Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 66. 19 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 — IDUN 1899.
Ur drömmar och fantasier Täc-
kes man, när bruset från en fors
når örat. Borta från ögat äro de
ödsliga myrarna. Jämtlandsber-
gens hvassa vågkammar torna upp
sig rnndt horisonten. Ragundafor-
sen kastar sig ned däremellan
skummande hvit, medan »Döda fal-
lets» af samma fors under sekler
mäjslade klippmassor ligga uttor-
kade, hlottande sina bizarra, dystra
jättegrytor och klippformationer.
Man glider in på ångerman-
ländskt område, följer silfverglitt-
rande vattendrag, dånande forsar,
hvilka skurit sig väg mellan stu-
pande nipor och stenbunden mark.
Bördiga sträckor af odlad mark,
vajande kornfält och mognande
råg ruta och randa de solbelysta
vidsträckta floddalarna.
Ehuru midt på hvardagen är
det godt om allmoge vid statio-
nerna. Lugna, säfliga stå de där
och hänga, karlarne med händerna
i byxorna, kvinnfolken och barn-
ungarna med halsduken hårdt
knuten under hakan. Ser man
närmare in i de skenbart loja,
för allt likgiltiga blickarna, vars-
nar man däruti skarpt aktgifvan-
de, klokhet, ej sällan glimtar af
humor. Men svaren på framställda
frågor komma långsamma, tve-
kande. Ingen brådska eller fjäsk,
om så elden sutte i närmaste knut.
En bonde kommer en sommar-
dag vandrande upp till herrgården
med långa steg, tummarna stuckna
inom ärmhålen på den blåran-
diga, hemväfda västen.
V* ’ • V
»VID MITT NAMNS OCH MINA BARNS ÅRA . . . JAG ÄR OSKYLDIG ! »
Han stannar i köket, spottar
framför sig. • »Patron skall ha
nyckeln till hebbere.»
»Hvad då?» ropa kvinnfolken,
hvilka i motsats till karlarne tala
fort och röra sig lifligt. »Har själf-
vaste ’Magris’ (Mauritz) blifvit
springdräng nu ! »
»Han lär väl ska’ ha en fläsk-
skinka ur hebbere, patron.»
»Patron? Ni tokes bara!»
»Han ska’ nog ha’n att täta
hålet i ångbåten ; dom är nog inte
i stånd att hàlla’n flott någe
längre. »
»Hva’ syndstraffe säg ni! Är
ångbåten på grund?»
»Han kantre oppe i lill’ forsen
i jåns.»
»Herre gulla! Och folket? Det
var ju fulla båten!»
»Ja, dom kom nog i vattne dom
och komma hit i rappe, så att ni
skulle nog lete fram kläder och
ha kaffe kokt åt dom. Så adjö!»
Och han går, springer i själfva
verket, så långa steg som han tar,
just ett faktum, som han bemödar
sig om att dölja.
Och dock är han, den genuine
norrlänningen, både varmhjärtad
och välvillig och i hög grad vänfast.
På ett ställe däruppe skulle den
för trettio år sedan aflidne, myc-
ket afhållne prästens under tiden
gifta dotter med familj och hus-
håll flytta från den ena socknen
till den andra. Det var midt i
brådaste vårandtid. Men icke förty
kommo bönderna från den soc-
ken, dit de skulle flytta, med
lllräKfcfiS
. «.1 ï
Wm..i
»i *
iiaagiMiaii
ijfe "I;
v ’ ’ ■
vv-: : :v ^
;•Ä;-;-
Vy::; Vy . V
. ■>
y
FRÅN DREYFUSDRAMATS SLUTAKT: DREYFUS INFÖR KRIGSRÄTTEN I RENNES. TECKNADT EFTER NATUREN AF M. SABATTIER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
