Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 59. 26 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 6 —
ait**.
■mma
tösen af en liten förening, som di här fruarna
börjat med i stan.»
»Sä å,» sa’ Karlsonsmor och snöt sig. »Gud
är god, som ger utväg.»
»Ja, ho förstår, att di fruarna ska också ha
nå’et att fördrifva tiden med, godt var det
visst det, för nu skall jag bara sträfva ihop
till handskar och parasoll, och så vill tösen
gärna ha så’na där kort med namn på, visit-
kort di kallar.»
Jag tyckte mig nu inte kunna vara lyss-
nare längre, utan steg upp för att åter slå
mig i samspråk med gästerna. Jag hörde då
ännu, när jag gick förbi, hur madam Karlson
mumlade något om, att de hade så många
nya påhitt nu för tiden, som man inte visste
af förr.
»Bli de nå et löckligare,» sa hon till sist.
På den frågan tycktes änkan Stenberg emeller-
tid bli svaret skyldig. Jag uppfattade åtmin-
stone ej något sådant.
Men själf kom jag genast att tänka på,
hvilket viktigt spörsmål hon uttalat. Man gör
ju så mycket i våra dagar för att förbättra
den arbetande klassens ställning, och därom är
ju ej annat än godt att säga. Blir då verkli-
gen dagakarlens ställning bättre genom ökade
inkomster, eller skall han i samma mån veta
att öka äfven sina behof och därmed sina ut-
gifter? — Ja, med tanke på människans oänd-
liga förmåga att skapa åt sig och andra nya
behof, må man i sanning, som Pontus Vikner
säger, med viss oro spörja: »hvar skall detta
sluta?» Och det höfves kanske att man nå-
gon gång betraktar föremål, som ligga utom
hemmets horisont, om man skall kunna se ti-
dens utveckling och fatta betydelsen af det
gamla ordspråket: »Tiderna förändras och vi
med dem.»
A. Blomberg; foto.
VÅRA ILLU-
STRATIONER.
SKANSEN. Om du
i dessa dagar, ärade läsa-
rinna, har dina vägar upp
till det stora friluftsmu-
séet å Djurgårdsbergens
platå, skall du, ifall du
närmar dig Blekingstu-
gan, framför hvilken grä-
set nu växer högt och
frodigt och invid hvars
väggar bien surra i fullt
sommararbete, böra sla-
gen af en väfstol i gång.
Du frapperas ovillkor-
ligen af det angenäma
ljudet, som måhända hos
dig väcker glada erinrin
gar från någon stäm-
ningsfull gammal landt-
gård, där spinnrocken
surrat och väfstolen arbe-
tat under tysta vinterda-
gar, och du går in i stu-
gan, hvarest du, efter ett
par minuters sökande i
de af en dunkel dager
belysta rummea, träffar
Väfvare-Lotta i full verk-
samhet i väfstolen.
Iförd den klädsamma
blekingsdräkten,besvarar
hon din hälsning med en
vänlig nick, i det hon
oafbrutet låter skottspolen glida och väfskeden slå.
Hon väfver väggbonader i glada och tilltalande
mönster — än är det en bård af komiskt högtid-
liga storkar, som stå på ett ben, än en rad af bond-
gossar i knäbyxor och tröja eller en flock afkom-
lingar af Minervas vishetsbegåfvade uggla, jämte
mycket annat, alltsammans i rödt och blått garn
på hvit botten.
Bonaderna säljas till 4 kr. metern, och afsätt-
ningen af desamma går raskt undan.
Väfstolen bär årtalet 1797 och är hitförd från
A. Blomberg foto.
SKANSENS BJÖRNAR.
Kyrkhult i Blekinge, samma socken, från hvilken
stugan är hämtad.
Själf är den unga väfverskan däremot icke dotter
af det sydsvenska landskapet. Hon heter Lotta
Lindemalm och är skollärarinna från Skogstibble i
i Upland.
Hennes vistelse härstädes kommer ej att ut-
sträckas längre än till sommarferiernas slut i midten
af nästa månad, hvadan de af Skansens besökare,
som vilja se hennes skicklighet i väfnadskonsten
eller beställa något arbete af henne, torde besöka
henne i stugan under de närmaste veckorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
