Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 53. 5 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 6
vi måste söka hvarandra hela lifvet sedan.
Känn doften af denna blomma, hennes doft
är bön, och vi bedja samma bön som hon,
nu — i vår känsla — det enda språk, på
hvilket stoftets barn kunna tala med Gud.
Men blomman doftar ej alltid, och lyckan varar
ej alltid — dock är blommans själ evig, och
så är lyckans. Vi måste skiljas för att kunna
finna hvarandra. Om vi icke skiljdes åt nu,
skulle vi kanske förlora hvarandra för alltid.
Vi måste ut igen, ut att söka allt högre, lik-
som Orfevs sökte Evrydike, men det skall följa
oss och visa vägen, min älskling. »
»Men det borde ej växla. Allt skulle stå
stilla i salighet.»
»Det vore död,» svarade jag, medan min
blick följde den nedgående solens alltmer blek-
nande skimmer mellan trädens stammar.
Ensam, stödd emot bryggans rankiga räcke,
stod jag och blickade ut öfver det blånande
hafvet.
Där ute rodde en båt, och uti den visste
jag att du satt.
Du for bort, bort emot ett mål, som jag ej
kände, med tankar, jag ej längre visste.
För hvarje gång båten kom upp på toppen
af en våg, blänkte årorna i det starka sol-
ljuset likt måsarne där ute, hvilka kretsade
öfver vattenytan och döko ned i djupet, ja-
gande efter föda.
Där ute gingo vågorna höga, men där jag
stod var det lugnt. Jag såg mitt eget jags
mörka konturer spegla sig i vattnet.
Min tanke flög ut till dig, slöt dig än en
gång till mitt bröst och kysste dig. Hvilken
rikedom hade ej min ande delat med digl
Sedan vände jag mig om och gick tillbaka
till världen och plikten.
Det hade kommit — det hade gått — men
jag var lycklig. Aldrig kunde jag blifva fat-
tig mer, nej, aldrig!
Det kommer blott en gång i en människas
lif — ej för alla, ej för de flesta. Det är
outsägligt, kan ej beskrifvas, har intet namn.
Kärlek, nej! — det är mer än kärlek, det är
en droppe af saligheten, och den, som fått
smaka däraf, kan sedan ej gå vilse.
Mimi T—dh.
»VÅRA TOBAKSARBETERSKOR. »
Med anledning af uppsatsen under denna
rubrik i ett af Iduns senaste nummer hafva
ett par inlägg ingått, för hvilka red. anser
sig likaledes böra lämna plats. Det först in-
komna läses här nedan.
I.
E
N ARTIKEL af >J. W.» i n:r 50 af »Idun» på-
kallar uppmärksamhet. Det är ju i sanning
hjärtskärande att se dessa siffror och tabeller
om tobaksarbeterskornas förhållanden. De vittna
om ett lif i både andligt och fysiskt förpestad
luft. — En undran uppstod hos mig vid genom-
läsandet af nämnda uppsats. Hvarför ijäna dessa
för sådana svältlöner? — Ursäkta det socialistiska
uttrycket! Finnas då ej i all världen andra platser,
både bättre aflönade och sundare? Jo, tänk, jag tror
det, ja, jag vet det. Huru svårt är det nämligen ej
att få tjänarinnor i sina hem. En 20 års tös, som
nu arbetar på en tobaksfabrik, har väl ändå i all-
mänhet krafter att ta i hvad som helst, och tänk,
huru många herrskap stå ej rådlösa för att få just
en sådan tös. Men se, då har man andra anspråk.
Samma fabriksflicka, som bor inne hos en fa-
milj med rum och kök, vill näppeligen hos herr-
skapet »bo inne» med ett par barn. Tänk på skill-
naden i kost : hos herrskapet vankas ordentlig mat
3 gånger om dagen och ändå kaffe både med och
utan dopp. Men för den härliga saken att arbeta
å fabrik och ej träla under husmor offras ordentlig
mat och dryck. Ja, jämförelserna göra sig ju själfva.
Här gäller ju ett missförhållande, som ej första
gången klagas öfver: brist på tjänarinnor såväl i
stad som å land.
Hellre än att tjäna som jungfru och ha goda
dagar föredrager man fabriksarbetet med dess sken-
bart större lön. En tjänarinna kan tjäna upp sig,
bli allt dugligare, lär sig lättare att spara af sin af-
löning. En fabriksarbeterska är i många yrken blott
en maskin. Och huru frestas ej hon att lefva blott
för dagen, skaffa sig allt på afbetalning och däri-
genom dyrare. En flicka, som tjänar, kan, om hon
annars sköter sig, snart nå upp till en aflöning a£
minst 100 à 150 kr. pr år och mera. Och huru myc-
ket sundare är ej hennes lif i alla afseenden.
Så en sak till. Då giftermål ingås och husmo-
derliga plikter läggas på kvinnan, så har den, som
arbetat å fabrik, inga förutsättningar för att sköta
ett hem. Kastar man en blick in i ett arbetarehem
i hvardagslag, så varseblir man snart, att oordent-
lighet härskar i stort som smått; man köper sina
förnödenheter blott för dagen och förstår helt föga
af att göra ett hem angenämt, hvarför mannen snart
drifves till utelif. Fall finnas ju, där verklig nöd
råder, men i de allra flesta fall skulle allt vara an-
norlunda i våra arbetarehem, om hustrun förstode
sina kvinnliga plikter aldrig så litet. Men hon har
varit på fabrik och fortsätter därmed någon tid
efter bröllopet och sedan — ja, hon är ej alls be-
redd för sitt viktiga kall. Den, som varit tjänarinna,
har däremot såväl fått lära sig att något böja sin
egen vilja samt hvad ett hem är. Och i de ordent-
liga arbetarehemmen finna vi vanligen, att husmo-
dern en gång varit tjänarinna; hon har lärt sig
spara och därmed att göra något af det lilla.
Hvarför lämna våra unga flickor tjänarinneplat-
serna och söka sig arbete å fabrik för den minima-
laste lön? Den frågan får någon annan svara på.
Fabriksarbeterskor måste ju finnas, men att en form-
lig rusning äger rum till fabrikerna är sorgligt. Den,
som kan tala till våra tobaksarbeterskor, han tale!
C. F. H.
MOT MÅLET. SKISS FÖR IDUN
AF ELISABETH KUYLENSTIERNA.
FORTS. FRÅN FÖRKG. N:R.
»T\ÄR HAR JAG ju varit förr.»
-I»Men inte som nu. Du skall ju bli
konstnärinna, Ruth, det är ett allvarligt steg.»
»Nej, snälla tant, det tycker jag inte alls.
Det är vådligt snällt af grefven att hjälpa
pappa med att bekosta min inackordering, men
för resten är det ingenting att fundera öfver.
Antingen blir jag stor, och det tror jag fullt
och fast, eller också kommer jag tillbaka hit
och visar slottet, när pappa blir för gammal
och trött. Men det skall bli härligt att få
måla riktigt. Jag kan se mina björkar och
det här sätet, och så en bit af den gamla
vallen, det skall bli min första duk. Åh tant,
kära lilla tant; lifvet är förtjusande!»
Hon slog armarne om Hanna, kramade in
henne i sitt ungdomligt kraftiga famntag och
släppte henne så igen för att kasta en sista
»smörgås» långt ut i det klara vattnet.
»Och du är inte alls ledsen öfver att lämna
dina föräldrar ensamma, Ruth?» frågade Hanna
förebrående.
»Ledsen? Nej, ledsen är jag öfver ingen-
ting i världen, det förstår jag mig inte på.
Du stannar ju hos dem, och jag kommer igen
och hälsar på dem. Kanske har jag då min
fästman med mig.»
»Tänker du på sådant?»
»Nej, inte grubblar jag öfver det. Jag bara
tror, att någon väl kan vilja ha mig och jag
någon, det är alltihop. Går det inte så, blir
jag väl ogift, det är inte värre.»
Hon log och visade små hvita, starka tän-
der, en hel välordnad trupp, som tycktes kun-
na knäcka hårda nötter.
Hanna hade tänkt gifva sin elev några för-
maningar med på vägen, något af det allvar-
ligt varnande, som lifvet lärt henne, men hon
tyckte plötsligt, att det icke fanns något att
sätta in i denna orubbliga lifstro, hvilken ägde
alla färgers mångfald.
Hon hade till och med tänkt berätta henne
en saga, en af dem, som de sekelgamla träden
hviskat till hvarandra däruppe, och som en
gång spelats inom henne, till dess hjärtesträn-
garne brusto, men Ruth förstod icke dylika
sagor; hon hörde hellre på dem, som voro
förknippade med riddarnes hjältedåd, de ädla
damernas jaktäfventyr och trollens framfart i
skogen. Hon kunde höra hornen skalla och
stridshingstarne gnägga, men hon hörde aldrig
suckarne däruppe i gemaken, där mången
ädelboren tärna spejat efter det lilla molnet
på landsvägen, dammolnet, som kanske aldrig
syntes, af riddarens häst.
»Tycker du inte vi borde gå hemåt nu,
Ruth?» sade Hanna. »Yi ha inte allt packadt
än.»
»Jo, tant, men låt mig bara titta ett tag
på solen öfver berget därborta först. Kan du
se, hur strålarne taga i ring om det. Det är
en hel trolldans.»
Hanna såg ditåt. Det skimrade i rödt och
guld öfver bergets hjässa, det var september-
solens glöd, som brände den skrofliga graniten
och gaf den ett stråldiadem att smycka sig
med. Septembersol! Hannas tankar kretsade
om detta enda ord, i hvilket skälfde all som-
marens mättade glans, alla döende drömmar,
all tvångsbunden längtan. Hon hade också
varit ung som Ruth, hoppfull som hon, men
det hade funnits mera att krossa inom henne,
mera af dessa spröda, veka känslor, hvilka
lifvet aldrig tillfredsställer. Hon tyckte, att
hon var den gamla tiden, den, som hörde hem-
ma i minnenas lavendeldoftande gömmor, som
ekade i tysta salar och svagt rasslade i blek-
nade draperier. Ruth däremot var den unga
kraft, som i tro på sig själf, på allt söker sig
fram till målet med energiska steg.
»Nu tant,» sade Ruth, »nu gå vi hem till
packningen, fast jag då inte tänker göra nå-
got åt den,» tilläde hon skrattande.
»Jag undrar, om du skall få hemlängtan,
Ruth?»
»Ja, det kan väl hända, men jag får väl
arbeta bort den, och så kommer jag hem i
jul. Men du får ensligt, lilla tant, det är
synd om dig.»’
SidenBastrobe
kr. 12:50 till kr. 58: 80
lör tyg till hel klädning Tussors och Shantungs
äfvensom svart, hvltt och kulört Henneberg-Siden från 65 öre til
kr. 16: 45 pr meter — slät, randig, rutig, fasonerad, damast m. m
(cirka 240 olika kvalitéer och 2,000 olika färger, mönster m. m.).
Bal-Siden......... ... fr. 65 öre—16,41
Siden-Grenadin._ > 90 öre— 8,61
Siden-Bengalin» kr. 1,75— 8,31
Siden-Damast................ fr. 90 öre—16,45
Siden-Bastklädn. pr robe » kr. 1 2,30—58,80
Siden-Foulard, tryckt, » 85 öre— 3,85
pr mtr. Siden-Armûres, Monopols, Crlstallîques, Moire antique,
Duchesse, Princesse, Moscovite, Marcelllnes, siden till täcken och
flaggor m. m. porto- och tullfritt till hemmet. Profver och kata
log omgående. — Dubbelt porto till Sehweite.
G. Hcsmebergs Siden-Fabrik, Zürich..
(K. & K. flofleverantör.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
