Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 56. 15 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 - IDUN 1899.
kKÜ!&
|gp£;F
iZ£*r”"
»fw
lilllåiSi ü
ÉfeiSP
• ’■’■JBIwi
/■>■■;■ -AL-f!
r nf’ îiJriB
?ÄS*5’;.ÿpÿ":■■fàSjP^
ÄÉÄ ;
Ül sÉillli
■m
K ■ J M
5&£g®
L«4i
■v„’L
S*«*
;#S£
gpMKN
?5«^ï8iî5§
• , .
gg|g|
&fï@È$!s
m&mm
»
:
_____
.... " ’ ’
Så kom det en her-
re, bara en herre, grå-
klädd, med en mans-
hög harpa af lefvande
violer, hvilandé på en
sned öfver cykeln.
Harpan var förtju-
sande — men herrn?
Men kanske att han
ville visa, att själfva
harporna i det liär lan-
det äro förtjusande ?
I så fall var det en
mycket fin tanke, som
vida säkrare än am-
man borde belönats
med pris. — Så kom det ett par byxben
marscherande under en förfärligt stor blomster-
korg. Hvad det betyder, vet jag inte. Så
vida det inte var någon slags symbolik af en
afskedad Montreux’sk friare?
Efter velocipederna kommo de stora vagnar-
na, af hvilka en, en den mest graciösa gnla
sidensnäcka, hvilande på en bädd af violer,
fick 400 francs i pris, hvilket inte var mycket,
eftersom bara blommorna till den lär ha kostat
600 francs.
Hjulen voro också täckta af violer, men frun,
som satt i, var det inte; hvilket jag tycker var
ett stort fel, ty det hade säkert klädt henne
att vara mycket väl täckt.
Grufligt vackert, ändå!
»Statens» vagn var en bit skog och fram-
för den en »äkta» bit Narcissusäng. Mycket
poetiskt. Så kom en liten åsna med blom-
sterseltyg, hvilken drog ett det näpnaste ro-
cocoherrskap på 6 à 8 år i en liten glasvagn.
Gud vet, hvem som var sötast af barnen.
Jag tror ändå det var åsnan. Nästa kärra
var klädd med blomkål, morötter, och rädi-
sor samt körd af »söta far», medan »söta
mor» andäktigt höll en stor ost i famn. Ut-
märkt 1 Så »kom det en poetisk bark», så ett
Tyrolerherrskap, sittande på egna klippor, så
en vagn, täckt af konvaljer och körd af en
kusk med sidentömmar; så en hel vinstuga.
O ! och sist och bäst ett tempel af rosor, i hvil-
ket satt en liten lefvande Amor i en gunga
och afsköt små förgyllda pilar.
Min vän hade »ursäktat» sig med, att den
sista karnevalen hon sett i Nizza var så bur-
lesk och så grotesk, att hon alldeles mist
smaken för allt, hvad karnevaler heter.
Men här fanns ingen burleskhet och ingen
groteskhet, minsann, utan finess och odlad
smak. Rätt åt henne, att hon gick miste om
synen — alldeles rätt. Ty att döma ett folk
efter ett annat är väl då så pindumt så–––- 1
Schweizarne i massa göra intryck af kraft,
lugn och litet tyngd.
Man förstår, när man ser honom så där
»samlad», att nationen har svårt bli en »indu-
stri-nation», de äro landtbrukare och vinodlare
till både kropp och själ — och komma väl
att så förbli ännu några sekel.
Sidenklädda ryttare i kostymer från de olika
kantonerna redo genom gatorna för att bereda
plats åt processionen. Alla de söta 400 ung-
arna voro nu samlade efter »färg» i skog-
klädda skrindor, alla hviftande med små sil-
kespapperssolfjädrar — också »i färg» — och
så ljufliga, att — Men det där konfekt- och
blomsterkastandet, som jag läst så grufligt
mycket om — —?
Konfekt förekom pro primo inte alls, hvilket
är ett rysligt fel, efter ingen, ens med bästa
vilja i världen, kan kasta något som inte finns.
Hvad som fanns var strutar med munlack.
Jag trodde först, att hela Montreux skulle
försegla sig, men munlacket fastnade inte, som
väl var. Så fanns det små rullar af smala FRÅN OROLIGHETERNA I BRUXELLES.
silkespappersremsor, som man försökte att
fånga hvarandra med.
Det var ju mycket intressant, efter verkli-
gen ingen försökt att fånga mig på det viset
förut.
Men den där glöden, elden, passionen–––- •?
Den jublande karnevalsglädjen, hvar var den?
Har kanske glöden frusit till is under vä-
gen öfver Alperna? Eller har resebeskrifvarne
narrats? Tänk, om de narrats!
Om jag inte höll mig för god, skulle jag
fråga henne, ty i fråga om att narras tror jag
inte hon är så underhaltig. Min tysk säger,
ty nu har han tagit mig till nåder igen —
(alltid med den unga niècen till tolk!) — att
schweizarne inte förstå att glädjas för stunden,
att de behöfva en hel krater för att värmas
upp, samt att karnevalen aldrig får fotfäste
här. Om det är sant, vet jag inte; men om
god vilja och energi och fin smak kunna
skapa en karneval, så äro schweizarne på god
väg. De ha ju en så vacker »grund» att
bygga på ; Glions oupphinneliga Narcissusfält!
— Enda faran är, om belåtenheten skulle hin-
dra utvecklingen. Men låtom oss hoppas, att
»Prins Narcissus» näpna hof skall hindra ho-
nom ifrån att spegla sig till döds i själfaf-
gudningens källa ! —
Sedan jag sist skref, ha vi gjort en så in-
tressant bekantskap, med en mormor, en rik-
tig mormor, af landets stam. Dottern, hos
hvilken hon bor, har 12 barn och en man,
som dricker; så nog har hon börda efter rygg.
Mormor har skött upp alla de 12 små —
präktiga, bruna un-
gar äro de — och
när hon någon enda
gång kommer »så
långt som utom stu-
gudörren», har hon
alltid stickstrumpan
i hand.
De bo i ett så sött
chalet — tänk nu,
att kalla en stenhög
för chalet ! Hu, så
kallt där måtte vara
på vintern. Köket
har stengolf och var
nu på vårkanten som mark twain.
en iskällare. — Lågt
i taket är där också, och svart och rökigt
och så tarfligt, tarfligt möbleradt. Ingen-
ting af alla de små lyxföremål, som finnas hos
en svensk bonde, bara det allra nödvändigaste.
Lika ljust, som schweizaren har det utom hus,
lika mörkt och kulet har han det inom hus.
Två fönster och små fönster, det är en lag
hos såväl fattiga som rika. »Det är för att
släppa in så litet sol som möjligt om som-
maren och så litet kyla som möjligt om vin-
tern» — förklarade mormor. Hon har för
öfrigt berättat oss sin. lefnadshistoria, som var
intressangt nog.
Hon var älskad af tre bröder på en gång
och höll själf af den yngsta, men blef tvingad
att ta den äldsta. När han dog, lade för-
äldrarna sig emellan igen och tvang henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
