Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 70. 2 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 4 —
■Ii!
‘
.HY.llUii»S
feàÀW;
«11 •■• t
”wKlgil
den sjuke oftast icke är i stånd att själf af-
göra.
Det kar under senare tider på alla möjliga
sätt framhållits från läkarnes sida, att vid
många sjukdomar dieten och lefnadssättet i
öfrigt är en vida viktigare del af behandlingen
än medikamenter, utan att dock allmänheten
så synnerligen låtit sig påverkas däraf. Inom
de bildade klasserna hyllas visserligen denna
uppfattning ganska allmänt i teorien, om man
så får säga, men då det gäller des3 tillämp-
ning i praktiken, framträder ännu alltför ofta
den gamla häfdvunna tron på den allena
saliggörande verkan hos droppar, mixturer och
salvor. Man prutar så gärna då och då en
liten smula på läkarens dietiska och hygie-
niska föreskrifter, i den fasta öfvertygelsen,
att det icke kan betyda någonting, då man i
alla fall »tager in» så ordentligt hvarenda dag.
Genom dylika afprutningar kommer den sjuke
så småningom in i sitt gamla lefnadssätt, men
fortfar samvetsgrant att »taga in», utan att
någon väsentlig förbättring visar sig. - Ordi-
nationerna kunna aldrig vara riktiga, tänker
han, det är omöjligt för mig att blifva frisk,
och på ganska kort tid försonar han sig med
tanken att vara »obotlig», en resignation, som
till slut kan öfvergå till en viss stolthet öfver
sjukdomen. »Jag har kronisk magkatarr, har
haft den under många år och kan aldrig blifva
den kvitt, huru mycket jag än söker sköta
mig» o. s. v.
Allt ondt undertryckes lätt i dess början,
säger ett gammalt ordspråk, som med skäl
kan tillämpas på de flesta sjukdomar och som
därvidlag förtjänade att litet mer uppmärk-
sammas, än hvad mången gång är fallet. Huru
egendomligt det än kan tyckas, är det likväl
en odisputabel sanning, att äfven inom de bil-
dade klasserna finnas ej så få individer, som
tyckas hysa en verklig motvilja mot all läkar-
NYA AMIRAL1TETSKYRKAN I KARLSKRONA, SKISS AF A. ANDERBERG.
hjälp. Det är ingalunda alltid något neglige-
rande af deras sjukdom, som hindrar dem råd-
fråga en läkare. Man ser dem tvärtom ganska
ofta med ett beundransvärdt tålamod och
verklig energi t. o. m. under åratal genom-
föra en behandling, som rekommenderats dem
af bekanta eller bekantas bekanta. En dylik
ordination består vanligen i någon viss an-
ordning af dieten eller intagandet af någon
särskild mixtur, icke så sällan med ganska
egendomliga beståndsdelar. Naturligtvis tvif-
lar ni icke ett ögonblick, att tant Annas kusin
har precis samma sjukdom som ni, och när
hon blifvit frisk, bör äfven ni kunna blifva FRÅN ÅRETS STORA SIMUPPVISNING I STOCKHOLM.
det genom samma kur. Men nu kan det
hända, och händer nog också icke så sällan,
att efter några år er sjukdom visar sig vara
någonting helt annat och vida allvarligare än
de krämpor, som ansatte tant Annas kusin,
och hvilka möjligen äfven gett sig utan någon
som helst behandling. Genom att följa er
goda tants råd har ni sålunda ålagt er ett
helt och hållet onödigt besvär, men dessutom
— hvad vida värre är — försummat en dyr-
bar tid. Det är nämligen ingalunda likgiltigt,
huruvida en kronisk sjukdom kommer under
läkarebehandling ett par år
förr eller senare, och det är
minst sagdt oförklarligt det
lättsinne, hvarmed mången
betraktar sin sjukdom utan
att betänka, hvilka ledsam-
ma följder den kan draga
med sig. »En liten sten kan
stjälpa ett stort lass,» och
mången ursprungligen ofar-
lig och lätt hjälpt åkomma har genom van-
vård medfört ohälsa för ett helt lif eller en
förtidig död. Att söka läkarhjälp är icke nog,
den måste äfven sökas, medan ännu är tid
att hejda sjukdomen i .dess framfart och få
den att gå tillbaka.
Mycket skulle ännu kunna vara att säga
om de sätt, på hvilka en sjukdom göres obot-
lig, men det sagda må vara nog. Det har
kanske förefallit mer än en af våra läsarin-
nor öfverdrifvet och färglagdt. Men har ni
bland edra vänner och bekanta någon, som
går genom lifvet såsom »obotligt sjuk», sök
att döma honom opartiskt, och kanske ni fin-
ner, att han till god del har sig själf att tacka
för sitt beklagansvärda öde. Nagelfar riktigt
strängt med alla dem, som aldrig känna sig
riktigt krya, som alltid äro trötta och matta,
eller som alltid klaga öfver sin klena mage
o. s. v. nästan i oändlighet, så finner ni nog
något fall, där ni är villig dela vår åsikt, att
litet mera energi eller litet mera förstånd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
