Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 59. 26 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 IDUN 1899.
■
•wmf-
syns, att jag inte är van att skrifva) -— med
tvâ riktigt snygga bokstäfver. Men bevars väl,
dessa lakan voro de enda i Lina Blombergs
linneskänk, som inte hade spets på sig, och
de lågo och sågo så riktigt borgerliga- ut på
hyllan. Bara nu inte deras tarfllghet rent af
kan störa ungherrskapets sömn.
Jag hade ju lofvat att klä’ Lina till brud.
Döm om min förvåning, när Blombergsmor en
dag gjorde mig den samvetsfrågan, om jag
tyckte att Lina skulle ha hvit klädning.
»Nej,» sa’ jag, »det tycker jag då verkligen
inte. »
Gumman var envis hon och gjorde den in-
vändningen, att tyget sedan kunde färgas; »för
si,» sa’ hon, »di ha’ nu rådt henne till det
allihop.»
»Nej, jag tycker det ändå inte,» sa’ jag, och
därvid blef det. Tänk bara, om tösen gått
och köpt hvit klädning, jag tycker just det
skulle passa för en smedshustru. Ack, kära
tidsanda, är det du, som bär skulden till allt
oförstånd här i världen? Hur skall man få
välbärgadt och lyckligt folk, när lyxen suart
sagdt blir ett lifsbehof äfven inom den låga
kojan.
Lina skulle kläs hemma hos mig, ty i ma-
dam Blombergs lilla kabyss var jag för stor
att krypa in. Lina kom vid tretiden och hennes
gamla mamma bar hela brudstassen i en korg-
säng. Och den var inte dålig den brudstas-
sen. Linne utan ärmar med bred spets och
korsett, »la gracieuse», bevars, och så kan
tänka hade man sparkat på strumporna, kråk-
spark, förstås, med hvitt silke. Öfveruuder-
kjolen hade en bred brodyrgarnering. Något
så fint har jag ännu inte haft råd att inför-
lifva med min garderob. Svart klädning det
bar hon då, stackars Lina, men så hade hon
också gjort en duktig isäijning af hvit chiffon.
I mitt stilla sinne gjorde jag allt upp ett litet
kostnadsförslag öfver allt det där och häpnade.
Min häpnad blef än större, när tärnorna
kommo. Larsons Manda i laxfärgad kjol och
hvitt lif — Larsons Manda, som man gifvit
både mat och kläder och hvars gamla mor
ännu går omkring och sågar ved — och så
en annan tös i ljusgrön crépeklädning med
similihalsband och i håret en stor lefvande ros,
som kostat minst 50 öre. Ljusa glacéhandskar
hade de allesamman, och en af flickorna för-
klarade, att hon måste ha så högt nummer,
emedan hon hade fått så stora fula händer,
se’n hon kom i tjänst.
Bröllopet var inte hos madam Blomberg,
utan i det hem, smeden beredt åt sin unga
fru. Jag glömde säga, att det var tryckta
kort med guldkanter till bröllopshögtidligheten.
Det nya hemmet bestod af två rum och kök,
möblemanget var riktigt präktigt, en soffa med
blommigt creton och likaledes stolar, ovalt
bord med album på, skänk med kanna, snäcka
och skål af nickel. I det inre rummet fanns
en mörkpolerad säng, öfverbredd med ett hvitt
täcke, en kommod och några stolar, byrå fanns
där ju också med blanka knoppar på lådorna.
Det var, som sagdt, riktigt präktigt allt-
samman, och det vill jag visst ej säga något
om. Jag menar naturligtvis icke, att det ovill-
korligen måste vara fult eller dåligt, allt det
de lägre klasserna ha, men jag tycker ej om,
att under deras låga tak finna en hel mängd
onyttiga lyxartiklar, oftast äfven fula, som slu-
kat dyrt förvärfvade eller kanske rent af lånta
penningar. Jag kom därför åter i tillfälle att
förarga mig, då jag fick syn på en skär am-
pel, som hängde i taket af sofgemaket. Lina
hade fått den i lysningspresent af sina tvänne
tärnor. Som om de inte kunnat köpa något
klokare för hela 12 kronor. En vanlig, heder-
lig lampa t. ex., som smeden och hans fru
kunnat se att förrätta ett ärligt arbete vid.
Jag undrar just, om man verkligen gör godt
med att hjälpa sådana, som den ena dagen
ej ens ha, hvad man icke kan undvara, utan
då måste mottaga detta som en almosa, och
den andra åter låta sina slantar löpa ut för att
tillfredsställa ett begär efter något godt, grant
eller roligt?
Om jag nu också skall tala litet om själfva
festen, så tillgick allt riktigt fint. Man kru-
sade, nej, jag menar man gick efter rang.
Skomakar’ns gumma fick inte gå före polisens
fru och repslagarns Karna hann smälta hela
sin köttfärs, innan Jansons Anna hunnit få sin
andel. Det bjöds blott saft och vatten med’
konfekt på bricka och ett litet brudpar i midten.
Jag blef så trött af den kväfvande luften i de
små rummen, så jag satte mig en stund i ett
hörn för mig själf. Jag tog ett gammalt al-
SALONG I PERSISKA MINISTERHOTELLET.
bum, och under det jag bläddrade igenom det
samma, kunde jag ej låta bli att lyssna till
madam Karlsons resonnemang med änkan Sten-
berg.
»Det är godt attTfå sitta så här en stund,
tycker ho inte det? Jag har tvättat mest hvar
dag i viekan.»
»Jo, jo,» sa’ Karlsons mor med en betydel-
sefull nick, »en får nock släpa lite hvar.»
»Om det skall gå ihop, ja,» återtog änkan
Stenberg. »Min tös skall nu gå fram till mid-
sommar, och då vill man väl ändå hon skall
få hvad hon skall ha.»
»Det förstår jag godt, det, men inte kan en
fattig ha som herrskapsbarn.»
»Nej, nej, Gud förlåte en slik tanke, men
jag siar henne, att hvad di ska’ ha, det vill
man, di ska få. En svart kjol fick jag hjälp
med af borgmästarns, och kofta, det köfte jag
för skapligt pris af lärarinnan. Kängor fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
