Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 58. 22 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 58 (633). LÖRDAGEN DEN 22 JULI 1899. 12:te Arg.
ILLCJSTRERAD WTI DN ING
OCH • HEMMET
FOR • KVINNAN
1
mm
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR:
Idun ..............................................— kr. 5: —
Iduns Modetidn.med plan-
UTGIFNINGSDAGAR :
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE :
FRITHIOF HELLBERG
BYRÅ OCH EXPEDITION :
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPNA KL. 10—5.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
SCHER OCH HANDARB. — » 5: —
Iduns Modetid, utan pl. » 3: —
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
LÖSNUMEMRPRIS : 8 ÖRE.
Redaktionssekr. : JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 1646.
GREFVINNAN MINA BONDE, FÖDD
LEWENHAUPT,
Selma Jacobsson foto.
o
A
TER HAR EN HUSFRU, ädel och hög-
boren, af den i Sveriges häfder vidt
frejdade Bondesläkten skattat åt förgängelsen,
och fädernegriften har öppnat sina portar för
att mottaga grefvinnan Mina Bondes stoft.
Genom sin moder, friherrinnan Wilhelmina
Kristina Beck-Friis, härstammade grefvinnan
Bonde i rätt nedstigande led från konung
Kristian den fjärde i Danmark och hans andra
gemål, Kristina Munck, grefvinna till Schles-
wig och Holstein, af dansk adlig börd. Deras
dotter, den af sin fader så högt älskade Leo-
nora Kristina, var gift med den mycket berömde
och mycket klandrade riksgrefven Corfitz Ulf-
eld, och deras dotter Leonora Sofia bief gift
med Lave Beck, stamfadern för den Beck-
Friiska familjen.
Ett sagoskimmer, ett återsken från den ädla
danska konungadottern, den för sin trofasta
kärlek mot sin make så hårdt straffade Leo-
nora Kristina, breder sin romantiska slöja öfver
det Beck-Friiska namnet. »Den Fangne Greff-
winne Leonoræ Kristinæ lammers Minde»,
egenhändigt både på vers och prosa af henne
själf upptecknade under åren 1663 — 85, då
hon satt i fängelse i det s. k. Blå tornet i
Köpenhamn, äro gripande. De andas så myc-
ken kvinnlighet, så mycken undergifvenhet
och tacksamhet mot Gud, som genom sitt nå-
diga bistånd hjälpt henne bära sitt hårda öde.
Ur dessa låna vi följande rader, författade af
henne i maj 1674 och benämnda »Guds Goed-
hed imod mig at ihuekomme».
»Op, op min Siæl oc Sinde!
Guds Goedhed til at minde,
Som ræcker mig sin Haand,
Som Byrden med mig bserer,
Som mig sin Wille lærer
oc selffwen lindrer miine Baand.
Betenek min staere Trængsel,
Mit lange haarde Fengsel,
Min lammers elfiwe Aar!
Eij saa, att det bedroffwer;
Gud er den som profiwer,
Han kiender best, hwad du förmaar.»
Hennes halfbroder, konung Fredrik den tred-
je i Danmark, inspärrade henne i Blå tornet
den 8 augusti 1663, och hans son Kristian
den femte befriade henne ur fångenskapen den
18 maj 1685.
Den sjunde ättlingen från konung Kristian
den fjärde, föddes Wilhelmina Sofia Char-
lotta Lewenhaupt den 10 juli 1817 på Klaes-
torp. Föräldrarne voro öfverste kammarjun-
kaien m. m., grefve Klaes Kasimir Lewenhaupt
och hans maka Wilhelmina Kristina Beck-Friis.
Tvänne af Sörmlands förnämsta herregårdar
hafva varit hennes hem. Det gamla Klaes-
torp, hvars corps de logis grefve Klaes Strom-
berg uppbyggde på ruinerna af det 1754 ned-
brunna, och hvars jordbruk han förkofrade i
hög’ grad och gjorde, själf barnlös, till fidei-
kommiss åt sin hustrus systerson, grefve Klaes
Axel Lewenhaupt, var hennes barndomshem.
Och på det storartade Eriksberg, där förde
grefvinnan Mina Bonde den charmanta värd-
innans och den verksamma, om sitt folks väl
omsorgsfulla husmoderns spira omkring ett
halft sekel. Men innan fröken Mina Lewen-
haupt blef friherre Carl Jedward Bondes maka,
var hon under tvänne år hoffröken hos drott-
ning Josefina. Konung Oscar den förste
utnämnde 1844, utom de hos hans gemål
förut varande hoffröknarna, Charlotte Skölde-
brand och Charlotte Mörner, L 8, som den sist-
nämnda i brefven till sina vänner skämtsamt
brukade teckna sig, härtill fröknarna Mina
Lewenhaupt och Sigrid Sparre. Som ett minne
från den tiden presenterar Idun i dag för sina
läsare en ritning af prinsessan Eugénies egen
hand och på hvars baksida hon skrifvit föl-
jande: »Grefvinnan Minchen på Eriksberg år
1900». Det var 1845; fröken Lewenhaupt
var då förlofvad. Den enkla blyertstecknin-
gen vittnar om en särdeles fin uppfattning
och är mycket talande. Damen i länstolen
med den lilla favoriten i knäet, belysta af
skenet från den gamla skärmstaken, en af
dessa härliga gamla stakar, som genom sin
blotta åsyn frammanar så många minnen från
förgångna tider, den belyser och berättar för
Eriksbergs vördnadsvärda härskarinna om det
stolta herresätets legender, hvarpå hon tycktes
stilla lyssna.
Den 15 februari 1846 firades på Klaestorp
hoffröken Mina Lewenhaupts och öfvercere-
monimästaren friherre Carl Jedward Bondes
bröllop. Brudens fader hade en längre tid
varit allvarsamt sjuk, hvarför det ägde rum
inom den närmaste familjekretsen. Liksom
brudens, så härstammade äfven brudgummens
förfäder från landet hinsidan det blåa Sundet.
Redan år 1060 fanns i Danmark en höfvits-
man, benämnd Carl Bonde, och från honom
anses ätten leda sitt ursprung. Nordens trenne
konungsliga skyddshelgon, den svenske Erik,
den norske Olof och den danske Knut, samt
Sveriges förste krönte konung, Erik den tionde,
förmenas vara af Bondesläkten. Och Carl VIII
Knutson bar ju Bondenamnet, han, som kla-
gade, att Sveas konungakrona tyngde honom
så hårdt. På kvinnosidan hafva de äktat
jarlar och konuDgar.
Fjorton år efter hennes bröllop utnämnde
konung Carl XV grefvinnan Mina Bonde till
sin gemåls öfverhofmästarinna, hvilken makt-
påliggande befattning grefvinnan Bonde inne-
hade under nio år. Med sitt eleganta och
förbindliga uppträdande och ovanligt stora
praktiska förmåga var grefvinnan Bonde här-
till danad, och många förenade egenskaper
gjorde henne till en prydnad för sällskapslif-
vet. Vacker och ståtlig var hon ,som ung,
men det var den slags skönhet, som ej åren
skördade, snarare utvecklade och gjorde, om
möjligt, mer intagande och tilltalande.
Med sann och verklig tillgifvenhet var gref-
vinnan Bonde fästad vid konungaparet, en
vänskap, som deras dotter, Danmarks kron-
prinsessa, i sitt minnesgoda hjärta bevarat, lik-
som hon aldrig vid sina besök här i Stockholm
försummade att personligen infinna sig hos
henne. Och att vårt nuvarande konungahus
hyste vänskap för grefvinnan Bonde, synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
