Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 61. 2 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 4
kr.
_____L
»il* ill*
ai- »ii- m.
ÎTiWf*IH|J
HH ’tvHh
iW
.y ’V,
«H ;?
M:ME REUTERSKJÖLDS ARBETSRUM.
tekturens främsta mästerverk, men den ro-
manska konsten kände jag nästan endast ge-
nom böcker och afbildningar, och fotograflen
så väl som konsthistorien sade mig, att jag
i dömen i Bamberg skulle finna ett värdigt
motstycke i romansk stil till katedralerna i
Paris och S:t Denis.
Till Bamberg? —- Tågombyte klockan fyra
i Hof.
Alltså, medan våra reskamrater sofvo lugnt
i den ljufva vissheten att ej komma fram
förrän i ljusa morgonen, sutto vi och spejade
ut i mörka natten, där landskapets konturer
dunkelt började framskymta, och när snäll-
tåget lämnade Hof, stodo vi kvar på plattfor-
men, frysande smått i den gråkalla grynings-
luften och tämligen utmattade efter nattresan
och den ganska ansträngande gårdagen i Ber-
lin. Efter en timmes väntan i den halfruskiga
stora väntsalen fördes vi vidare på ett af dessa
fredliga bayerska tåg, som utgöra ett ständigt
föremål för’ de tyska skämttidningarnas sar-
kasm ; det gick stillsamt sin väg framåt, stan-
nade vid otaliga stationer och gaf sig god ro.
Timme gick efter timme; vi somnade gång
på gång och vaknade igen; det hade blifvit
dag, men kylan i luften höll i; molnen sam-
lade sig allt gråare och tyngre, och när vi
ändtligen kommo fram till Bamberg, började
regndropparne falla.
De presentera sig i allmänhet mycket oin-
tressant från järnvägen, dessa gamla städer.
Bangårdarne ligga i det moderna lifvets cen-
trum, som af naturliga skäl aldrig samman-
faller med det förflutnas; de omgifvas af fa-
briker, nya, snygga handelsgator och nybyggda
hotell. Bamberg har också börjat lefva upp
igen; en hel fabriksstad, med långa röda tegel-
byggnader och skogar af skorstenar ha rest
sig utanför den gamla
stadens råmärken.
Vägen till denna från
bangården var synner-
ligen litet anslående ;
den långa gatan tarflig
och tråkigt småstads-
aktig, broarne öfver den
grå, grumliga Eegnitz
af den mest prosaiska
nya järnkonstruktion.
Vi körde genom en
gammal stadsport, men
det blef icke bättre ;
snarare började staden
i det allt tätare fallan-
de regnet antaga ett
mer och mer skräpigt
och osnyggt utseende,
som, då det icke upp-
vägdes af någonting
pittoreskt, var en ej
alldeles angenäm kon-
trast mot Berlins ski-
nande renlighet och
ordning. Vi kommo till
hotellet, ett äkta små-
stadshotell med djupt
inprägladt medvetande
om att vara stadens
bästa, mörkt och föga
hemtrefligt, men ut-
styrdt med anspråks-
full, fast något passe-
rad lyx. Man bjöd oss
på ett rum, stort som
en mindre balsal, med
fyra fönster och tre
trymåer, men lät be-
veka sig att skaffa oss
ett något anspråkslö-
sare och mera kom-
fortabelt, samt underrättade oss, att table
d’hôte serverades tre kvart på ett.
Detta var ett streck i räkningen. Vi hade,
med undantag af en kopp kaffe och en torr
kringla i Hof, icke ätit någonting sedan teet
kvällen förut i Berlin, och hade gladt oss syn-
nerligen åt frukosten i. Bamberg. Men som
klockan redan var half tolf, och ingen af oss
tycker om att onödigtvis förvåna våra med-
■människor, hade vi inte lust att beställa en
bastant frukost för att så godt som omedel-
bart gå därifrån till middagsbordet. Vi be-
väpnade oss med regnkappor, paraplyer och
galoscher och gingo ut i det strömmande regnet
för att söka upp en bagarbod — men Bam-
berg var ingen välförsedd stad. Vi kommo
hem med några torra skorpor, och sökte i
stället tröst och glömska i sömnens armar.
När jag vaknade, hade jag en underlig
känsla af att ha lämnat detta jordiska — det
var förmodligen af hunger. Jag påminde mig,
att jag en gång i en föregående tillvaro reste
till en stad, som hette Bamberg. Då jag såg
mig om, fann jag visserligen, att jag var där
ännu, men hela min omgifning behöll ett tycke
af någonting overkligt och drömlikt, ännu då
vi kommo ned till table d’hôte’n.
I Matsalen var mörk och dyster, fönstren helt
nära den våta gatan; vid det långa bordet
sutto omkring tjugu handelsresande och rökte.
Medelklassens herrar bruka i Tyskland röka
vid bordet — jag tror mellan hvarje rätt.
Här serverades nio rätter, alla simmande i
flott eller smör. Min reskamrat skrattade,
men jag var alls inte vid godt lynne.
»Bamberg är en otrefllig stad,» sade jag;
»hvad hade vi här att göra? Alla människor
äro ändå klokast — tillsammantagna. Natur-
ligtvis resa turisterna till allt, som är värdt
att se, och så snart man lämnar turistvägarne,
råkar allting i olag. Låt oss resa till Nürn-
berg i morgon med första tåget!»
Emellertid, hade vi kommit hit för dömens
skull, var det väl bäst att gå ut och se på
domen, och efter det inte ville låta bli att
regna, måste vi väl gå i regnet.
Och så gingo vi, och så kommo vi öfver
floden. Det är ofta i gamla städer något
egendomligt vid att gå öfver floden. Vi komma
till en annan tidsålder, andra lifsområden och
idékretsar. I Paris, t. ex. leda broarne från
republikens Paris till kungadömets och aristo-
kratiens, från otrons Paris till trons.
Här gick vägen öfver en medeltida hvalf-
STORA SALONGEN I SVENSK NORSKA MINISTERHOTELLET I PETERSBURG,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
