Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 68. 26 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V\ ’’’.Ïi-N
N:r 68 (643).
it
ILLCJSTREPAD fe TIDNSNG
OCH • MEnrlET
FOR • KVINNAN
LÖRDAGEN DEN 26 AUGUSTI 1899. 12:te Årg
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR:
Idun ..............—-................................. kr. 5: —
Iduns Modetidn.med plan
UTGIFNINGSDAGAR :
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE :
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPNA KL. 10—5.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
Iduns Modetid. utan pl. » 3: — LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE. Redaktionssekr. : JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 1646.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
EFTER ETT RESÖK HOS RERTHA
VON SUTTNER.
BERTHA VON SUTTNER.
/J* ■
ET ÄR ICKE mer än tio år sedan
Bertlia v. Suttner förgäfves gick från
förläggare till förläggare med manu-
skriptet till sin roman Die Waffen nie-
der (»Ned med vapnen ! »). Öfver allt fick hon
samma svar : den skulle icke finna läsare ; ingen
människa bryr sig om utopier om fred och dy-
likt. Och så var .den »allt för utmanande, allt
för farlig och förargelseväckande» m. m.
Till sist fann hon dock en förläggare i
Pierson (Dresden), hvilken lyckliga händelse
dock egentligen berodde på, att herr Piersons
hustru, som läst manuskriptet, funnit det så
gripande, att hon icke lämnade sin man någon
ro, förr än han tog det. Men ’ett förbehåll
ville han göra, nämligen att någon försiktig
politiker först skulle genomse manuskriptet
och verkställa nödig gallring. Detta tillät för-
fattarinnan emellertid icke. Antingen skulle
han taga manuskriptet sådant det var eller
icke taga det — förmildrande strykningar ville
hon icke veta af.
Herr Pierson tog det och fick icke skäl att
ångra detta. Ty boken har redan uppleft sina
trettio tyska upplagor, är öfversatt till alla
europeiska språk utom spanska, och på ryska
föreligger den till och med i fem olika öfver-
sättningar.
Större framgång har väl ingen roman haft
— och knappast större betydelse heller. Med
skäl har den kallats epokgörande. Det lider
nämligen intet tvifvel, att den kanske mer än
något bidragit till, att allmänna opinionen
under senaste tio år så hastigt ryckt framåt
från den barbariska uppfattningen, att kriget
var en källa till styrka och sundhet för fol-
ken, till den nuvarande, att kriget är ett ondt
— om ock, enligt mångas mening, ett »nöd-
vändigt» ondt.
Så långt ha vi hunnit: kriget är ett ondt!
Snart skola vi nå därhän, att det icke längre
kallas ett »nödvändigt» ondt, utan ett afsky-
värdt ondt, som det är hvarje människas plikt
att i sin mån bidraga till att afskaffa.
Bertha v. Suttners lefvande skildringar icke
blott af krigets fasor, utan äfven af de lumpna
orsakerna till krig och krigslust bränna sig in i
ens själ. Man glömmer dem aldrig. Och de
skola icke förfela sin verkan, så sant läsaren
har en smula känsla i sitt bröst och en smula
tro på mänsklighetens utvecklingsmöjlighet i
fredlig riktning.
Eget nog, har jag tyckt mig finna, att denna
bok gör ännu djupare intryck på män än på
kvinnor, och jag har frågat mig hvarför? Jag
har icke kunnat utfinna något annat svar än
möjligen det, att männen såsom de i politiken
ensamt ansvarsbärande känna sina samveten
mer slagna, än vi kvinnor kunna göra.
Nog af: »Ned med vapnen!» har verkat ofant-
ligt och kommer ännu länge att verka. Någon
— jag minns ej hvem — har föreslagit, att
en förening skulle bildas för åstadkommande
af bokens fullständiga spridning öfver hela den
civiliserade världen. Denna tanke manar verk-
ligen till besinning af hvad, som möjligen i
vårt land kunde göras för ökad spridning.
En godtköpsupplaga vore naturligtvis det
första.
Bertha v. Suttner förnekar på det bestäm-
daste, att hon i sina egna förhållanden och i
sin familj hämtat stoffet till denna roman.
Visserligen var hennes far, general Kinsky,
krigare och hans tre bröder äfven generaler,
men fadern dog, då hon var minderårig, och
hvarken hennes man eller bröder hafva varit
militärer.
Själf har hon således icke gjort dessa sorg-
liga lifserfarenheter. Tvärtom, hon har left i
lyckliga omständigheter. Så mycket mer måste
man beundra intensiteten i hennes känsla och
medkänsla, som skapat sådana skildringar, som
verkligen tvinga läsaren att tro det skildrade
upplefdt.
»Die Waffen nieder» skrefs utan tanke på, att
den skulle kunna blifva en trumpetstöt, hvars
ljud skulle fortplantas öfver världen. För-
fattarinnan följde rätt och slätt en inre drift
att sjunga ut sina personliga meningar och
känslor, dem hon under en mångårig vistelse
i Kaukasien småningom förvärfvat sig genom
läsning af store tänkare, hvaribland särskildt
John Stuart Mill, Spencer, Auguste Comte, Darwin
m. fl.
Det var först efter sitt vid 33 års ålder
ingångna äktenskap med baron v. Suttner,
hon började »tänka och skrifva». Förut hade
hon som andra damer i den högre societeten
left ett ytligt och tankefattigt lif. Mannen,
som själf är författare och bl. a. skrifvit flere
arbeten öfver Kaukasien, delar och uppmun-
trar hennes intressen.
Hon tycks lefva i det lyckligaste äktenskap,
fastän barnlös, och bebor, när hon icke till-
fälligtvis befinner sig på fredsresor, sin makes
vackra slott Harmannsdorf i Österrike. Men
långt ifrån att bara nöja sig med sin egen
lycka och slå sig i ro på den, som de flesta
kvinnor under dylika omständigheter göra,
känner hon som sin plikt och sin lifsuppgift
att i det mest energiska arbete för fredsidén
verka för hela mänsklighetens lycka.
För närvarande är hon upptagen med en
journal om fredskonferensen i Haag, men så
fort hon afslutat denna, har hon för afsikt att
skrifva en fortsättning på »Ned med vapnen!», som
skall heta »Marthas Kinder» och skildra freds-
idéns utveckling sedan tiden för händelserna
i den förstnämnda.
Bertha v. Suttner har dessutom skrifvit en
hel rad romaner, behandlande snart sagdt alla
tidens frågor. Mest kända äro »Inventarium
einer Seele», »Das Maschinenzeitalter» —■ framtids-
föreläsningar öfver vår tid, särskildt ägnade
kvinnorörelsen — och den i fjol utkomna
»Schach der Qual».
**
Allt sedan 1891, då hon bevistade freds-
kongressen i Rom och höll tal på Capitolium,
har hon närvarit vid alla fredskongresser och
konferenser.
Så ock nu vid den nyligen afslutade nionde
interparlamentariska konferensen i Kristiania, där
hon, såsom icke varande parlamentsledamot,
naturligtvis ej kunde deltaga aktivt, men dock
följde förhandlingarna.
Med största vänlighet mottog hon mitt på
Iduns uppdrag aflagda besök, samtalade oför-
behållsamt och var allt utom anspråksfull och
egenkär, som man velat påstå. Hon är en
dam på 56 år med ett intelligent och själfullt
hufvud på en nästan oformligt fet kropp. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
