Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 56. 15 juli 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 6
KAPTEN DREYFUS
FÖRE »AFFÄRENS» BÖRJAN
efter Återkomsten från djäfvulsön.
att ta brodern numro två, som dog efter bara
några månaders äktenskap. Nn ändtligen fick
hon gifta sig med sin »grande amour», som
utvandrat till Amerika, men som nu kom hem
igen. ––––
Herrskapet skulle ha sett, hur det skrynk-
liga ansiktet strålade, när hon berättade om
honom och hur andäktigt hon gjorde korsteck-
net och tackade »den heliga modern, som haft
förbarmande med henne till slut.»
Jag har ännu inte lyckats räkna ut, om
hon hade rättighet att tacka heliga modern
eller inte? Jag lämnar frågan öppen åt herr-
skapet. — —
I chaletet bo också 5 kossor, husets driftkapi-
tal och stolthet. De tvättas och ryktas och blan-
kas, som om de vore riktiga prinsessor, och hvar-
enda en af dem har sitt vackra läderhalsband
med klocka — inte en tung, klumpig järn-
bjällra som hos oss, utan en skinande stål-
klocka med svag vacker ton. Också utföra
HUSpÖDl
kossorna här riktiga konserter på klockor, och
en djurvän kan med riktig fröjd sola sig i
deras evigt lycksaliga ögon.
Att vara ett nöt i Schweiz, det är minsann
någonting helt och hållet annat än att vara
ett nöt hemma hos oss. Där äro de inte så
uppburna minsann.
Herrskapet och redaktörens
amie et humble servante
Louise Branche de Pierre.
P. S. Jag kan inte skicka någon fotografi
från Narcissusfesten — därför, att de som finnas
äro så rysligt dåligal Prins Narcissus ser ut
som en hvit trasa, och de små ärtskidorna
som dansande blodiglar.
P. S. P. S. Jag hoppas herrskapet äro så
goda och lägga märke till namnet? Nu kan
jag inte vrida något mer franskt ur det.
D. S.
VÅRA ILLUSTRATIONER.
Ut F. DUFVA f. En af hufvudstadens mest kän-
de borgare, apotekaren Carl Fredlik Dufva, af-
led den 7 dennes i en ålder af nära 77 år. Den
aflidne hade genom sin hjälpsamhet och sitt hjärte-
vinnande väsen förvärfvat en ovanligt stor vänkrets,
och de flesta af våra läsarinnor hafva nog på ett
eller annat sätt stiftat bekantskap med C.F. Dufvas
välkända parfymeriaffär, Drottninggatan 41, Stock-
holm, hvars grundläggare och innehafvare den af-
lidne var.
*
T\REYFUS-AFFABEN är i dessa dagar kanske mer
än någonsin föremål för allas intresse. Den
olycklige »fången på Djäfvulsön» har ändtligen åter-
kommit till Frankrike för att, sedan kassationsdom-
stolen som bekant beslutit revision af processen,
ställas inför en ny krigsrätt. Densamma har denna
gång förlagts till Bennes. Man borde af dess dom-
slut ej vänta annat än ett fullständigt frikännande
och rehabilitation af den olycklige. Men absolut
säker härpå kan man nog ej vara. — I afvaktan
på utgången meddela vi i dagens nummer några
bilder, nämligen porträtt af kapten Alfred Dreyfus
före »affärens» början och efter kaptenens återkomst,
hans landstigning på franska kusten samt fru Drey-
fus’ ankomst till Bennes.
*
QBOLIGHETEBNA IBBUXELLES med anledning
^ af regeringens rösträttsförslag synas hafva varit
af ganska omfattande dimensioner, att döma af de
utförliga meddelanden, som förekommit därom i den
in- och utländska pressen. Vid mer än ett tillfälle
har det nog gått rätt blodigt till, såsom synes af
den bild från oroligheterna, som finnes införd i
detta nummer. Oroligheterna äro nu bilagda, sedan
regeringen sagt sig vilja återtaga lagförslaget ifråga.
"ILTABK TWAIN, den berömde amerikanske humo-
-L’-L risten och författaren, eller Samuel Langhorne
Clemens, såsom hans verkliga namn är, anlände i
början af veckan till Sverige, för att vid dir. Kell-
grens sanatorium å Sanna i närheten af Jönköping
undergå behandling.
LJfUR NOTISBOKEN.PJ
1VTINA BONDE f. Grefvinnan Vilhelmina Bonde,
född Lewenhaupt, som länge legat sjuk, afled
i måndags å sin egendom Gustafsvik i Söder-
manland. Då vi i ett följande nummer ämna
komma med en utförligare lefnadsskildring jämte
porträtt af den aflidna, inskränka vi oss för närva-
rande till det enkla meddelandet om hennes från-
fälle.
EN HÄGRING. FÖR IDUN AF ELI-
SARETH KUYLENSTIERNA.
I
NNE FRÅN societetssalongen ljöd en sprit-
tande, smekande Straussvals, hvilkens toner
ofrivilligt och nästan på kif, kunde man tycka,
lyfte de paneltäckande damernas fotter och
kommo stadiga matronor att vicka så ung-
domligt käckt på hufvudet, som hade de varit
sina egna döttrar.
Det var för öfrigt många uppe i svängen,
först och främst de, som man på kaffekonsel-
jerna tsäkert trodde ha gått åt», och som nu
mot slutet af sommaren tagit hvar och en sin
och låtit de andra bli utan, alldeles som i
den gamla dansleken, och så de unga nöjes-
lystna fruarna, hvilka togo sin indiansommar
så gladt och så grundligt de kunde, utan att
plikterna mot man, hem och barn tyngde de-
ras axlar.
Hvarje badort, liten eller stor, har sitt
universalsamtalsämne i skvallerkrönikan, sin
»han» och »hon», hvilka aldrig behöfva namn-
gifvas, för att man skall veta, hvem det är
fråga om. Och i sommar hade man här fått
sin »hon» i den täcka, koketta fru Brydel och
sin »han» ■— icke i någon af hennes beun-
drare, ty de voro alltid legio, utan i hennes
man, den lille, klotrunde direktören, hvilken
ett kvickhufvud behagat döpa till »nyststjär-
nan», därför att han en gång, när han för-
måtts springa »sista paret ut», satt armar och
ben nästan diametralt.
Nu pekade fru Fogelin med krökt lillfinger
utåt salongen, och strax visste majorskan Bett-
ner, hvart hon borde se.
»Se, så hon svänger på hufvudet och skrattar
som en sjuttonåring,» sade fru Fogelin; »att
tänka sig, att hon har hållit på så där i snart
tjugu år, för nog är hon sina modiga trettio-
fem.»
»Ja, det kan man då se på allt utom på
hennes toaletter,» inföll majorskan; »stackars
barn, som skall uppfostras i det hemmet ! »
»Åh ja, men den lilla näbbiga Hezel brås
redan på modern i allt. Äpplet faller inte
långt ifrån trädet.»
»Nej, nej, det är nog troligt. Stackars di-
rektören I »
Nu hade fruarna hunnit till den sedvanliga
refrängen och läto konversationen glida in i
en annan strömfåra ; det fanns så många in-
tressen att bevaka, att man ibland måste un-
dra, hur sommaren skulle räcka till.
Fru Brydel undrade detsamma, och under
det hon nu, varm efter dansen, viftade sig
med solfjädern, sade hon några muntra fjärils-
ord om all glädjes obeständighet åt sin kaval-
jer, en ung, smäktande löjtnant.
»Ja, för mig är den förbi med den här
sommaren, » sade han och tvinnade sina gan-
ska vällyckade, mörka mustascher, »men för
er, fru Brydel, kommer ju vintersäsongen med
nya förströelser.»
»Ja, det vill jag hoppas. Jag tänker visst
inte gå i kloster eller ens i ett stilla familje-
lifs lugna hamn, som en del unga fruar så
rörande blidt lofva. Min man får rå om mig,
när jag har tid, det mår hans kärlek för resten
utmärkt af, den blommar lika fagert som i
ungdomens, hoppets och oskuldens dar.»
Hon skrattade åt sin lätta pliktmoral, så att
de hvita tänderna lyste.
Löjtnanten skrattade också, det var alldeles
förtjusande, när andras unga fruar togo lifvet
så lekfullt och fjäderlätt, men den hustru, han
själf en gång valde sig, borde ha en annan
resonansbotten.
»När min käre gubbe var ogift,» skämtade
fru Brydel, »kallade vi unga flickor honom
AR.
som önska ett verkligt delikat kaffe, som dessutom ställer sig både drygt och billigt,
köpen GRAFSTROM & C:OS Ångrostade Kaffe.
— Regeringsgatan 31. — Storkyrkobrinken 8. — Götgatan 9. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0454.html
