- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1899 /
5

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 58. 22 juli 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5 — IDUN 1899.
y?ï. >
«■■psS!
SSÉB^MKiw
%► ûàÿSîsgs
sssyM!
senk
nom okända trakter, förbi stora städer, och
allt har nyhetens intresse för dem. Ännu äro
de inom Finlands gränser, det är fäderneslan-
det, som rullar upp sina taflor för deras ovana
blickar. Men sedan — när de trampat sitt
* sista fjät pä fädernejorden, när den sista skym-
ten af landet försvunnit vid horisonten, då
slits slöjan sönder, och sorgen bryter fram
som aldrig förr, ty de älska sitt land!
Då borde de stanna kvar och ej öfvergifva
det, säger du; men kom ihåg, att deras
synkrets ej är vidgad som din och min. De
tänka ej på, att de tomrum, de lämna efter
sig här hemma, så småningom skola fyllas
med främlingar, nej, de vilja blott ej själfva
tvingas in bland främlingar, i nya förhållan-
den. Då synes dem detta bättre, de känna
sig starkare så, ty de fara i stora hopar till-
sammans, och sina käraste taga de med sig,
om de ej först bryta väg därute och sedan
skrifva hem efter hustru och barn, ty komma
tillbaka och hämta dem, det göra de nog icke
numera.
Nu ljöd klockan, och hon hoppade upp, tå-
get satte sig i gång, hon nickade »farväl»,
och jag såg, hur hon försvann genom dörren
till en af utvandrarnes vagnar. Säkert gick
hon sedan omkring därinne och hade ett vän-
ligt ord för en och hvar, så som hon alltid
har det för dem, som drabbas af sorg och nöd.
Och när sedan sorgens bittra stund kommer
för de landsflyktiga, då ljuder kanske hennes
vänliga, kärleksfulla ord ännu för dem som
ett sista afsked från fädernejorden.
»VÅRA TOBAKSARBETERSKOR».
ni.
I
full harmoni med »G. F. H.» i n:r 53 af eder
ärade tidning anser jag den usla lott, våra fa-
briksarbeterskor måste underkasta sig i kam-
pen för tillvaron, i högsta grad upprörande och
omänsklig.
Afven jag frågar med ängslan efter orsaken till,
att dessa arma varelser icke såsom jungfrur söka
sig ett skydd inom familjerna, då de där utan tvif-
vel erhålla både bättre aflöningsförmåner och lju-
sare framtidsutsikter.
Att, såsom »G. F. H.» förmenar, tala till fabriks-
arbeterskorna i denna sak, är nog lönlöst. I de
flesta fall ha de gjort praktiska rön i dessa olika
förvärfskällor, innan de bestämt sig för endera.
Säkerligen ha de haft oturen att träffa på en hus-
moder, som icke behandlat dem alltför vänligt, som
låtit dem börja sitt dagsverke kl. 5—6 på morgonen
och hålla på utan afbrott till kl. 12 på natten, dag
PÅ PERRONGEN. SKISS FÖR IDUN
AF FRIDULF.
D
et YAR EN KALL VÅRMORGON, en af
de många, som denna vår fört med sig
i så rikt mått. Det förefaller mig ibland, som
om naturen vore rädd att slösa med sina vår-
skatter,. som om hon icke ville, att hennes
solsken, hennes blommor och fågelkvitter skulle
verka som allt för stora kontraster på sorgsna
sinnen. Ej längre är det, som Topelius skref:
>Ty nu är vår, nu uppgår hoppets stjärna
Och redo stå de unga bröst i landen.
Där sås den skörd, som Finlands hopp skall värna,
Där ljusnar dagen, och där brista banden.» Axel Lindahl foto.
LAXFISKE VID ALFKARLEBY.
TURISTHOTELLET VID ALFKARLEBY.
läsare tre vackra Älfkarlebybilder: fallet, turist-
hotellet. samt en scen från ett laxfiske i älfven.
Det är att hoppas, att den vackra platsen, sedan
nu lämpliga anordningar för främlingars välbefin-
nande därstädes vidtagits, i en snar framtid skall
ha ryckt upp i främsta ledet af turistbesökta orter.
TTAMMARRADET EMIL JONAS, den flitige och
-“- talangfulle tolkaren på germanskt tungomål af
nordisk litteratur, fyllde för några dagar sedan 75 år.
Född i Schwerin den 14 juli 1824, ägnade sig J.
ursprungligen åt politiskt skriftställeri. Vid knappt
uppnådda 22 år tillhörde han som politisk medar-
betare redaktionen af »Flensburger Zeitung». Ar
1847 ’ flyttade han till Köpenhamn, hvarest han ge-
nom en politisk broschyr, betitlad »Köpenhamn
1847», i hög grad ådrog sig den politiska världens
uppmärksamhet.
Bland den nordiska litteraturens rangverk, som
af Emil Jonas öfverflyttats till tyska språket, be-
finna sig författarne H. O. Andersen, Henrik Ibsen,
B. Björnson, Viktor Rydberg, Emilie Flygare-Car-
lén o. a.
Likaså har han öfversatt konung Oscar II:s dik-
ter. _
Äfven som själfständig författare har Emil Jo-
nas varit synnerligen verksam, och talrika äro de
dramatiska alster af hans hand, hvilka ännu i dag
spelas på tyska scener.
QTORFURST GEORG ALEXANDROWITSCH,
^ Rysslands tronföljare, afled nyligen, som bekant,
helt plötsligt i Abas-Tuman.
Den unge fursten hade genom sitt sympatiska
väsen redan hunnit göra sig mycket omtyckt i de
samhällskretsar, med hvilka han under sin korta
lefnadsbana kommit i beröring.
Efter storfurst Georgs död tillkommer nu tron-
följden, så länge tsar Nikolaus’ äktenskap ej väl-
signats med någon son, storfursten Michael Alexan-
drowitsch.
Nej, nu mörknar det mer och mer, och
fjättrar smidas åt ett fritt folk, och Finlands
unga, de som skulle värna landets hopp, de
lämna sitt land.
Den morgonen fattade jag det som aldrig
förr, fast tidningarna ofta nog ha’ berättat
därom. Jag stod på stationen, då tåget kom
brusande, ett långt tåg, mest tredje klassens
vagnar, och alla fulla af utvandrare: unga
raska österbottningar de flesta. Där fanns
också -unga hustrur med små barn på armen,
som hällre ville följa sina män i frivillig lands-
flykt än stanna här hemma och lida nöd, me-
dan de i ett främmande, om än närmare land
fullgjorde sin plikt, —unga flickor, som följde
de män, de lofvat sin tro.
Jag förundrade mig öfver, att de alla sågo
så glada och frimodiga ut.
»Ser du,» sade min följeslagerska, »detta
är deras första resa ut i världen; den där tunga,
dystra känslan af sorg, som kom öfver dem,
då de kastade en sista blick tillbaka på den
välkända stugan, på åkrarne och ängarne, den
är nu svept i en härligt skimrande slöja, som
ögonblicket väft af ljusa nyhets- och framtids-
drömmar. Hitintills har deras värld varit så
liten. Nu vidgas den på en gång, de fara ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free