Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 75. 20 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 8 —
väfnader finnes en stor och intressant kollektion.
En af de förnämsta bland dessa, hvilken föreställer
Jnngru Marie bebädelse, afbildas i detta nummer.
Denna, såväl som den äfven återgifna väggbonaden
med mäsarne, står särdeles fint i färgen.
För textilkonstens uppsving härnere ha vi del-
vis den Kulturhistoriska föreningen att tacka.
Denna förening är äfven af icke ringa betydelse
för en stor del människor, som den gifver tillfälle
till arbete efter goda mönster och till omsättning
för sina verk. Mänga äro de bondkvinnor, som
haft den Kulturhistoriska föreningen och sin skick-
lighet att sköta väfstolen att tacka för sin familjs
välstånd, ja, förmögenhet. Måtte den fortfara att
verka till vår konstslöjds och vårt folks fromma
och snart genom nya utställningar åter visa ett
prof på sin gagnrika verksamhet,
Tjo.
URAN IDÜNS
»FRITT UR HJÄRTAT 1» ÄNNU NÅGRA ORD
OM »ETT SOMMARHEM».
V
ID LÄSNINGEN af Iduns spalter har det all-
tid förekommit mig, som ville denna tidning
vara ett slags »Fritt ur hjärtat» för Sveriges
kvinnor, åtminstone för den del af dem, som vid
sidan af sina privata intressen ha plats äfven för
de allmänna. Samma intryck gaf mig »Stranger’s»
uppsats, »Ett sommarhem», hvilken på ett så
öppenhjärtigt sätt skildrar K. F. U. K:s sommarlif
i skärgården. Den ingaf mig dessutom den kanske
djärfva önskan att inför samma allmänhet, som
läst Stranger’s rader, tala ut om de företeelser, som
däri delvis klandrande påpekas. Då K. F. U. K. i
sina olika verksamhetsgrenar utgör en viktig faktor
i hundratals svenska kvinnors lif, är det ju af gan-
ska stor betydelse, att just Iduns läsekrets får en
så riktig föreställning därom som möjligt.
Den sympatiska skildringen af sommarhemmets
yttre sidor lämnar min intet att tillägga. Men vik-
tigare än yttre anordningar är dock den anda, som
behärskar hemmet och dem, som där söka hvila.
Att denna anda är kristlig väntar sig hvar och en,
Stranger har funnit dess kristlighet i någon mån
sjuklig. »Man sjunger endast andliga sånger, man
leker inte, läser inte profan poesi — unga ögon skåda
drömmande öfver synd och flärd in i högre rymder.»
Denna »öfverjordiskhet» finner Stranger onatur-
lig, och då hon så oförtäckt säger oss det, uttalar
hon en mening, som delas af mången äfven bland
föreningens vänner. Ej ens föreningen själf förne-
kar,_ att dess verksamhet är ensidig. Men denna
ensidighet ligger ej i föreningens principer, utan
har framkallats af förhållandenas makt. K. F. U. K.
gör ingen hemlighet af sin religiösa tendens. Den
vill verka för personlig tro hos de unga. För detta
sitt arbete finner den bästa jordmånen bland de
mindre bemedlade unga kvinnorna. För dem vill
den vara ett hem. Vänner vill den bjuda åt de en-
samma, skydd åt de frestade och åt de bättre lottade
ett tillfälle att inom ett organiseradt arbete tjäna
sina medmänniskor. Äfven de ungas intellektuella
lif vill föreningen väcka och stärka; men föreningen
har funnit, att, särskildt då det gäller de mindre
bildade, bibeln och den andliga litteraturen äfven
därvidlag äro de bästa hjälpmedlen. På det religiösa
området finner den mindre bildade lättast tillfreds-
ställelse för sina intellektuella och estetiska behof.
Denna iakttagelse förklarar i någon mån K. F. U. K:s
exklusivt-religiösa verksamhet i allmänhet.
»Men i ett sommarhem», säger någon, »där borde
väl vara plats för tillfredsställande äfven af andra
behof. Där vilja vi se ungdomen riktigt ung, fri
och glad åt lifvet.» Alldeles riktigt. Men om det
ej blir fallet, så kan felet, såsom redan är sagdt,
ligga mera hos tillfälliga omständigheter än hos för-
eningens principer. Äfven om de ledande vilja bi-
bringa medlemmarna en sund uppfattning af ung-
domslifvet, ja, af hela det brokiga människolifvet,
så är det ingen lätt sak att skapa icke blott en
kristlig ungdom, utan därtill en ungdom, som för-
stått och fullt tillägnat sig det stora och vanskliga
ordet: »Allt är det edert.»
Låt oss söka att sätta oss in i en ung flickas
ställning, en af gästerna på ett sommarhem. Vin-
tern är lång och tar alla krafter i anspråk. Hvarje
vecka bjuder arbetsdagar af 8 till 10 eller 12 tim-
mars arbete. Den unga flickan har kanske sökt
tillfredsställelse för sina så naturliga behof af glädje
i mer eller mindre farliga tidsfördrif. Hon har
emellertid förts till K. F. U. K:s möten. Där ser
hon jämnåriga, som söka tillfredsställelse för all-
deles samma behof i helt andra ting. Bibelläsning
bön — en fader i himmelen, som tänker på sina
barn ting, som hon glömt, om hon någonsin känt
dem, verka åter med sin egen kraft på hennes
hjärta. Trött af missräkningar, af inre oro, af frukt-
lösa försök att följa samvetsrösten beslutar hon
träda in på trons nya väg, så underlig att börja
med, så ojämförligt bättre än alla andra, då hon
pröfvat den. En ny värld öppnar sig för henne;
där blir hon hemmastadd, där var lyckan att finna.
Ar det underligt, om hon dröjer där, om hon är
lite rädd, lite främmande för det gamla, om ej det
nya innehållet genast kan fylla de gamla formerna?
Under långa vintermånader gläder hon sig åt hop-
pet, att, när blott sommaren kommer få lefva i en
omgifning, som förstår hennes nyvunna erfarenheter,
hon längtar medvetet eller omedvetet efter sympa-
tiens hjälp och lycka. Fjorton hela dagar! — en
härlighet för den, som knappt vågade tro, att kassan
skulle tillåta några ferier, men en otillräcklig hvilo-
tid för en uttröttad. Huru skola de korta dagarna
ge mest behållning, bäst stärka för den långa vin-
tern på kontoret, bakom disken, vid symaskinen?
Om en ung kvinna väljer att, under det hon kropps-
ligen hvilar sig, samla in så mycken kraft och vär-
me som möjligt — för sin ande, hvad underligt
ligger det väl däri ? Böra vi ej unna en sådan själ
att gå helt upp i det, som blifvit henne kärare än
allt annat, och fördraga hennes exklusivitet? Eller
när var ej ungdomen exklusiv? När utmärkte den
sig väl för harmonisk allsidighet? Låt unga blickar
dröja i himmelska rymder — lifvet här nere skall
nog veta att återbörda hvad det tillkommer! Skola
vi ej tro, att den, som under tider af samling och
koncentration — och hur väl behöfva ej vår tids
människor sådana? — kommit himmelen närmast,
också skall älska jorden varmast och renast; att
den blick, som sugit in mest ljus ofvanifrån, skall
se klarast in i jordens ting? Vi hoppas det. Ty
kristendomen är ej ett svärmiskt känslotillstånd —
det vet K. F. U. K. mer än väl — utan kristen-
domen är kraft att lefva och lefva just lifvet på
jorden sådant vår himmelske fader gifvit oss det,
fullt af arbete och konflikter, men också fullt af de
mänskliga förbindelsernas, naturens, vetandets och
konstens rikedomar. Allt detta, som utgör det »hu-
mana» lifvets skönhet och som Stranger med sådan
värma anbefaller, ringaktas ej utan skada vare sig
af någon förening eller af någon enskild. Exklusi-
viteten måste vika, blicken vidgas. Ty hvad värde
har väl en kristendom, som ställer sig främmande
för det mänskliga i dess renare och bättre former?
Den passar i klostercellen, men ej i det Guds rike,
som skall verka likt surdeg eller ge svalka likt det
lummiga trädet. Öfvertygade om, att kristendomen
är det varma modersskötet, där all skönhetslängtan,
allt kunskapsbegär och all lefnadslust födes och
näres, tro vi, att den svenska ungdom, som söker
hjälp och stöd inom K. F. U. K., där också skall
finna förståelse och utrymme för allt, som är sant
mänskligt. Det är icke till svärmiska unga kvinnor,
som K. F. U. K. vill fostra sina medlemmar, äfven
orn den vet, att ungdomstiden måste ha sin exklu-
sivitet; utan till goda, starka, vidhjärtade kvinnor,
som i djup, personlig tro på Gud tjäna hemmet och
fosterlandet.
Medlem af K. F. U. K.
TELL VÅR ÄRADE LÄSEKRETS rikta vi en vörd-
x sam uppmaning att ihågkomma Idun med in-
sändande af fotografier och teckningar, som kunna
vara af intresse för vår illustrationsafdelning. Alla
hafda kostnader ersätta vi naturligtvis tacksam-
mast.
SKILDA VÄGAR. FÖR IDUN AF ISA.
I
MORGON RESER JAG, Ingrid, och Gud
vet, när jag härnäst återser Sverige. Men
innan jag reser, måste vi två vara på det
klara med hvarandra. Du vet sedan länge,
att jag älskar dig, Ingrid, och därför bör det
ej vara dig svårt att nu genast gifva mig ditt
svar. Ingrid, vill du blifva min hustru?»
Sten Holmer reste sig från sin plats och
såg ifrigt frågande på kusinen, som, med det
blonda hufvudet lutadt mot handen, tankfull
satt framför honom.
»Ditt svar, Ingrid?»
Hon såg hastigt upp, höjde handen med
den tjocka, släta guldringen emot honom.
»Detta, Stenl»
»Menar du, att denna» —- han lutade sig
fram öfver det gröna trädgårdsbordet och grep
häftigt om det hvita fingret med förlofnings-
ringen — »menar du, att denna ring skulle
utgöra något hinder för vårt giftermål? Det
är väl icke möjligt!»
Hon gjorde sin hand lös. »Jag menar,»
sade hon allvarligt, men dock utan att möta
hans blick, »att min ring borde påminna dig
om, att du icke nu har rätt att tala till mig
om denna sak.»
»Således,» han log halft hånfullt, »således
skulle den där ringen omöjliggöra hvarje ut-
sikt för mig att få ditt svar i en sak, som
du vet för mig betyder allt?»
Han ryckte till sig hennes hand, slet af
förlofningsringen och stack den i fickan.
»Så där ja, nu skall han ej vidare vara i
vägen! Du är fri nu, Ingrid, och som sådan
kan du utan betänkligheter tala uppriktigt
med mig i detta ämne, som du förr tvingat
mig att alldeles undvika.»
Hon reste sig hastigt. »Sten,» sade hon
upprörd, »jag har gjort allt, för att din fråga icke
skulle blifva framställd, och nu är den likväl
uttalad. Hvarför vill du tvinga mig att gifva
ett svar, som du nog för länge sedan anat?
Sten, jag kan aldrig blifva din hustru.»
»Hvarför, Ingrid,» han behärskade sig mödo-
samt, »hvarför? Älskar du mig då ej?»
Hon rodnade häftigt och vände sig bort
från hans på en gång ängsliga och vissa blick.
Slutligen såg hon upp på honom med fasta,
strålande ögon.
»Jo, jag älskar dig,» sade hon, »Gud vet,
huru mycket. Jag tror, att du var nära att
blifva det högsta och käraste för mig. Men
du blef det dock icke, plikten blef det, och
därför måste vi skiljas åt.»
»Ingrid!» Det ljöd som ett ångestrop, bed-
jande och afvärjande.
»Jag ber dig innerligt, Sten, låt oss icke
mera tala härom. Ty mitt svar kommer ändå
aldrig att lyda annorlunda.»
Hon vek samman sitt broderi och ville gå
ut ur bersån, men han höll henne kvar.
»Ingrid, du har ingen rättighet att så här
kallt och likgiltigt afvisa mig, afvisa mig i
samma stund du erkänt, att det är mig du
älskar, mig och ej honom, vid hvilken ringen
binder dig. Ingrid, hvad är det, som binder dig?»
Hon lutade hufvudet bakåt mot den stora,
blommande häggen. »Min fästmani»
Nämn ej det ordet, Ingrid, om du ej vill
m W-W-W-W w .w-wj-w
Bal-liden
65 öre till kr. 16: 45 pr meter
frTttrmi från mina egna fabiker —«a—a«
svan. nyin ocn Kuiort nenneberg-öiden från 65 öre till
kr. 16; 45 pr meter — slät, randig, rutig, fasonerad, damast m. m.
(cirka 240 olika kvalitéer och 2,000 olika färger, mönster m. m.).
Bal-Siden_______ fr. 65 öre—16,45
Siden-Grenadines * 90 öre— 8 65
Siden-Bengalines » kr. 1,75— 8,35
Siden-Damast________ fr. 90 öre—16,45
Siden-Bastklädn. pr robe > kr. 12,30—58,80
Siden-Foularder, tryckta,» 85 öre— 3,85,_________ ______ _ ............
pr mtr. Slden-Armûres, Monopols, Cristallïques, Moire antique.
Duchesse, Princesse, Moscovite, Marcellines, sidentäcken oeh fan=
siden m. m. porto- och tullfritt till hemmet. Profver och kata-
log omgående. — Dubbelt porto till Schweitz.
G. Sïemàobergs Siden-Fabrik, Züriob.
(K. & K. Hofleverantör.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
