Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 73. 13 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’tUy’CMX
ILLCJSTRERAD UTI DN ING
KVINNAN r^OCH MEPiriET
V.
N:r 73 (648). ONSDAGEN DEN 13 SEPTEMBER 1899.____________________ 12:te Årg.
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR :
Idun ............-...............—.........— kr. 5: —
Iduns Modetidn. med plan-
scher OCH HANDARB. — » 5: —
Iduns Modetid. utan pl. j 3: —
UTGIFNINGSDAGAR :
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE:
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
BYRÅ OCH expedition:
KLARA S. KYRKOGATA 16, lTR.
ÖPPEN KL. 10—5.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÄNL. VILLKOR.
LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE. Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 16 46
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
KONUNGENS HARJAKT PÅ HVEN.
’IDT I ÖRESUND ligger en oupptäckt ö.
Ty få äro de som veta, att bak
dess matt opalfärgade, nr Sundets
’ böljor uppstigande lervallar drömmer
idyllen i ett landskap af genomskånskt kynne
ocb att bad ocb temperatur ingenstädes finnas
bättre inom svensk gräns.
Få äro de af farande folk, som från öns
Nordkap ett stycke norr om den öfvergifna,
men fortfarande på post för seglaren stående
kyrkan skådat den vackraste utsikt Öresund
har att erbjuda, ett Gyllene Hornet, men i
nordiska färger och dagrar. Skånsk och dansk
kust närma sig som till ett handslag, under
det att hundratals seglare breda hvita vingar,
ilande ut mot Kattegat.
Turisten läser i sin Bædeker : Ön Hven till-
hör Sverige. Här hade den stora astronomen
Tycho Brahe på 1500-talet uppfört ett slott
Uranienborg och ett Observatorium, af hvilka
nu endast obetydliga ruiner återstå.
Och så reser han förbi.
Ej heller grannkusternas folk kommer myc-
ket, ty här finnas inga restauranter och inga
nöjesetablissement af de slag en söndagspu-
blik söker. Därför får idyllen drömma i fred
i blommande klöfver under lummiga aplar.
Och hararne mumsa i kålen. Ty Hven är
hararnes ö, de kungliga hararnes.
En dag om året störes idyllen. Då kommer
storamiralens hvita ångare från norr och på
kommandobryggan synes han själf, högrest och
spänstig, med glöd på kinden och sol i blicken.
Endast silfret i håret vittnar om fyllda sjuttio år.
Från den danska stranden kommer det van-
ligen en kungasnäcka på samma gång och ofta
nog har den haft jordens mäktigaste ombord,
hvilka för en dag glömt purpurns tvång och
otvunget gifvit S:t Hubertus sin hyllning.
Då fladdra de blågula dukarne och danne-
brogerna för vinden. Äreporten ståtar med
grönt och blommor, och folkets jubel strömmar
den kungliga jägarskaran till möte.
Har ni lust att följa med? Drefvet är redan
i gång och hararne tumla fram ur sina göms-
len. En knall ljuder och en hare hoppar till,
gör en kullerbytta i luften oeh sträcker därpå
ut sig bland åkerns stubb. Den kungliga ku-
lan har träffat sitt mål.
Och så går jakten sin jämna gång backe
upp och backe ned och trots strapatserna är
vår årsälle kung främst i ledet, med skämt på
läpparne och jägarblod i kinden, just sådan
hoffotografen Frans E. Arvidsson i Landskrona
tagit honom på kornet. Gamle prins Hans af
Glücksborg är ock vid god -vigor, men ej så
F. E. Arvidsson foto.
H. m:t konungen i jaktdräkt.
lycklig jägare. Kronprins Frederik och hans
son, den ståtlige prins Christian hafva däremot
jakttur. Hurtig och okonstlad som sin mor-
fader, kung Carl, slänger prins Christian jakt-
rocken, när septembersolen baddar för hett.
Och så geväret till kinden igen.
Prins Nikolaos af Grekland gör ett mycket
sympatiskt intryck. Vänlig och tillbakadragen är
han ett mönster för en väluppfostrad ung man.
Och jägarne —- gamle Ankarcrona och ari-
stokraterna från Skåne ... 1 Men ni kan bättre
i ro och mak taga dem i betraktande efter
frukosten, när de ställa upp sig till fotografe-
ring i Kungsgårdens trädgård.
Ännu är ej jakten till ända. Fyra dref åter-
stå och ännu skutta hararne framför bössmyn-
ningarna. Seniorerna i laget pila blixtsnabbt
rakt på jägarkedjan och lyckas ofta nog slippa
undan. En tager sin tillflykt ut i vattnet och
räddar sig rundt kedjans flygel. Men de an-
dra äro dödens.
En falk singlar ned ur molnen träffad af
prins Nikolai säkra kula.
När jakten vid fyratiden är slut hafva 269
harar blifvit jägarnes byte, däraf 46 äro
konung Oscars.
Nu går färden i vagnar tvärs öfver ön till
Bäckvikens hamn, där fyra tusen människor,
mest fastlandsbor, vänta för att få se de
kungliga.
Innan dessa komma, hafva vi en den präk-
tigaste vy att taga i betraktande. Närmast
under branten ligger hamnen med flaggprydda
fiskebåtar och lustångare, och därutanför hvilar
»Drott» som en svan på vågen sida om sida
med Öresundsångaren, som medfört de danska
gästerna. Öfver det mörkblå glittrande sundet
dansa småbåtar undan för den lätta brisen
mellan tunga och värdiga lastdragare, som släpa
och pusta upp och ned eller glida för alla dra-
gande klutar.
På andra sidan vattnet drager sig den sven-
ska kusten i en stor båge med stupande bran-
ter, som hägra i gult och ljusblått. Midtöfver
synes Landskrona med sitt röda slottstak och
kyrkans tvillingspiror i en ram af grönska och
därinvid Borstahusens långsträckta fiskläge.
Mot norr sluta Helsingborg och Kronborg och
längst ute i horisonten Kullabergets silhuett
det vida perspektivet.
Det är septembersol och kungsväder. Hvem
kan vara mulen då?
Man hurrar på afstånd. Nu hörs det när-
mare och så kommer vagnen med de kungliga
utför backen.
Under tiden ångbarkassarne föra gästerna
ombord gifver kungen allmän audiens. Han är
vid ett strålande lynne och skämtar med gub-
barne och nyper flickorna i hakan. Ingen kan
märka på honom, att han sex timmar vandrat
upp och ned i oländig mark.
»En sådan kung vi ha!» säger en röst bak-
om mig. Det är en gymnasist, röd som ett
smultron och så genomförtjust som en gym-
nasist kan blifva. Han skyndar att dölja sig,
men han har funnit orden för den allmänna
meningen.
Konungen gifver middag ombord på »Drott»,
men — ’ förlåt min nådiga ! — dit får ni icke
följa med. Låtom oss hellre stiga i en rodd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
