Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 58. 22 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 2 —
»GREFVINNAN MINCHEN PÅ ERIKSBERG ÅR 1900».
TECKNING AF PRINSESSAN EUGÉNIE.
bäst af det stora deltagande, de visat under
bennes sjukdom och vid hennes frånfälle.
Till och med ända ner från Rom, från kron-
prinsessan Victoria, hafva bref och hälsningar
hunnit till grefvinnan Rondes sjukläger.
Sina talrika underhafvande och tjänare
ägnade såväl grefvinnan Bonde som hennes
förut aflidne make stor omsorg, och ett patri-
arkaliskt förhållande rådde emellan husbond-
folk och tjänare. Efter sin makes död, hvil-
ken inträffade julafton 1895, har grefvinnan
Bonde de sista somrarne bott på sin egendom
Gustafsvik, och dit längtade hon nu under
sin sista sjukdom, ut till dess lugn och vår-
grönska. Där afled hon ock den 10 dennes,
sörjd och saknad af nära anförvanter, vänner,
tjänare och underhafvande.
Som en afslutning på ofvanstående minnes-
runa foga vi följande vers, hvilken för öfver
tre hundra år sedan skrefs af Ingeborg Jöns-
dotter Bonde, gift med den från hertig Carls
och konung Sigismunds fejder namnkunnige
riksrådet Olof Stenbock till Öresten, Krono-
beck och Kungslena och död 1587. Den är
direkt afskrifven från originalet, som finnes för-
varadt bland autograferna i Kungliga Biblio-
teket och lyder sålunda:
»Aff hiärtett haffuer iagh thett fijk
Att thin godheth prijsa
Thu herre mildh ij himmelrijk
Thu allthings tröst och lijsa
I thine nåådh iagh haffuer fridh
Thet iagh bekienne måndhe
Och achter eij på världzens stridh
Och all thes onde våndhe.
Och thå mig lijfzens lycht är nähr
I thenne wrånghe landhe
Befaller iagh o Gudhi kiär
J thine handh min Andhe
Amen.
Skriffuit ij Lena then 24 Junij Åhr Ohristii 1580
aff Ingeborgh Jönsdotter Bonde.»
Skriften är så klart och tydligt bibehållen,
som vore den skrifven den dag, som i dag är,
och dess innehåll passar för alla tider och
alla släkten.
Adelaide Nauckhoff.
Emellan natt och morgon lifvet blänker,
en stjärna halfvägs öfver skogens topp. ’
Hvad veta vi om oss? Och om man tänker
på det tillkommande — hvem vet dess lopp?
Tidssvallet oss som bubblor kring sig stänker,
de gamla brista, nya dyka opp,
världsvälden lyfta sig en stund — och stupa
därefter som ett böljslag i det djupa.
Lord Byron. (C. V. A. Strandberg.)
FÅNGEN.
J
AG SÅG henne stå bakom disken
så pyntad, näpen och fin,
än ung, men med färglösa kinder
och sjuklingens trötta min.
Jag såg, huru blickarna täljde
för gatans människoflod
om längtan dit ut till det fria
från kvalmet i instängd bod.
Jag gick, men så kom jag att stanna
vid fönstret i nästa hus;
där möttes jag ock utaf blickar,
som bådo om sol och ljus.
I hvarenda butik vid gatan
jag möttes af samma syn:
en fånge, som trådde till frihet
och färg på fängelsehyn.
Jag såg, att när vi uti solsken
gå stenpalatset förbi,
vi följas af tusende blickar,
så bittra som smärtans skri.
Vi vandra därute i ljuset
och hafva det skönt och godt:
vi ana ej alls, att man ser oss
från tusende fångaslott!
Emil Linders.
MOR OCH DOTTER. UR KVIN-
NANS VÄRLD. AF BIEN.
J
A, KÄRA MODER, du har fullkomligt
rätt uti, att här i vårt hem ej allt är,
som det borde, att jag alldeles släpar ut mig
och följaktligen ej kan vara den angenäma
värdinna och sällskap, jag önskade och ville.
Men det faller sig svårt att med intresse följa
med ett samtal, då jag tänker på, huru myc-
ket som blir försummadt, under det jag sitter
och liksom leker herrskap. Ty den, som egent-
ligen får vara allas tjänare och är öfverhopad
med arbete från morgon till kväll, mister snart
sin håg för läsning och musik och åstundar
mest kroppslig hvila.»
»Ja, men, barnet mitt, ej behöfde det vara
så, det måste då finnas något missförhållande,
hvilket vi med förenade krafter skola försöka
afhjälpa. »
»Omöjligt, det har en djupare grund, än
att vi skulle kunna rubba den. Har du tåla-
mod att höra på, så skall du snart förstå, att
jag har rätt.»
»Men jag har ju själf haft landthushåll,
tjänare och barn; dock aldrig var jag så jäk-
tad som du. »
»Men, tänk då på, huru olika tjänarne äro
nu mot förr. Såsom jag viil minnas, hade
du fyra tjänarinnor, som hvar och en skötte sitt
bestämda åliggande, troget och ordentligt. Du
var, som sig borde, endast förestyre för det
hela, hvilket gick jämnt och lugnt, utan slit-
ningar och brådska. Därför kunde du också
vara angenäm och älskvärd samt ägna dig så
mycket åt oss barn. O, hvad mitt barndoms-
hem med sitt arbete, sin glädje och sin hvila
framstår för mig i ett förklaradt ljus, då jag
jämför det med mitt nuvarande hem, hvilket
jag tyvärr ej kan göra annorlunda. Det finns
endast ett »enten, eller». Antingen måste jag
låta allt gå vind för våg, eller också måste
jag slita, släpa och blifva neddragen. Och
för min pliktkänslas skull, väljer jag obetingadt
det senare. »
»Men, kära barn, vi kunna kanske finna
en medelväg. En trogen, pålitlig tjänarinna
skall väl ändå stå till att finna.»
»Ja, kanhända, men nog har jag misslyc-
kats. Du skulle både hafva skrattat och grå-
tit, om du sett min profkarta. Jag har nu
för länge sedan öfvergifvit de där fullkomlig-
heterna, hvilka gåfvo sig ut för att kunna
allt; ty de kunde aldrig uppskattas nog i pe-
kuniärt afseende, och våra begränsade inkom-
ster talde ej vid deras förödelse af matvaror.
Det var under deras värdighet att spara eller
taga vara på det, de fått om händer. Och
då jag försökte ingripa, drog jag alltid kor-
taste strået. »
»Ja, sådana har jag hört talas om, och det
vill nog en god kassa till att stå ut med
deras härjningar.»
»Sedan slog jag om och tog unga, okunniga
flickor fran landet; men de voro märkvärdigt
tröga till att följa mina lärdomar och förma-
ningar; men däremot togo de mycket fort efter
kamraternas oseder. Ty i en sådan här liten
småstad, där pigfröknarna ständigt samman-
träffa, lära de hvarandra snart nog det, som
är mindre godt. Nog tycka de det vara ange-
lägnare att krusa luggen och pynta sig än
hålla rent och ordentligt. Natten anse de ej
alls vara någon lämplig tid för sömn, då de
tycka den bättre kan användas till besök och
promenader; i stället göra. de sina åligganden
om dagen halfsofvande, och de blifva följakt-
ligen därefter.
Därför, om någorlunda ordning och reda
skola finnas i hemmet, så måste husmodern
hänga uti och endast få använda korta mellan-
stunder till vederkvickelse och sin själs ut-
veckling. För rika familjer blir det ju annor-
lunda, de behöfva ej räkna så noga med allt.
Men de hafva ett stort ansvar gent emot oss
andra, fattiga fruar, då de så att säga för-
därfva tjänarne för oss genom att öfverbetala
dem och gå in på alla anspråk. Men världen
är nu en gång sådan, hvar och en tycker sig
vara sig själf närmast, därför all denna själf-
viskhet och brist på tanke för andra. Mycket
till det bättre kunde ju vinnas genom öfver-
enskommelse och sammanslutning; men det
ligger just ej för oss kvinnor, därför blir nog
ej sakernas tillstånd annorlunda i* min tid.»
»Men, hvarför ej då göra sig kvitt dylika
onus, man kunde ju draga sig fram. med en
hjälphustru?»
»Kära mamma, har du nu blifvit så gam-
mal, att du glömt svenskarnes fåfänga och
fruktan att ej kunna bevara skenet. Vårt
sociala anseende skulle ju ohjälpligt gå för-
loradt, om det kom ut i staden, att vi ej hade
någon piga. Du må tro, att det redan är ett
stort fel att endast hafva en.
»Grosshandlaren och konsuln härintill, hvil-
ken börjat sin bana som vallpojke och hvars
fru i sin ungdom stått på krog, hafva kokerska,
kammarjungfru och barnfröken. Så‘ ungefär
skall det vara, om man är någorlunda mån
om sitt anseende. Därför må du tro, att jag
får nådiga nickar och blir sedd öfver axeln
af konsulinnan och dylika. Mitt lärarinne-
diplom från k. seminarium, som jag fordom
var så stolt öfver, går ej stort i kurs här, det
gör mig kanske endast mera oduglig och
ömkansvärd i deras ögon.
»Därför, kära mamma, tjänar det intet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
