Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 55. 12 juli 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899.
A. Blomberg foto.
FRAN PRINSESSAN MARGARETAS DOP: ALTARET MED DOPFUNTEN
»
gs*®5&£Kg
5fc^ V"^’
FÖRSTA ALLMÄNNA DJURSKYDDS-
MÖTET I FINLAND.
U
NDER INNEVARANDE MÅNAD hafva
vårt lands djurskyddsföreningar hållit
sitt första allmänna möte i Helsingfors. Vid
detsamma hade från det gamla broderlandet
på andra sidan Bottenhafvet, från Sverige,
infunnit sig trenne framstående och kända
arbetare för djurskyddssaken, nämligen hrr
baron L. v. Platen, F. A. Wingborg och A.
Blomqvist. Det är särskildt med anledning
af detta för oss välkomna gästbesök och äfven
det samarbete på djurskyddsidéns fält, som på
senaste tider ägt rum mellan Finland och
Sverige, vi taga oss friheten i ord och bild
lämna en öfverblick af det nyss hållna mötet
samt af djurskyddsarbetet i vårt land öfver
hufvud.
*
Vi anteckna då främst, att den, som först skänkte
djurskyddstanken här lif, var den nyss bortgångne,
varmhjärtade människo- och djurvännen, skalden,
statsrådet Z. Topelius. Det var också han, som gaf
oss valspråket: »Rättvisa mot alla», detta valspråk,
som vi djurvänner städse med oförskräckthet skola
lystra till under kampen för vår goda saks fram-
gång. Det var ju äfven han, som visade oss, att
vi kunna hoppas på framgång för våra sträfvanden,
först då vi vunnit det unga släktet för vår sak. Det
var slutligen 2. Topelius, som senterade kvinnans
betydelse på det nu antydda arbetsfältet.
Den af statsrådet Z. Topelius till lifs bragta tan-
ken tog sig till en början ett synligt uttryck i de
barnföreningar till småfåglarnes skydd, hvilka, under
namn af »Majföreningarna i Finland», en tid framåt
existerade härstädes, för en tid dogo bort, men
senare efterträddes af Sylviaföreningarna, hvilka
nu räkna flere tiotusentals medlemmar.
Så småningom begynte dock jämväl äldre perso-
ner sammansluta sig till föreningar med ordnad
verksamhet för att arbeta för djurskyddssakens be-
främjande i vårt land.
Den äldsta djurskyddsföreningen i Finland är
den i Helsingfors, hvilken den 1 dec. detta år kan
fira sitt 25-års-jubileum. På samma ort verkar jäm-
väl en annan, Djurvännerna benämnd, som räknar
sin uppkomst från den 14 november 1892. Båda
dessa hafva, isynnerhet under de sist förgångna
fem åren, verkat mycket för djurskyddets framgång
både på egen ort och långt utom dess hank och
stör, och var det jämväl den förra, »Helsingfors
djurskyddsförening», såsom dess officiella namn
lyder, som tog initiativet till detta första allmänna
djurskyddsmöte i Finland.
Det blefve för vidlyftigt att här i detalj annotera
hvad allt landets djurskyddsföreningar utfört under
den tid de existerat. Vi inskränka oss därför blott
att rörande desamma anteckna, att dessa för när-
varande uppgå till ett 40-tal, förlagda dels till stä-
derna, dels till landsbygden, och konstatera tillika
med tillfredsställelse, att bland landsortsföreningarna
den i Vasa i hög grad utmärkt sig framom de öf-
riga.
*
Det första allmänna djurskyddsmötet i Fin-
land omfattades med lifligt intresse. Ej min-
dre än ett 40-tal diskussionsfrågor insändes
till den för dess anordnande nedsatta kommittén,
hvari fungerade såsom medlemmar prof. E. J.
Mellberg, fru Constance TJllner, litteratör V.
Lindman, doktorinnan Lilly Weber, och veteri-
närläkaren A. Svahn. Af denna mängd kunde
dock i anseende till den begränsade tiden
blott 16 upptagas på mötesprogrammet, men
dessa voro då också djurskyddssakens kardi-
nalfrågor och behandlade smärtfria slaktmeto-
der, småfågelskyddet, jaktsporten, traftäfling-
arna, landets djurskyddsföreningars samman-
slutning till ett förbund, körskolor, djurtranspor-
ten, Vivisektionen, ladugårds- och stallbyggna-
der, djurskyddstidskrifterna o. s. v.
Mötet var hela tiden talrikt besökt. Diskus-
sionen ägde rum i svenska fruntimmersskolans
lokal, som för tillfället smakfullt dekorerats
med flaggor och grönt. Bland flaggorna märk-
tes nära nog uteslutande svenska och finska
färger.
Bifogade teckning, tagen före middagen å re-
staurationen i Kaisaniemi park, ger en bild af en
del af mötesdeltagarne. Vi taga oss friheten pre-
sentera några af dem. Af gruppen nedanför ve-
randan är, räknadt från vänster, den andra personen
i ordningen fru Thyra Juvelius, som främst å
Mänttä bruk och omnejd varmt verkat för de värn-
lösas väl. Flenne närmast sitter fru Constance Ull-
ner, som särskildt genom sina föredrag verkat myc-
ket för djurskyddssakens framsteg i vårt land. Den
följande i ordningen är fru G. Hamfeldt, ordf. i
föreningen Djurvännerna i H:fors. Följer så baron
L. v. Platen. Mannen i grannskapet med de yfviga
polisongerna är svensk-norska generalkonsuln i Fin-
land, grefve Björnstjerna, äfven han en varm djur-
vän. Till höger om honom sitter hr A. Blomqvist,
som gjort sig känd hos oss främst genom sin för-
tjänstfulla »Djurskyddslära», hvilken nu genom sta-
tens understöd i svensk och finsk dräkt kommer
att spridas i vårt land i vida kretsar. Hans när-
maste granne till höger är redaktör F. A. Vingborg
från Stockholm. Närmast honom sitter vårt lands
lotsdirektör N. Sjöman och hans högra granne är
prof. E. J. Mellberg, mötets ordförande.
Helsingfors i juni 1899.
V. Lindman.
VÅRA ILLUSTRATIONER.
■yiOTOR CHERBULIEZ, den mycket kände och
’ mycket läste franske författaren, afled för några
dagar sedan i Paris.
Cherbuliez var till börden schweizare. Han
föddes i Genève 1824 och ägnade sig, efter afslu-
tade studier, först åt lärareverksamhet, men beslöt
sedermera, efter att år 1860 ha väckt stor uppmärk-
samhet med en serie kåserande uppsatser på det
konstkritiska området, göra litteraturen till sitt fram-
tida arbetsfält. Nu följde slag i slag några roma-
ner, hvilka gjorde mycken lycka, särskildt den
också till vårt språk öfverflyttade »Grefve Kostia».
Ar 1864 inträdde Cherbuliez i redaktionen af den
öfver hela den bildade världen kända skönlitterära
tidskriften Revue des
deux Mondes, hvars
främste och verksam-
maste medarbetare han
alltsedan varit, såväl i
egenskap af kritiker
som romanförfattare.
Utan att äga en
Alphonse Daudets för-
måga af ingående själs-
analys eller en Zolas
gigantiska kraft att
skildra en hel samhälls-
klass’ olika individer,
besatt Cherbuliez dock
stor talang som roman-
skribent, äfven om han
stundom ej gick fri för
cs
VICTOR CHERBULIEZ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0444.html
