Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 1 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
tAAspL&Ji’-k’ V(^jUaau~ V
Wfm
Ml
MEnnET
N:r 52 (627). LÖRDAGEN DEN 1 JULI 1899. 12:te Årg.
PRENUMERATIONSPRIS PR ÂR:
Id™ ..................................... kb. 5: —
Iduns Modetidn.med plan-
scher OCH HANDARB. ... » 5: —
Iduns Modetid, utan pl. » 3: —
utgifningsdagar:
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE :
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
losnumemrpris : 8 öre. |rEDAktionssekr. : JOHAN NORDLING.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPNA KL. 10—5.
ALLM. TEL. 61 47. RIKS 1646.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
»HANDELSMAN JOHANNA».
ÖDESHÖGS KYRKOBY voro flag-
gorna sänkta på half stång här om
dagen, då kyrkklockorna ringde och
en blomsterhöljd kista fördes till
grafven. Det var stoftet af en gammal
kvinna, sosn jordades, men kommunens främ-
ste män och många andra följde henne till
grafven, och bland kransarnas mångfald var
den största och vackraste från Ödeshögs för-
samling. Det var fru Johanna Peterson, född
Nilsdotter, som begrofs efter en lefnad, som
räckt ett par och nittio år, sörjd af ättlingar
i alla led till och med det femte.
Den gamla var värd den heder, som visa-
des hennes minne. Nästan hela hennes lef-
nad hade förflutit i den ofvannämnda byn,
och hennes verksamma lif har där efterläm-
nat många spår. Att Ödeshög numera är en
ganska betydande handelsplats, är nämligeD
till stor del hennes verk.
Dotter till en Brodderydsk odalbonde af,
som det säges, Folkungasläkt, kom hon som
sjuttonårig hustru till hemmansägaren Johan
MI
m
’M Mi
Peterson till Ödeshög. Hennes utpräglade an-
lag för handel drefvo henne att snart öppna
en mindre speceriaffär, den första dylika i
Ödeshög, med hvilken hon bidrog till hem-
mets underhåll. Den lilla handelsbodens kund-
krets antog snart större dimensioner, och det
gafs inom kort ofta dagar, då landtfolket stod
i kö utanför den anspråkslösa boden, vän-
tande pa att blifva betjänadt af den driftiga
unga frun, »handelsman Johanna», som hon
i dagligt tal började kallas. Det var en sådan
där akta gammal handelsbod, som man nu-
mera endast kan finna på visst afstånd från
städerna, där den skumma luften är fylld af
lukt från lärft och kryddor, och där allt fin-
nes, från storrosiga sidendukar till sill och
bröstsocker. Att hvarje vara • där var äkta,
visste alla lika nogsamt, som de kände, att
intet fattades i mål eller vikt och att ingen
gick ohulpen från frun därinne, för hvilken
hjälp, kunde finnas.
De ökade proportionerna af fru Johannas
handelsföretag, hvilka nödvändiggjorde årliga
och för hennes personliga utveckling för visso
betydelsefulla affärsresor till utlandet, gåfvo
henne mer insikter och energi, än som i all-
mänhet voro hennes tids kvinnor gifna. Detta,
i förening med det ökade välståndet, gaf
henne också snart ett inflytande inom kom-
munen, som gjorde sig märkbart på alla om-
råden. Hon införde torgdagar — till hvilka
frekvensen med hvarje år alltmera ökas —
inom Ödeshögs by, hon lät på egen bekost-
nad anlägga en bred stengata till och förbi
den nuvarande torgplatsen, och det var främst
genom hennes försorg, Ödeshög fick ett eget
apotek. Den åtgärd, som kanske dock för
hela den provins, hvari hennes verksamhet
var förlagd och där hon öfverallt var känd
och aktad, spelat den största rollen, var byg-
gandet af Hästholmens hamn. Hur detta gick
till, har egentligen sin egen historia, som dock
af utrymmesskäl ej kan här berättas. Yare
det nog sagdt, att fru Johannas eleganta siden-
kjol — hon bar aldrig andra kläder, vare sig
hon stod bakom disken i boden eller vandrade
utefter en kontinental storstads boulevarder
en gäng vid omlastningen af några varor
pa den plats, där Hästholmens hamn nu är
belägen (vid foten af Omberg) och som då
var ganska otillgänglig, fastnade i en sill-
tunna med den påföljd, att den energiska frun
föll i sjön. Med några kärnfulla yttranden
lofvade sig då fru Johanna, att den platsen
snart skulle blifva lämpligare för ortens han-
delsförbindelser, och ej långt därefter var Häst-
holmens hamn byggd. Nu går förbindelsen
mellan Öster- och Västergötland hufvudsak-
ligast öfver denna hamn medels ångaren Tra-
fik, och snart kommer en ångfärja att göra
den ännu lättare genom att därifrån och till
Hjo och vice versa direkt öfverföra leksaks-
vagnarne, som tillhöra den smalspåriga banan
utmed Vätterns sida.
Fru Johanna var dock ej blott en framstå-
ende affärskvinna. Af nio egna och fyra
fosterbarn har hon gjort dugande män och
kvinnor, städse hos dem inplantande den sat-
sen, att öm man ingenting godt har att säga
om sina medmänniskor, man skall tiga, en
sats, som hon själf strängt efterlefde. Hon
följde med stort intresse barnens uppfostran,
och den altartafla, som ännu i dag pryder
Ödeshögs nyrestaurerade kyrka, är en gåfva
af henne vid hennes två yngsta döttrars kon-
firmation. Den fäderneärfda gästfriheten var
hos henne starkt utpräglad, och hennes hem
var under hela den tid, familjens välstånd
räckte, skådeplatsen för den mest storartade
dylika. Det var ett hem riktigt i den »gamla,
goda» tidens anda, där dörren stod öppen för
hög och låg, för rik och fattig, där gästabud
bereddes och ungdomens dans var glad och
munter.
Lika stor som hennes gästfrihet var hennes
hjälpsamhet. Det berättas t. ex. om, hur hon
en gång i allsköns tysthet for bort och löste
ut en bekant från »bysis», utan att denne
förrän efter många år erfor, hvem som kom-
mit till hans bistånd. Och de små kransarne
af pappersblommor eller eterneller, som lyste
bland den doftande blomstermängden på hen-
nes kista, visade, att hon äfven för mången
i ringare samhällsställning haft råd och hjälp.
Förutom åt handeln ägnade sig fru Johanna,
i synnerhet under 1850- och 60-talet, åt jord-
bruk, och lade äfven däri en betydande energi
och ett högt utveckladt praktiskt förstånd i
dagen. Men den för så mången jordägare
ödesdigra spannmålskraschen drabbade äfven
henne, och i början af 1870-talet såg hon,
ehuru då ägare till sex stora gårdar, sin för-
mögenhet sammansmälta för att slutligen för-
svinna. Hennes handel öfvergick i andra
händer, och hennes lif har sedan dess förrun-
nit tyst och stilla i ett litet rum i den by,
hon gjort så stora tjänster. Där har hon legat
de sista åren, sedan syn och hörsel svikit,
tåligt bidande hvilan efter det långa, verk-
samma lifvet, den långa sömnen, som kom
nyss en vårkväll, då solen sjönk öfver slätten
och klockorna ringde helgsmål i kyrkan bredvid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
