Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 1 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 — 1ÖUN 1899.
kan låg nämligen framstupa öfver bàtrelingen,
höll sina bara armar ända till axlarna nere i
vattnet och hade ofantligt roligt. I fören stod
matkorgen och bredvid den det oundvikliga
dragspelet. Jag smög mig bakom några bu-
skar, för att de ej skulle se mig. Så landade
de, och far lyfte. i land den lilla flickan. Mor
räckte matkorgen och dragspelet åt honom
och kom så själf i land.
Sedan skulle man välja en plats, där man
kunde äta frukost eller middag — jag vet inte
hvilket — men det afgjorde den lilla tösen.
»Här vill Yivan vara,» förklarade hon och
slog sig ned, där gräset var högst.
Mor och far voro naturligtvis som slafvar
i hennes händer. Så började mor bulla upp,
hvad hon hade i den stora korgen, och Yivan
hjälpte till. Men det hade hon ej länge tåla-
mod med, utan så reste hon sig för att hitta
på något annat. Då var far genast färdig.
Han sprang upp och kilade bakom ett träd.
Vivan efter för att få tag i honom. Nu var
hon alldeles bredvid trädet, och hon skrattade
i förväg åt, att hon redan hade honom. Men
med ett språng var han långt därifrån och
Vivan efter.
Sedan kommenderade hon: »Nu skall pappa
ta’ Vivan. »
Och pappa sprang med små steg efter Vi-
van, som sprang så fort hon kunde med sina
små, korta ben. Så gömde far sig plötsligt
bakom ett träd. Vivan hörde ingen bakom
sig, såg sig omkring. Hvar kunde han vara?
Hon gick framåt med tysta, försiktiga steg
WALDECK-ROUSSEAU. C. D. PHILIPSON.
/^£*éfeskür
LANDTBRUKS- OCH INDUSTRIMÖTET I JÖNKÖPING: KREATURSUPPVISNING.
na löf, som läto solskenet i hvita fläckar dan-
sa hit och dit på hennes lilla, söta ansikte.
På ena sidan af henne satt far, i blårandig
skjorta och med de af arbete grofva händer-
na hopknäppta om dragspelet. På andra si-
dan mor med ansiktet stödt i händerna, detta
ansikte, där lyckan af att vara mor nu ut-
plånade rynkor, som bekymren graft. Både
far och mor hade sina ögon fastade på den
lilla, och när nu Vivan log i sömnen, då var
veckans slit och släp, missräkningar och sor-
ger glömda, och båda gingo helt upp i ögon-
blickets glädje, föräldrakärlekens lycka.
Jag betraktade dem länge, just som de sutto
där med Vivan emellan sig, för att inprägla
denna syn i mitt minne. Sedan reste jag mig
och smög mig bort för att ej få höra något
ord, som kunde störa idyllen. Säkert är, att
mitt dåliga lynne alldeles försvunnit och läm-
nat plats åt en blid och vänlig stämning af
välvilja mot alla människor. En stämning,
som kom mig att se allt i ljusa färger, att
tycka, att människorna, jag mötte, sågo lyck-
liga och glada ut, att känna den lifligaste med-
känsla för alla olyckliga och lidande.
SKANDINAVIENS ERKÄNDT FÖRNÄMSTA MO-
^ DEBLAD ÄR IDUNS MODETIDNING, som för
helt år kostar endast 5 kr. för planschupplagan, 3 kr.
för den vanliga upplagan. Prenumerera på prof från
det nya kvartalet!
och vågade knappast andas. Så i ett nu sprang
han fram, tog henne i sina armar och hissa-
de henne högt upp i luften, så att hon gall-
skrek både af förskräckelse och förtjusning.
Och mor såg på och log. Men nu var Vivan
trött, och man satte sig ned att äta.
Hvad det smakade godt där ute i det grö-
na. Det var bara sill och potatis, fattigmans-
kost. Men Vivan hade sprungit, Vivan var
hungrig, och mors förråd gingo raskt åt. När
de ätit, föreslog mor, att Vivan skulle sofva.
Men -det väckte lifligt opposition. Vivan sofva!
Nej, visst inte, hon var inte sömnig, nej då!
Hon skulle plocka blommor, hon skulle plocka
stenar vid sjön och inte alls sofva. Och mor
gaf genast med sig.
Sedan började far spela dragspel, så att det
var omöjligt att sitta stilla. Det var alla möj-
liga melodier, han spelade, men sprittande lif
var det i dem alla. Mor och Vivan måste
dansa, och dansa gjorde de också. Men det
var svårt att hålla balansen på den ojämna
marken, och Vivan snafvade och föll och drog
mor med sig i fallet. Och där lågo de i sol-
skenet i det höga gräset, och Vivan skrek,
och mor skrattade. Far slutade spela och
bara skrattade med.
När de väl kommit på benen igen, var
Vivan trött och varm, så att mor lade henne
på sin mjuka, gråa sjal med fars varma rock
öfver sig. Och där somnade hon, under grö-
HH
DELTAGARNE I VÄSTGÖTA NATIONS SÅNGARFÄRD.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
