Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 67. 23 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 — IDUN 1899.
> fr-#’
:-$é08fStS&
iäiPrr,-
- ’
\Wm,
»
mæâ
b?*:-
jägares studsare, uppgåfvo nu ett allmänt
éljen-rop.
Från denna stund var »jägaren Karl» kårens
gunstling.
Den unga hjältinnan tog illa upp, om man
kallade henne annat än Karl, och oaktadt hela
Görgeyska armén personligen kände henne och
visste, att en flicka var dold under jägarrocken,
hördes likväl aldrig något opassande skämt på
hennes bekostnad; och hade något sådant
blifvit framkastadt, skulle hon själf förstått att
straffa det. Första profvet af sitt ofta till
öfverdåd stegrade mod gaf hon vid stormandet
af Acs-skogen. Här hade en del af de öster-
LAVERING FÖR IDUN AF^ROBERT HAGLUND.
rikiske skarpskyttarne klättrat upp i träden.
Hon fällde med hvarje skott en man samt er-
höll därvid flere lätta sår, men släppte likväl
icke studsaren. Först efter det skogen var
tagen, lät hon förbinda sig. Ujhazi var äfven
berättigadt stolt öfver sin amazon. Här blef
hon ock befordrad till öfverjägare. Än mera
lysande voro hennes bragder vid Budas fäst-
nings stormning d. 20 maj 1849. Hennes
vanliga fältrop var: »När I sen mig fly, kam-
rater, så flyn äfven I.» Yid den ofvan nämnda
stormningen erhöll hon flere sår, så att hon
måste tillbringa några veckor på lasarettet,
men detta nedslog ej hennes okufliga mod.
Ett rykte, att hon skulle bli officer, spred sig
nu allmänt inom Görgeys här.
En dag voro flere officerare samlade på ett
kafé i Dotis. Öfverjägaren Karls djärfva be-
drifter kommo på tal. Det ordades om hvad
man trodde och önskade, nämligen att öfver-
generalen skulle gifva henne löjtnantsgraden.
En kapten Schifter gaf dock luft åt sitt miss-
nöje och tadlade på det högsta, att man ens
kunde hysa en tanke på att utnämna en kvinna
till officer. De öfriga officerarnes motsägelser
retade honom än mera, så att han slutligen
högljudt yttrade: »Om Maria Lebstiick blir
officer, så begär jag ovillkorligen afsked.»
»Hvilket beviljas er», yttrade en röst från
rummet näst intill. Det var general Görgey,
hvilken med sin UDga fru kommit in genom
en annan dörr och därvid åhört samtalet.
Händelsevis inträdde i detsamma löjtnant Uj-
hazi med sin öfverjägare Karl.
En allmän tystnad hade inträdt. General
Görgey gick vänligt emot de bägge, räckte
dem handen, tog i allas närvaro port-d’epéen
från sitt eget sidogevär och fäste den vid
öfverjägarens hirschfängare. »Karl,» sade ge-
neralen, »jag utnämner er härmed till löjtnant
vid Ujhazi’ska jägare-kåren. Ert hittills ådaga-
lagda mod och er tapperhet hafva gjort er för-
tjänt af denna utmärkelse; gå vidare på den
ärofulla bana ni beträdt. Efter krigets slut
skall det befriade fäderneslandet minnas sin
tappra medborgarinna. »
Ett enhälligt »éljenl» var den närvarande offi-
cerskårens svar. Maria Lebstiick var kanske
den första officer, som erhållit sin grad på ett
kafé.
Som Ujhazi’ska jägarekåren ej hade någon
annan oficer än sin chef, så blef löjtnant Karl
anställd som adjutant hos öfverstlöjtnant Wei-
sel, hvilken kommenderade en grenadierbatal-
jon. Hon trifdes dock icke länge på sin ad-
jutantsplats. Mera tyckte hon om husarernes
hurtiga lif, hvar-
för hon sökte en
löjtnantsplats vid
dessa trupper ;
men härvid hade
den unga kvinnan
missräknat sig.
Hennes krafter
sveko henne i
kavalleritjänsten,
hvarför hon åter-
gick till Ujhaziska
jägarne. Efter
stormningen af
Raab blef Maria
Lebstiick premier-
löjtnant samt de-
korerad. De sår,
hon fått vid detta
tillfälle, kvarhöllo
henne en längre
tid å fältsjukhu-
set. Hon hade icke
mindre än nio sår.
Efter sitt tillfrisk-
nande inträdde
hon ånyo i tjänst
och följde Gör-
gey’ska armékå-
ren liksom förut
och kämpade öf-
verallt med mod
och tapperhet.
I Vargyas’ »Ge-
schichte des Un-
garischen Frei-
heitskampfes» be-
rättas t. ex. om
henne, att då hon
i slaget vid Ka-
polna icke kunde
rycka med så fort
som de öfriga jä-
garne, utan blef
efter, öfverfölls
hon af tre österri-
kiske kuirassierer.
Lugnt lade hon
dubbelstudsaren
till kinden och
fällde de två till
marken, hvarefter
den tredje vände
hästen och flydde. — Då Görgey’ska kåren hade
sträckt gevär vid Vilågos och på nåd och onåd
gifvit sig åt ryssarne, blef, bland de andra fång-
ne officerarne, Maria Lebstiick utlämnad till
österrikarne och förd som fånge till Arad. Fram-
ställd för den omänsklige generalen Haynaus
krigsdomstol, blef hon dömd till döden. Hon
afhörde sin dom, utan att en min i hennes
ansikte förändrades. »Jag invigde mig åt dö-
den, när jag påtog soldatdräkten, och går nu
min bestämmelse till mötes,» var allt, hvad
den hjältemodiga flickan yttrade, när man för
henne uppläste domen.
Antingen det var till följd af egen efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
