Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 55. 12 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3 lü UN 1899
framhåller lady Aber-
deen, ligger förbun-
dets »raison d’être»
— själfva kärnan i
dess tillvaro —- att
trots skiljaktigheter i
åsikter sträfva för ett
gemensamt mål. Ty
den enhet vi söka,
består ej i fullkom-
lig öfverensstämmel-
se i organisation eller
dogmer, utan i en
gemensam sträfvan
att tjäna mänsklig-
heten i den kärle-
kens ande, som vi kunna kalla det högsta här
på jorden. Därvid ha vi att vägledas af för-
bundets motto: Gören andra, hvad I viljen de
skola göra eder.
för att tillgodose ett tillfälligt kraE. Mannen
är ej ämnad att lefva allena, och ännu mindre
är kvinnan det. Det må vara godt och väl
att ha sällskap af mödrar, men äro då fäderna
af så liten betydelse för hemmet, att deras
medverkan räknas för intet? Låt oss därför
komma ihåg, att hela släktets höjande endast
kan åstadkommas därigenom, att män och
kvinnor förena sina krafter och göra gemen-
sam sak i hvarje detalj af lifvet, icke därför
nödvändigt utförande af samma arbete, men
slutande sig tillsammans för att hvar och en
taga upp sin del af det stora hela.
Därpå följde de delegerades tal från de
olika landen. Mrs May ”Wright Sewall, presi-
dent för det amerikanska nationalförbundet,
redogjorde för, hur rörelsen utvecklat sig på
andra sidan Atlanten sedan kvinnokongressen
i Chicago.
MADAME MARTIN.
’
Hon talade vidare om, hur den nuvarande
tiden med fullt skäl kan kallas kvinnans, hur
under de sista 50 åren en revolution ägt rum
i hennes ställning, hennes skyldigheter och
rättigheter, och hur det sociala och filantro-
piska lifvet därmed också förändrats och för-
bättrats. Alla de föreningar för samarbete
och uppfostran, som blifvit en följd af denna
revolution, ha lärt oss att »enighet är styrka».
Men på samma gång vi kunna glädja oss åt
de många nya rättigheter, som år efter år
vunnits för kvinnan, samt i känslan af hennes
ökade ansvar i det allmänna och sociala lifvet,
på samma gång ha vi insett, att detta: att
sluta oss tillsammans för olika ändamål —■
tills vidare skilda från männen —■ i de flesta
fall måste betraktas som en tillfällig utväg
HERTIG. AF SUTHERLAND. MISS SHAW.
Fröken Alexandra Gripenberg talade om
Finland. Ehuru där ännu ej funnes något
nationalförbund, var intresset för kvinnosaken
dock mycket lifligt. Grundtanken i det Inter-
nationella kvinnoförbundet: »Gören andra, hvad
I viljen de skola göra eder», skattades i hen-
nes land mycket högt, men ännu finnes ingen
kristendom i politiken — så föllo hennes ord,
där måste den svagare underkasta sig den
starkare.
M:me Martin skildrade den franska kvin-
nans ställning, hur hon hållits bunden i slaf-
veri, då hon ej lefvat i ytlighet, men en ny
«mm
II
I «’/
’jim
h ,
a/ /i
och bättre tid skall
komma också för
henne.
Fru Anna Retzius
betonade särskildt
hvilken framskjuten
ställning i samhället
den svenska kvinnan
städse intagit ända
sedan gamla tider,
då männen drogo ut
i härnad och lämnade
makan att sköta gods
och jord, samt läm-
nade en öfversikt öf-
ver senare tiders re-
formarbete, hvilket daterar sig från Fredrika
Bremers författareverksamhet.
Vidare uppträdde representanter för Canada,
Tyskland, Holland och Belgien, Ryssland, Per-
sien, Tasmanien, Queensland, Nya Zeeland,
Kapkolonierna, Palestina, etc.
En tolk från den kinesiska ambassaden upp-
lyste slutligen om, att madame Shén — en
liten täck och småleende kinesiska, skickats
till konferensen på särskild befallning af kej-
saren.
MISS ANTHONY.
Ja, det var i sanning en brokig samling
delegerade, som denna eftermiddag voro sam-
lade i Westminster Town Hall, alla i eleganta,
ljusa toaletter, där de ej buro sitt eget lands
dräkter, såsom t. ex. fru Shén och ett par
damer från Indien, iklädda mjukt guldbrode-
radt musslin, hvitt siden och prydda med
tjocka arm- och örringar.
Första aftonen ägde den officiella mottag-
ningen af kongressens medlemmar rum i Staf-
ford House, hertigens af Sutherland residens.
Öfver 1,000 gäster hade infunnit sig — det
stora flertalet damer — hvilka mottogos af
hertiginnan och lady
Aberdeen. Hertigin-
nan af Sutherland,
som säges vara lika
god som vacker, bar
en förtjusande dräkt
i hvitt med broderier
i blekt blått och silf-
ver. Lady Warwick,
hertiginnans syster,
täflade med denna i
skönhet, elegans och
juvelprakt. Lady
Aberdeen var svart-
klädd och öfversål- hertig, ap Bedford.
lad af de dyrbaraste
juveler. Bland mera bemärkta personlighe-
ter voro hertiginnan af Bedford och lady
Dufferin, liksom de öfriga medlemmar af kvin-
nogressen. Det var särskildt roligt att få
se och tala med den sistnämnda, som bil-
dat en läkarinnemission i Indien under den
tid hennes man, lord Dufferin, var vice-konung
därstädes. Ej under, att hon där lär ha vun-
nit allas hjärtan liksom lady Aberdeen i Ca-
nada — så genomälskliga, som de båda äro.
Bland amerikanskorna ådrogo sig den berömda
förkämpen för kvinnans rösträtt, miss Susan
B. Anthony, och Amerikas yppersta kvinnliga
präst, rev. Anna Howard Shaw, stor upp-
märksamhet.
Från och med tisdagen började den allvar-
ligare delen af kongressen med föredrag och
diskussioner i fem olika salar samtidigt —•
hvar och en representerande sin sektion: den
pedagogiska, yrkessektionen, lag- och industri-
sektionen, den politiska samt den sociala sek-
tionen. (Forts.)
Ellen von Platen.
KVINNOKONGRESSEN I LONDON: MOTTAGNINGEN I STAFFORD HOUSE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
