Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 51. 28 juni 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 6 —
IDUN 1899.
skulle gestalta sig öfverdrifvet riklig, beslöto
vi att medtaga de norska och danska namn,
som möjligen kunde förekomma.
Möjligen !
Vår fosterlandskänsla kände sig något svi-
ken, ty de två första namn, vi mötte, hade
en skandinavisk klang, som icke var svensk.
Mathilde Kjevig hade fått patent på en anord-
ning vid tvättmaskiner och Frederikke Schwartz
på en skiffertafla — naturligtvis svart — för
undervisning i geografi.
Men så ljusnade det ändtligen, då Hildegard
Sylvén uppträdde med ej mindre än två pa-
tent: det ena för anordningar vid handsåg-
ställningar och det andra för anordningar vid
selbågar.
Och endast af dessa fyra patent represen-
terades nordens kvinnliga uppfinnaregeni un-
der perioden 1885—89.
Under perioden 1890—94 se vi två damer
tända sina rökoffer i nikotinens tjänst och be-
lönas med patent: fru Zulamith Maria Wellan-
der-Svaneskog, den bekanta, i Stockholm bosatta
sånglärarinnan, för en askfångare för cigarrer,
cigarretter och dylikt, samt Yngva Amalie Ma-
tilda Fearnley, född Eide, för ett löstagbart
pipmunstycke. Samma tidsskede uttager fru
Gustafva Katarina Angel från Jönköping patent
på sin uppfinning (en annan liknande hade
förut gjorts af löjtnant Ekelund) af förfarings-
sätt vid kolning af torf. Denna uppfinning
öfverläts, i förbigående nämndt, på ett norskt
konsortium och har sedan: aldrig låtit sig af-
höras.
Kanske var det obehagliga erfarenheter af
långfingrighet, som drefvo Ida Tekla Karolina
Andrén att uppfinna och låta patentera en till-
slutningsanordning för fickor? Säkert är, att
Helena Ottonia Flodins patenterade diflaska och
Matilda Pehrssons, äfven med patent belönade
sätt att bereda kondenserad grädde, förråda
ett mera kvinnligt skaplynne än Marie Louise
Mathilde Hellesens patenterade galvaniska ele-
ment.
Följande år, 1895, beviljas tre patent åt tre
svenska kvinnor för deras egna uppfinningar:
åt den redan nämnda Matilda Pehrsson, som,
äfven hon, uttänkt ett sätt att behandla torf
för framställning af brännmaterial — en loc-
kande uppgift, som det tyckes; åt Maria Te-
resia Lilja för anordning vid knifskurare samt
åt fru Mariana Lundborg, född Sandman, för
ett sätt att konservera lax.
Norska eller danska äro väl namnen TJrsula
Signe Sofie Dahlerup (anordning vid madrasser
af bomullslister) och Laura Warnecke (anord-
ning vid väfstolar för konstväfnader).
På nästa år, eller 1896, faller Anna Måns-
dotters hopfällbara väfstol jämte Beda Lindholms
penntorkare — måhända afsedd för den ameri-
kanska damen Caroline Spitzbury Pocock’s
skrifvande docka, äfven hon, d. v. s. dockan,
patenterad i Sverige. En ganska betydelse-
full uppfinning patenteras år 1897 af Kilen
Matilda Sjöholm, nämligen den portativa bak-
ugnen, som sedermera öfverläts på aktiebolaget
Furnus. Tack vare någon ofrivillig idéasso-
ciation uppfinner och patenterar den flitiga
Matilda Pehrsson samma år »Brännämne»,
enligt patentbeskrifningen »en intim blandning
af bränntorf och trämjöl af barrträdstubbar».
Så kommer fröken Clara Emilia Smitt, numera
fru Dryselius, med sin apparat för anordnande
af elektriska ljusbad och fru Klara (med k)
Zethrceus med sitt hemtrefliga skurningsmedel
för metallytor.
Under fjolåret uttog fru Elisabet Gadd, född
Schartau, patent på en af henne uppfunnen
gungstol för gymnastiska ändamål, efter hvars
begagnande det kanske är nyttigt att anlita
Alice Katarina Sofia Elisabet Schröders samma
år patenterade hopfästningsanordning för klä-
despersedlar.
*
Och så var det slut — tillsvidare. Ty vi
hoppas, att. fortsättningen kommer i stigande
proportion. Hvad beträffar smärre uppfinnin-
gar för förenklande af den kvinnliga garde-
roben gå männen egendomligt nog alltjämt i
spetsen. Måste det ständigt vara så i detta
den kvinnliga dräktens reformationstidehvarf?
På ett uppfinningsområde är den amerikan-
ska kvinnan särskildt idérik. En hel mängd
af leksaker, »läggspel» och dylika för smått
folk afsedda artiklar, som vunnit den största
framgången, hafva kvinnor att tacka för sin
tillkomst, medan kvinnorna stå i skuld till
dem för sin ofta ansenliga inkomst.
Naturligtvis anbefalla vi dock denna sist
antydda verksamhet endast såsom en nödfalls-
utväg och med en aflägsen tanke på talesät-
tet: »alla sätt äro bra utom de tråkiga.» Det
nyttiga förblir ju alltid det väsentliga i kam-
pen för tillvaron. Och den svenska kvinnans
praktiska skaplynne ligger just för det nyttiga.
Där kan hon skörda triumfer, och hon skall
göra det, om hon vill.
EN SEGER. SKISS FÖR IDUN AF
HJÖRDIS.
E
LSA MARK stängde tamburdörren efter sin
vän och gick med långsamma steg till-
baka in i våningen. Hon var mycket blek,
men det låg ett modigt lugn i ögonens ut-
tryck som hos den, som länge blickat faran
in i ögat och beslutit att, då timmen slår,
berga, hvad bergas kan. Hon kände sig tack-
sam, att barnen ej voro hemma just nu, att
hon skulle få kämpa sin kamp utan dessa
skarpsynta vittnen. Hon släckte lampan,
drog en stol nära brasan och satte sig. Det
gick lättare att tänka i skymningen, medan
glöden lyste och värmde. Tanken på vän-
nen, som nyss lämnat henne, värmde godt
hennes hjärta. Där hade hon ändå en verklig
vän, ty det fordras sannerligen uppriktig till-
gifvenhet för att ha mod att säga åt en med-
människa: »Den man, du gifvit ditt lif åt,
har måhända gjort dig sorger, men dock
aldrig vanheder. Kan du ej finna ett medel
att nu hejda honom, skola dina barn kanske
få till arf ett fläckadt namn.»
Sorger, ja! Gud allena visste, hur stora
de varit. Hon hade valt sitt lif med öppna
ögon och kunde ej välja annorlunda, ty hon
älskade honom. Hon kände hans fel, hans
oroliga sinne, hans håg för lifvet utom hem-
met, hans svaghet mot frestelserna där, hon
kände allt detta lika väl som hans ömma,
veka hjärta och hans kärlek till henne, men
som så många andra dårar hade hon trott
sig kunna binda honom med ännu starkare
band än dem, hvilka knöto honom vid det
gamla lifvet. Hade rikedomen ej varit, utan
det dagliga sträfvandet fått härda honom,
hade kanske deras lif blifvit annorlunda. Nu
varade deras lycka blott i fyra år, stor och
varm, men ack så kort!
Under dessa år kommo de båda barnen,
en flicka och en gosse, till världen. Hon
förstod för sent, att modersglädjen förblindat
henne, att hon ej i tid varsnat, hur mannen
gled ifrån henne in i de gamla spåren, hon
vaknade ej till fullt medvetande om den
skedda olyckan, förrän hans hemkomst från
en utländsk resa oupphörligt uppsköts, och år
förflöto, hvarunder rykten nådde henne om
hans galna lif därute. Men under allt detta
kommo hans bref regelbundet från hvarje ny
ort, han besökte, och lika ofta sände hon
underrättelser om barnen och sig själf. Ett
par gånger, då barnen varit sjuka, hade han
kommit hem oväntad och utan en rad om
sin ankomst. Han hade då genast återeröfrat
sin plats i hemmet och i barnens hjärtan.
Elsa själf veknade vid ljudet af den kära
rösten och glömde sina kvalfulla dagar och
nätter.
Så gick någon tid, då mycket ångrades,
löften gåfvos, Elsa var hoppfull och barnen
öfverlyckliga. Men snart såg hon till sin sorg,
hur oron fick sitt gamla välde åter, det kom
något tvunget öfver dem båda, och han sökte
alltid att hafva barnen som en vakt mellan
sig och henne. Elsa försökte med tusen små
medel att göra hemmet behagligt för honom,
men allt föll till föga inför denna okufvade
åträ efter den brusande hvirfveln därute i
världen. Och så försvann han från deras
lilla krets sista gången för fem år sedan.
Barnen hade under denna tid vuxit upp,
Elsi var nu 17 år och Evert 15. Hennes
egen förmögenhet tillät henne att bereda bar-
nen ett fint hem och gifva dem en utmärkt
uppfostran. De voro hennes hela värld och
all hennes glädje; att vara dem både fader
och moder hade hittills varit hennes lifsupp-
gift. Det hade varit hjärslitande svårt mån-
gen gång att hålla fadern klanderfri inför bar-
nen, de hörde utom hemmet antydningar om
hans underliga lif och oförsvarliga glömska af
sina plikter, men hans kärleksfulla bref till
dem voro hennes bästa hjälp, med dem var
det lätt att tillfredsställa barnahjärtat.
Hon försökte att resignera nu, försökte hop-
pas, att, om icke förr, skulle den gamle man-
nen en gång vända åter till sitt hem. Och
just då kom slaget. En svensk hade sett
hennes make i Monte Carlo, fastnaglad vid
spelborden, då ännu öfvermodig af framgån-
gen, men nu kanske...
Elsa slog händerna för sitt ansikte. Gode
Gud, icke detta! Hon reste sig hastigt och
}(oJjuvelerare ^
Y 1 jjakobstorg
X* «STOCKHOLM«
3th\sxé]tr-3tiitn
är det
Begär profver på våra nyheter i svart, hvitt elle
kulört från 55 öre till 15 kr. pr meter.
Specialitet: Nyaste siden-foulard, randigt- oc!
chiné-siden till klädningar och blusar, 52 cm. bredt, frå
90 öre till 5 kr. pr meter.
De utvalda sidentygerna sändas till Sverige endast di
rekt till privatpersoner tull- och fraktfritt ti
hemmet.
Schweizer & Co., Luzern (Schweiz).
Sidentygs-Export, (A)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0414.html
