Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 55. 12 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i DU N i ««Vf.
wg
er^p
fe&fl
, -ssr^jrfr
Hon kom till Granebo i början af maj, just
när björkarna knoppades ocb sipporna väfde
in sin blåhvita blomprakt i ängarnas ljusa
grönska, ocb hon hade redan efter sin hem-
komst fått upp en dnk och fattat posto helt
nära en sprudlande vårbäck, en rödmålad
grindstuga och ett stycke löfdunge; alltsam-
mans äkta nordiskt och enkelt, ingenting att
få effekt af, men så mycket mera af den friska,
ljusa stämning, hvilken verkar på sinnet som
den bästa själsmedicir.
Det gamla slottet hade fått en ny ägare,
en systerson till grefven, och denne lät inom
kort presentera sig på Granebo. Ruth visste
ej i början, hvad hon skulle tycka om honom, a. Blomberg foto.
men efter ett par gångers samvaro med honom
TSARDEPUTATIONENS ANKOMST . TILL STOCKHOLM MED ÅNGAREN BORE.
stirrade på honom!
»Det menar du inte!»
»Jo visst. En hustru och en konstnärinna
äro två afgjordt skilda begrepp.»
Ruth blef så blek, att han ängsligt lade sin
arm omkring henne, men hon sköt den sakta
tillbaka.
»Du borde ha sagt mig dina åsikter i den
frågan förr,» sade hon långsamt.
»Dem trodde jag lågo i öppen dag.»
»Du måste ändra dem,» sade hon lekfullt,
och det barnsligt hoppfulla draget återvände
till hennes ansikte.
»Nej, aldrig.»
»Men du älskar mig ju, Hugo.»
»Ja,» sade han innerligt.
»Nå, kan inte din kärlek rå på de inskränkta
idéerna?»
»Du begagnar underliga uttryck, Ruth. Mina
idéer, som du kallar dem, ha för mig en an-
nan betydelse; de äro oryggliga principer.»
För första gången såg Ruth den pedantiske
ämbetsmannen sticka fram sin pergamentstyp,
draga den som ett harnesk öfver den man,
hon lärt älska under smek och lätta ord, och
hon förstod, att han dröjt med att kufva henne,
till dess han ansåg det omöjligt, att hon kunde
offra sin kärlek för konsten.
Hon tänkte med förtviflan på de många
gagnlösa strider, som skulle utkämpas; på hur
de båda skulle slita isär, hvad de nyss bundit
samman, och hur de slutligen med ärr för
hela lifvet skulle draga åt skilda håll, endast
därför att hon ej kunde öfvergifva sin kallelse.
»Ruth,» bad han, »älskade lilla Ruth, du
måste besinna dig; du är ju kvinna. Kärle-
ken måste intaga första rummet i ditt hjärta.»
»Ja, Hugo, men ett kvinnohjärta kan också
älska manligt någon gång, och hvad skulle
du säga om den man, som lämnade sitt lifs-
mål bara för en kvinnas skull. Dn får inte
begära det af mig. Det finns tusen, som gärna
helt bli goda hustrur, det finns andra, som
inte kunna svika sina ideal, utan, när de låta
förleda sig till det, bli odugliga torsofigurer i
lifvet. Mer eller mindre af torso blir jag väl
inom mig, när du och jag skilts åt, men ett
är jag åtminstone helt: konstnärinna.»
Hon hade höjtThufvudet, ögonen flammade
FRÅN ALLMÄNNA DJURSKYDDSMÖTET I FINLAND.
en viss benägenhet att framställa det i lägre konst-
närlig mening »intressanta» och »spännande». Cher-
bulien var sedan mänga är ledamot af franska aka-
demien.
$
TSARDEPUTATIONEN, hvilken nyligen besökt
Petersburg för att å hela det bildade Europas
vägnar aflämna en i adressform affattad vädjan
till alla ryssars själfhärskare angående det djupt
betryckta Finland, har, som bekant, efter flera
dagars väntan måst lämna den ryska hufvudstaden
utan att ens erhålla företräde hos tsaren.
Åtskilliga af de deputerade, såsom Trarieux, en
af Frankrikes förnämsta rättslärde, italienaren, pro-
fessor Brusa, holländaren, professor van der Ylougt,
norrmannen, professor Brögger, dr Norman-Hansen
från Köpenhamn och professor Nordenskiöld an-
lände härom dagen till Stockholm med flnske ånga-
ren Bore, hvilken till de celebra passagerarnes ära
var rikt flagg- och löfsmyckad och företedde en
synnerligen vacker anblick, då den lade till vid
Skeppsbrokajen, hvarest alla de öfriga liggande ån-
garne som välkomsthälsning ifört sig stor flaggskrud.
Vi bjuda våra läsare i detta nummer en bild af
den vackert smyckade ångaren, i det ögonblick den
glider in mot kajen. På kommandobryggan stå de
deputerade, bland hvilka professor A. E. Norden-
skiölds gestalt med lätthet kan skönjas nere till
höger.
skref hon till Mary, att möjligen hade hon
nu mött sitt öde i den nye slottsägaren, asses-
sor Bågenhall. »Han är ingenting af hvad
vi som unga flickor drömma om,» skref hon,
»men han är bildad, erfaren, manlig, och jag
börjar hålla af honom.»
Kom så en dag frieriet, något högtidligt
och gammaldags som hela assessorns väsen
var. Han behöfde icke vänta på svaret; utan
tvekan visste Ruth, att denne allvarlige, kon-
servative man fått hela hennes varma, frihets-
älskande hjärta. Taflan blef bortglömd för
den första jublande lyckan. Hennes skratt
ekade igenom de stora slottssalarne, där hon
dansade fram som ett ystert litet troll.
»I det här tornrummet vill ja ha min ate-
lier,» sade hon en dag och såg på sin fäst-
man med strålande ögon, »säg, Hugo, det får
jag?»
»Din atelier! När du blir min hustru, hop-
pas jag, att du upphör att måla.»
MOT MÅLET. SKISS FÖR IDUN
AF ELISABETH KUYLENSTIERNA.
FORTS. O. SLUT FRÅN FÖREG. N:R.
D
U HAR jusii heller aldrig haft några
motgångar. »
»Nej, inga stora. Men Mary, hjälp mig nu
att fundera ut, hur jag skall få resa.» .
»Du skall få låna ett par hundra francs af
mig,» sade miss Bindler torrt.
»Vive la vraie amitié!» utropade Ruth
entusiastiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
