. .
Eör jag märker nu, att du ämnar försona dig med
dem; men jag går inte och tigger herrskapet om
förlåtelse, det vill jag bara tala om.»
»Ingen har fordrat att du ska tigga om förlå-
telse . .. Fel ha ju begåtts å ömse sidor. .. Men om
Mårten eller hans hustru skulle komma hit en dag,
så ha vi ingenting annat att göra, än att öppna våra
dörrar och våra hjärtan för dem ... Vi ha länge nog
haft dem stängda.»
Lotta försvann mumlande i köket.
Dagar, veckor, månader gingo.
Vintern kom med dansande snöflingor och köld,
med korta dagar och långa, stormiga nätter, då va-
kande ögon stirrade ut i mörkret och tunga tankar
gingo sig trötta ett hvitt gammalt hufvud.
(Forts.)
PÅ BOKELIDEN.
ÄR, under
jag reda vill
här glida timmarne
bokehvalfvens ljusa
ett rum åt ro
i stilla mak,
tak,
och dröm,
en sollyst bölja uppå tidens ström,
här vill jag lyss till sång och sagosus,
till sommardagens lugna, glada gång
vid ton af vindorkesterns orgelbrus
och vattensorl och fågelkörers sång.
Och silkesfina kronor lent och lätt
i mjuka gungningar för brisen gå,
i disens slöja skymtar grönprydd slätt
och som en ungdomshägring hafvets blå;
i dalen skrider fram ett kransadt tåg,
en ungdomsskara, hän mot skogens bryn,
och allt, hvad skärast gömt sig i min håg
ur dolda djupen stiger för min syn.
IHylin & &\
\ FABRIKSAKTIEBOLAG \
: –––= KONGL. HOFLEVERANTÖR = Ë
Î UTSTÄLLNINdSTVÅLAR: \
\ Viol, Hyacinthe, Heliotrope, Syrën m. fl. =
î THEA-ROS-PARFYM M. fl. j
E prisbelönta vid i8çy års utställning med i
\ GULDMEDALJ [
= Försäljes i våra butiker z
z 8 ReereringfSßf&t&ii — esterlångfgfatan 16 E
E A. T. 64 69. A. T. 24 97.
jj samt hos alla finare Parfymhandlande i riket. E
■■■un■■■■■■1.................................................................................................
Jag ser en dag, en minnets dag i maj,
en dag af doft och sol och blom och vår,
i fest och fröjd, i ljumma vindars vaj
log bokelidens blombeklädda snår;
och hon, som under högtidssmyckadt hvalf
på blomsterstigen fördes vid min hand,
var hvit och vän, var vårens ljusa alf,
som leende besåg sitt underland.
Och in i kärleksvårens underland
gick andaktsbäfvande vår tysta färd;
som glans af sommarsky i aftonbrand
flöt skimret öfver dess förklaringsvärld;
och i vårt kärleksrikes unga vår
sköt blad och blom i ljuf förtrollning opp,
likt ljusa löfven uti lidens snår
en groljum majnatt svälla ur sin knopp.
Hur fagert löftesfull vår lycka var,
hur rik den späda brodden af dess vår!
Men tisteln, som en mognad råga spar,
på hjärtats marker ogrässådden sår,
och ädelt säde, som stod friskt och ungt,
och ört, som spirade mot ljuset stark,
förtynar fort, och skuggan faller tungt
kring ödetegarne på lifvets mark.
Men den som stått på tinnarne en gång,
på vingad lyckas svindelbranta krön,
där klar, melodiskt rik klang lifvets sång
och världens vida rund låg ljus och skön
— han kan ej tåras mer, han kan ej le,
se’n stormen slet hans gyllne lyckas band,
han drömmer jämt med längtans långa ve
sin vårdagsdröm i ljuft, hesperiskt land.
Sylvester.
IUR NOTISBOKEN
QVERIGES REPRESENTANTER VID KVINNO-
0 KONGRESSEN I LONDON. Till delegerade vid
den stundande internationella kvinnokongressen i
London ha nu genom Svenska kvinnornas national-
förbund härstädes utsetts fru Anna Retzius samt
fröknarna Ellen Whitlock och Gertrud Adelborg.
Utom dessa officiella representanter komma äfven
åtskilliga andra för kvinnosaken intresserade per-
soner att härifrån afresa för att närvara vid kon-
gressen, bland dessa Iduns korrespondent vid den-
samma fröken Ellen von Platen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
