Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 71. 6 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 6 —
FRÅN dreyfusprocf.ssen: hvita damen.
. ’Ws*
m .’V-ri
1
gång nämnde hon namnet, så slog hon upp
ögonen och log ljust emot honom.
Han hade känt henne den hösten, då vild-
vinslöfven voro röda, och så en hvit jul. Jul-
dagsmorgonen hade han kommit åkande till
hennes hem, hon hade mött honom på trap-
pan. »Välkommen — du,» hade hon sagt
och räckt honom handen. Annandagen var
det slädparti, han hade kört för henne öfver
det hvita, soliga landet, från de andra slä-
darna hördes skratt och såDger, men själfva
hade de icke talat ett ord den dagen .. . Blott
tankarna jublade.
Så en dag — det var i mars nu —- hade
hon kommit emot honom på gatan. Lnften
var tung af tö. Han frös. Han tog hennes
hand, och när han såg hennes ögon, frågade
han: »Är det mig, du är ledsen på?»
»Nej,» sade hon, »men låt mig gå.»
Han såg efter henne, när hon gick — å,
hennes gång, kjolens rörelser för hvart steg,
kjolens fall från höfterna . . .
Nu mindes han bara detta: hur hon gick
bort, trött, långsamt, och han står och ser
efter henne, hon vänder sig inte om, han ser
henneä bild, hennes rörelser, hennes gång ännu
längre, efter det hon vikit om gathörnet.
Hon går, hon kommer aldrig igen; om de
också råkas i morgon, så har hon dock gått
för att aldrig komma igen . . . Han minns nu
bara detta. Han fryser i solskenet.
Ä, hvad han ännu kunde längta efter henne!
Da, du, tänker han, och han ser synen inom
sig af hennes ljusa leende, hennes blick smy-
ger in i hans, ser djupt in i honom, länge.
Du, du, tänker han, dina ögon, din mun —
å, hela mitt lif för dina ögon, din mun en
enda gång till . . .
Han går sakta framåt, ner mot allén. Han
tänkte gå ner under lindarna och kanske öpp-
na brefvet, som låg i rockfickan. Anej, inte
det ändå, men han kunde ju inte stå på går-
den hela dagen. Han längtade också efter, att
någon människa skulle komma och tala med
honom.
Framför honom i allén gick den yngsta af
flickorna på stället, fröken Ella. Hon hade
en ljusblå sommarklädning, inte riktigt lång
kjol ännu. Han blef glad att få se henne,
hon var hans lilla väninna, han kunde ju gå
fatt henne nu och prata litet med henne. Han
gick fortare. När han kom nära henne, bör-
jade han sjunga, för att hon skulle märka ho-
nom. Det var en visa utan egentlig mening,
med en refräng, som kom- igen hela tiden :
»Agneta, Agneta, mitt vänaste vif,
Så fjärran oss sorgerna skilja.»
»Hvad är det ni sjunger, herr Halfdan?»
»Ord, som komma bara.»
»Å!»
»Blef ni imponerad, lilla fröken Ella?»
»Visst inte! Och ni behöfver inte särskildt
betona lilla, ska jag säga er.»
»Ber om ursäkt, om jag försa’ mig.»
»Vill ni inte sjunga om igen?»
»Jag har glömt, hur det var.»
»Nu ljuger ni!»
»Ja, kanske det också.»
De hade kommit ner i lindallén och gingo
bortåt, på hvar sin sida om vägen, så att
bägge måste tala högt. Luften var . varm.
Nejden tycktes gunga i solskenet, ängarnas
ljusa linier löpte om hvarandra bortåt och
runno ner mot sjön. Vattnet glänste.
»Säg,» bad flickan, »hur var nu visan ? Om
Agneta, säg?»
»Var den det?»
»Det må ni väl veta. Låt bli att ha det
där retsamma sättet med mig 1 Morbror säger,
att ni bara är en valp.»
»A, det var intressant.»
»Ni rodnade visst litet i alla fall!»
»Ja, jag känner mig mycket förödmjukad.»
»Gör ni?» -—- Hon såg på honom, han
skrattade inte, gick allvarsam som förut och
slängde litet med händerna, för han hade in-
genting att hålla i.
»Er morbror är en världsklok man, lilla frö-
ken Ella. Han vet mycket mer än ni och
jag tillsammans, och han har förmodligen rätt.»
»Så, ni anser nu själf, att ni kanske är en
valp?»
»Ja, smärtsamt men troligt.»
Hon skrattade och sa’: »Hur var det nu i
alla fall med Agneta?»
»Hvarför behöfver ni veta det?»
»Det vore roligt bara.»
»Kan ni inte försöka tänka er, att jag möj-
ligen inte skulle tycka det var roligt alls att
tala om det?»
Hon rodnade häftigt. »Förlåt mig, jag
tänkte inte. Är det så då?»
Han svarade ej, skakade bara litet på huf-
vudet och log. Då gick hon öfver vägen, så
att hon kom på hans sida, som för att säga
någonting. Men hon fann ej ord, såg bed-
jande på honom, förstod, att hon gjort illa och
ångrade det, men hvad skulle hon säga?
»Hvad tänker ni på?» frågade han till sist.
»Om ni visste, herr Halfdan, jag är så led-
sen . Hela lifvet...»
»Är lifvet underligt?! Hva?»
Hon märkte, att han frågade med ett löje
i tonfallet. »Ånej,» bad hon, »var inte så.
Kan ni inte förstå?»
»Det är svårt nog.»
»Jag var så glad i morse, för ingenting, och
nu — bara för er visa» — Hon rodnade ännu
mer, sökte ord, fann dem till sist alla på en
gång och talade fort, ifrigt: »Å, jag vet nu,
jag tycker allting är så sorgligt, jag förstår
allting, jag vet, hvarför ni gick er väg i dag,
när posten kom och ni hade fått ert bref —
och ni såg underlig ut. Morbror såg det ock-
så, det såg jag. Och ni har väntat bref hela
veckan, jag har sett det, fast bara i dag. Ä,
jag är så ledsen, att jag skulle säga att jag
frågade, menar jag, om visan . . . Och —»
»Nej, stopp nu,» sade han, »för nu talar jag
allvar. Jag ska berätta för er, hur det var:
det där om Agneta var bara påhitt alltihop I »
»Det tror jag inte.»
»Jag försäkrar.»
»Har ni aldrig varit kär i någon då?»
»Hör nu det hit?»
»Nej, ni vill inte säga det — ni tror inte,
att jag kan förstå ...»
»Ni är mycket snäll mot mig, fröken Ella,»
sade han allvarligt, »ni vet nog också, att jag
förstår det. Men ni tar ju allting så på all-
var — jag är inte van vid det.»
Hon sköt hatten tillbaka på nacken, hon
var nu lugn, men inte säker på honom. —
»Hvarför vet man aldrig riktigt hvad ni menar?»
frågade hon till sist.
»Herre gud, hvad menar ni själf? Jag menar
platt intet, ett i dag och ett annat i morgon,
hvad tror ni man vet? Är ni ledsen på mig
nu, Ella?»
»Ja, för det hjälper inte, att ni ljuger ifrån
er aldrig så mycket. Jag vet ändå, att det är
synd om er, fast jag inte alls vet hur.»
»För ni tror, att jag är olyckligt kär i en
människa?» frågade han.
De hade stannat midt i allén. Ofvanför
dem surrade bien i träden enformigt, likadant
hvarje sommar år ut och år in, tänkte han
— skulle han berätta den för henne, historien
om den ljusa lyckan och den stormande sor-
gen? För henne var det nytt, hvart ord skulle
vara heligt . . . Men om några år? Kanske
skulle det alltsammans vara gammalt och borta
om några år, äfven för honom? Var det viss-
heten därom, som låg i hennes morbrors lätta
ironi, i alla gamla människors leende, visshe-
ten om det vanskliga, det försvinnande? Tänk,
när allt, som nu var kärast, blef bleka min-
nen bara, då klangen af en älskad röst ej gaf
gensvar mer . . . Kanske den tiden kom —-
hvad visste han nu ?
»Nej,» sade han, »det är ingenting att be-
rätta. Namnet Agneta är bara en dikt, visan
var bara påhitt. En gång var jag kär i en
flicka, det är alltihop. Nu, när jag ska be-
rätta det, så försvinner det för mig, jag tyc-
ker, att det ingenting var. Ni ser på mig
med stora ögon, och så tycker ni det är synd
om mig. Men förstår ni inte, att, om jag be-
rättade er min sorgliga historia, så skulle ord
för ord all sorgen rinna bort. Jag skulle gå
och inbilla mig, att jag i alla fall fått något
särskildt storartadt af lifvet, och jag skulle
vara stolt som en kung. Och ju bittrare sor-
gen var, desto stoltare blefve jag, och ord för
ord rann sorgen bort.»
»Det förstår jag inte,» sade hon beklämd.
»Nej, för ni skulle kanske inte ta det så
själf. Och jag vet ju inte heller, om det är
så, men jag tror det.»
De vände tigande och gingo tillbaka till
gården, där terriervalparne ännu lekte i gru-
set i solskenet. På verandan satt morbrodern
viw v’
.w.w’
.w’
-w’.’r’w’.w rw wr-r.w-yww yr?.y .wyrrw
Soulard-Siden
85 öre till kr. 3:85 pr meter
i nyaste mönster och färger s
äfvensom svart, hvltt och kulört Henneberg-Siden från 65 öre till
kr. 16: 45 pr meter — slät, randig, rutig, fasonerad, damast m. m.
(cirka 240 olika kvalitéer och 2,000 olika färger, mönster m. m.).
Siden-Damast________ fr. 90 öre—16,45
Siden-Bastklädn. pr robe * kr. 1 2,30—58,80
Siden-Foulard, tryckt, » 85 öre— 3,85
Bal-Siden_______fr. 65 öre—16,45
Siden-Grenadin_ * 90 öre— 8,65
Siden-Bengalin _ > kr. 1,75— 8,35
pr mtr. Slden-Armûres, Monopols, Crlstalliques, Moire antique.
Duchesse, Princesse, Moscovite, Marcellines, siden till töcken och
flaggor m. m. porto- och tullfritt till hemmet. Profver och kata-
log omgående. — Dubbelt porto till Schweitz.
G. Sennebergs Siden-Fabrik, Zürich.
(K. & K. Hofleverantör.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
