Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 71. 6 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 71 (646). ONSDAGEN DEN 6 SEPTEMBER 1899. 12:te Arg.
\ LLÖSTREPAD fa TI DN I ING
KVINNAN OCH HEfinET
Ija -
»mm
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR: UTGIFNINGSDAGAR : REDAKTÖR OCH UTGIFVARE: BYRÅ OCH EXPEDITION: KOMMISSIONÄRER
Idun ...............—................................. kr. 5: —
Iduns Modetidn. med plan-
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
KLARA S. KYRKOGATA 16, ItR.
ÖPPEN KL. 10—5.
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
Idüns Modetid. utan pl. > 3: — LÖSNDMMERPRIS: 8 ÖRE.
Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 16 46
Stockholm,
Iddns Kdngl. Hofboktryckeri.
Foto. Nyblin, Kristiania.
PÅ GÄSTBESÖK HOS HENRIK
IBSEN.
I HADE den dar juliaftonen på Kri-
stiania järnvägsperrong åsett, när
konung Oscar lämnade Norge för att
i Moss gå ombord på Drott och resa
ned till sin sedvanliga badsejonr i Marstrand.
Omgifven af skådelystna och hälsande folk-
skaror, passerade konungen den mattbelagda
perrongen och steg upp i vaggonen, hvilken
om några minuter satte sig i rörelse under
folkmassornas kraftiga hurrarop, dem konun-
gen besvarade med att vänligt nicka genom
kupéfönstret.
På återvägen från stationen gjorde mitt
unga sällskap en titt in på Grand Hotels ve-
randa för att se efter, huruvida doktor Ibsen
fanns där.
Vi hade en gång, vid en festlighet, haft
lyckan att blifva föreställda för honom och
hvad det led blifvit uppmanade att, om vi
någon gång besökte Kristiania, då uppsöka
honom.
Men skulle han, den af så mycket tankens
och fantasiens arbete, af främlingar och in-
tervieware upptague stormannen efter så lång
tid, två års förlopp, erinra sig oss?
Vi sågo honom mycket riktigt sitta där,
hufvudet med det yfviga silfverhvita håret,
med nacken vänd åt oss.
Men inte visste vi därför, »hvar vi hade
honom» !
När så hon, den unga, tog mod till sig och
med ett sprang upp på verandan, blickade
han upp från sin tidning, hvilken han, i för-
bigående sagdt, håller upp framför sig, fästad
vid en fin käpp.
Han släppte tidningen, räckte fram bägge
sina händer.
»Kommer De da ändtligen.»
Han var så hjärtevinnande god och vänlig.
Vi drogo oss dock snart tillbaka, rädda att
synas påträngande, men fingo därförinnan en
inbjudan till hans hem följande dags för-
middag. —-
Ett ljust och vackert hem var det, af äd-
laste hållning, väggarna täckta med taflor af
mästare med världsberyktade namn.
Äfven den vackra, i ek hållna matsalens
väggar ägde samma kostbara, utsökta bekläd-
nad som de bägge närgränsande salongerna
och skaldens arbetsrum, där vi blefvo inbjudna
att slå oss ned.
Rummet är af oregelbunden form, med
tvänne fönster utåt Drammensvejen med dess
gröna planteringar. Midt framför det bortre
fönstret står det mycket enkla »dagskrifbord»,
vid hvilket skalden skrifver från åtta på mor-
gonen till tre på eftermiddagen, frukosttim-
men, klockan elfva, undantagen.
Emellan fönstren är ett annat skrifbord för
kvälls- och nattarbete. En lång, bekväm hvil-
sofEa och på divansbordet där framför, bland
en massa böcker och tidskrifter, en del af
Ibsens arbeten i praktband.
Zorns stora förträffliga oljemålning af Strind-
berg upptar helt ena tvärväggen.
På ett litet bord i hörnet invid skaldens
skrifplats står uppställd den stora fotografi af
de medlemmar af Svenska Folkdansens Vän-
ner, hvilka på Hasselbacksfesten 1898 upp-
trädde och till sjuttioåringen Henrik Ibsens
ära dansade deras lands vackraste, mest ka-
raktäristiska folkdanser.
Lifiigt önskar han, att i Norge funnes någon,
som ville och kunde upptaga denna vackra idé,
och väl har han reda på, att Philocoristerna
under denna sommar uppträdt i Kristiania.
»Men,» med en liten skalk i ögat, »det
kunde ju ej blifva detsamma att se. Där
fanns ju inga unga damer med, gracen och
behaget måste ju uteblifva!»
Samma dags afton voro vi inbjudna till
Grand Hôtel af ingen mindre än Henrik Ibsen
själf.
Där, vid det fint till fest ute på verandan
ordnade bordet flöt samtalet lätt, hjärtligt, en-
kelt och otvunget.
Han talade om sin kärlek till Sverige och
sin önskan och förhoppning att en gång, kan-
ske snart nog, få bosätta sig i — Sverige.
Kullen i Skåne är den trakt, som därvid helst
föresväfvar honom. »Man har därifrån så lätt
att komma öfver till andra länder, af hvilka
nationers kvinnor, Sydtyskland, Ungarn och
Österrike i hans tanke äga de »intressantaste
typerna» !
»Kanske finnas de ock bakom eder tidning
bland den kosmopolitiska samling af resande,
som, intet ondt anande, föra sin högljudda
tillvaro härutanför på terrassen» -— gissa vi.
Det blixtrar till i hans ögon, ett smittande
löje af samförstånd!
»Ah, men de ære meget intressante, desse
aviserne, vet De vel!»
Blir han aldrig trött, aldrig sjuk?
Han har »såmeend aldrig leget syg en en-
este dag i sitt liv, skiant han visst nok
ikke har sparet sin helbred.»
Vid sina vidsträckta resor och långa vistan-
den i främmande land har han alltid, så vidt
möjligt varit, iakttagit detta lands vanor i diet
och lefnadssätt, »men detta tör väl kanske
icke betyda något.»
Hans eljes så ljusa, leende uppsyn blef all-
varlig, när han talade om sitt »arbete», detta
sista, hvarmed han blir upptagen till jul, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
