Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 64. 12 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iDUN 1899. — 4
&m
-«sasKsas:...
A. Aurelius foto.
FINSKT PORTE ELLER S. K. RÖKSTUGA. »PÄGERS STUGA».
A. Aurelius foto.
DET INRE AF ETT FINSKT PORTE.
ärade och kokkunniga läsarinnor sakna kunskap,
men hvartill jag framdeles högst gärna skall lämna
recept, om så önskas. Detta sitt enkla uppehälle
förtjäna Päger och hans Lätta med-olika slags hand-
arbeten, såsom med tillverkning af näfverkontar och
näfverskor, spömjärdar, ostkärl och tjära. Men de
lifnära sig äfven med ett annat, numera mindre väl
ansedt näringsfång, nämligen trolldom. Här och
där i bygderna finnes folk, som ännu tro på troll-
dom, och af sådana bli Päger och hans väna vif
ofta anlitade mot en frikostig betalning.
På min etnografiska färd genom finnskogarne
besökte jag Pägers stuga, i tanke att där få göra
några anteckningar rörande folktron. Med Päger
A. Aurelius foto.
mm
X .
i
PÄGER VID SIN TJÄRGRAF.
och Lätta, såsom med alla gamla vidskepliga män-
niskor, får man i det afseendet lof att fara varligt.
Ty de äro misstänksamma.
Mor Britta var för tillfället sj’sselsatt med att
fläta ostkärl.
»Goddag!» sa ja.
»Gussinl» sa ho.
»Hur står det till?» sa ja.
>^.h jo,» sa Britta, »tä ä nûck prä. Men tä ä
som ti int skull vill betäl stort för ystkäla. För i
vâla prukt en allt å få en rekstaler å tjugefir skäl-
ling å en stor sup på köp. Men nu får jag int mer
än lit mjöl i putten å uvett ät på te. Men om ja
vieil, nûck skull ja kunn stäell, se pötten geng tur
käla. >
»Skulle ni kunna trolla, så att botten ginge ur
dem?» sade jag.
»Ah ja, söppass kan ja fell,» sa Britta.
Jag önskade, att hon skulle lära mig bönen. Men
hon svarade icke.
»Ja, det är konstiga tider,» sa jag.
»Tä ska Ku veet,» sa ho.
»Det är så mycket skolor, och barnen få lära
sig allting, men månne de bli något bättre?» spor-
de jag.
»För i vâla trodd di da teminstinga på fan, nu
tror ti hvarsken på Ku eller fan,» sa ho.
»Det är just det ledsamma,» sa jag. »De tro
icke ens på andemakter. Och dock har mor be-
rättat, att hon sett både troll och spöken. Månne
det icke verkligen finns sådana?»
»Jo, finns spöken,» sa Britta, »se vesst som
ja gör ystkäl.» Hon fortsatte: »Ja kommer fell
ihûg, när ja va litta i Matlöpen, ta feck ja se, att
täfe.klyst å klyst se plankt pårt mä lann i vattn,
å ja geck tit å ta va tä en selkrok ta’r, å ja feck
tak i tenna selkroken å trog å trog, för ja skull
frest å tran ät mä, men ta pörj tä å tra mäg uttet
i stäell, se ja lött å schläppe’n. Ta ropp ja te fab-
brorn, som stogg åppå jäel å klyet, att han skull
komm å hjälp mä å tra åpp tenna selkroken, som
va tär pårt mä lann. ’Tu ska akt tä, tu’, sa fab-
brorn, ’för tä ä intnö ann änn sjöråa, som vill tra
tä i’, sa’n. Men när ja ta teett ât vatt’n, se va allt
selkroken påert å ja sogge’n allri mer.»
Mor Britta var nu i gång, och jag fick veta så
många historier jag ville.
Ute vid sin tjärgraf stod gubben Päger och brände
tjära. Jag gick till honom. Under det vi språkade,
kom jag att gå tvärs öfver tjärgrafven.
»Nej, nej,» ropade han, »lätt ät tä tär, ska tu
skämma tjärpränninga för mäl»
Jag förstod genast, att jag försyndat mig, och
steg därför ned från tjärgrafven.
Sådana äro dessa gamle, fulla af skrock och vid-
skepliga föreställningar. Men de äro i alla fall ett
hederligt och samhällsfredligt folk, som håller fast
vid sina vanor och som icke vet af eller bryr sig
om några andra bekvämligheter än dem, deras mörka,
nedrökade pörte erbjuder.
Såväl Päger som
hans hustru förstå fin-
ska språket, hvilket de
understundom använda
sins emellan i dagligt
tal, och då de utsäga
sina trollformler, hvilka
skola vara mera verk-
samma på finska, än
när de utsägas på sven-
ska.
»KLAKEN».
Högt upp bland Värm-
lands fjäll och skogar,
där Suomis söner byggt
och bo,
finns det ett folk, som
ärligt knogar,
fast gyllne skördar där
ej gro.
vi Kanna aet. ivien nu . , ,
, . A. Aurelius foto.
ri 11 srkpti !
Där fotar kring från »klaken»
gård till gård
en ökänd man, som heter Klaken:
den finska rasens minnesvård.
Till sitt yttre är
Päger af medellängd
med en stark kropps-
byggnad. Han har en
mörkt smutsig, nästan
mongolisk hy, skarpt
tecknade fåror i sitt
ansikte och stenhårda
drag, hvilka sällan upp-
lifvas af ett leende.
Hela hans utseende bär
andebesvärjarens re-
spekt och prägel ; och
många äro de, som af
fruktan vika undan för
honom. Säkerligen är
det detta mörka utse-
ende och detta hem-
A. Aurelius foto.
lighetsfulla allvar, som skänkt honom, som så många
af hans finska anförvanter, namn och rykte för
skicklighet i svartkonst.
Hans hustru Britta är
mycket liten till växten.
Hon har listiga, grå ögon,
antikt utseende och an-
tikt sätt, ägnade att
väcka fornforskarens in-
tresse. Sinsemellan dra-
ga de väl öfverens och
hjälpa hvarandra troget
i samtliga nämnda nä-
ringsfång.
De höra till dem,
som på grund af litterär
okunnighet äro nog lyck-
liga att ej känna förtret
och sorg öfver sina af-
lägsna släktingars be-
tryckta ställning där
borta på andra sidan
Bottenhafvet.
skogskoja i Värmlands finnbygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
