Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 78. 30 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 — ÏDUN 1899.
mm
Mm
’SrnSm
LiBÊRALA
fitluiiidit
irîh"’
MEISSNERSKA KAPELLET VID BERNS’ SALONGER. Ai Blomberg for-
mera blef han vicedirektör vid Köpenhamns nyupp-
rättade meteorologiska institut och sysslade samti-
digt med uppfinningar, bland hvilka han år 1874
fick färdig fonotelegrafen, en mångfaldstelegrafi med
särskilda elektriska strömmar. År 1876 uppfann
han tonhjulet och erhöll då ett statsunderstöd af
15,000 kronor. Vidare har han uppfunnit spektro-
telegrafien och andra märkligare användningar af
nutidens naturvetenskap.
Sedan 1878 innehar han anställning vid folkhög-
skolan i Askov och bär sedan 1894 professors titel.
När den framstående vetenskapsmannen nu gä-
star vårt land i den ädla afsikten att söka länka
Nordens andliga intressen närmare vid hvarandra,
vill ju optimisten gärna tänka, att denna eriksgata
ej skall varda gjord förgäfves. Ty om vår själfstän-
dighet skall bestå, när de stora nationerna när-
gånget granska oss genom sina fältkikare, måste
det förvisso bli genom sammanslutning af det bästa
i vår kultur, af det högsta och renaste i våra and-
liga sträfvanden.
«
’AJÄK STOCKHOLM VÄLJEK RIKSDAGSMÄN,
sker detta i lugn och ro, som om alls ingen-
ting af vikt vore å färde. Ingenting i gatutrafiken
anger, att den politiska kampens spänning behär-
skar sinnena; människorna gå med sin vanliga
svenska stelhet mellan sina hem och sina arbets-
lokaler, titta med sin vanliga, litet indifferenta
blick genom butikernas skyltfönster på de utlagda
varorna eller glida in på sina stamkaféer, där den
ETT JUBILEUM
I TONER.
STOCKHOLMARNE ha
^ sin Aug. Meissner,
liksom kopenhamnarne hade sin »gamle Lumbye».
Den senare har för alltid afträdt från orkester-
estraden i Tivoli, men Meissner svingar fortfarande
taktpinnen i Berns’ salonger, och han gör det allt-
jämt med samma vakenhet, med samma konstnärs-
intresse, fastän tre decennier hunnit förflyta sedan
den dag han första gången i spetsen för sin orkester
lät tonmassorna stiga under takhvälfningen i detta
hufvudstadens populära förlustelseetablissement.
Trettio år, bokstafligen genomlefvade i rök och
damm, för att midt i kretsen af punschdrickande
och sorlande människor föra den musikaliska kon-
stens runor med den äran — det kan stundom
blifva ett riktigt sisyfusarbete ! Aug. Meissner har
nog också mer än en gång funnit, hur omöjligt det
är att skörda fikon af tistlar, eller med andra ord,
hur svårt en rättskaffens stockholmare har att
glömma punschen för Beethoven och Wagner.
Men å andra sidan har M:s trägna och ärliga
arbete verkligen i många fall haft det goda med
sig, att kafépubliken fått en viss musikalisk upp-
fostran, ehuru varietéens banala och smakfördärf-
vande prestationer under några år gjort allt hvad
de kunnat för att motverka den konstnärliga sma-
kens höjande hos vår nöjeslystna och ytliga publik.
Emellertid har nu hela den groteska skaran af
jonglörer, ekvilibrister, illusionister och duettister
dragit sina färde från Berns’ salongers estrad för
att lämna Aug. Meissner i okvald besittning af
densamma.’
Och när han i afton — sin hederskväll — mot-
tager publikens hjärtliga hyllning och tack för
»långvarig och trogen tjänst», innebär den förvisso
samtidigt en önskan, att han ännu länge, oförtröt-
tadt som hittills, måtte synas på sin post.
VÅRA ILLUSTRATIONER.
A NDLIG SKANDINAVISM är en rörelse, som just
J-A- nu, när århundradets sol börjar dala, spirar upp
i vårt grannland på an-
dra sidan Sundet.
Det är cirka tjugu-
fem år, sedan den poli-
tiska skandinavismens
flammande entusiasm
jordades med sina svärd
och sköldar, och ingen
eld har sedan dess lyst
ur den ättehögen.
Nordens tre länder
ha närmast varit att lik-
na vid tre bröder, som
af lifvet förts på så långt
skilda vägar, att de, när
de någon gång träffats,
känt sig helt främman-
de för hvarandra. De
Poul la cour. ha knappast förstått
hvarandras tungomål och ännu mindre hvaran-
dras sinnelag, ehuru de ha så mycket gemensamt
i själsanläggning, i språk och kulturell odling.
»Nordiska föreningen» är namnet på ett i Kö-
penhamn nyligen bildadt förbund, som har till
hufvudändamål att befrämja samförstånd och
samlif mellan Nordens folk. Själen i det hela
och föreningens ordförande är professor Poul
la Gour från Askov, hvilken härom dagen i den
danska hufvudstaden, inför ett auditorium af
cirka 300 personer, i ett eldande föredrag ut-
vecklade föreningens planer och syften. Han
har nu för afsikt att hålla liknande föredrag i
Lund, Stockholm och Upsala, för att väcka sven-
skarnes intresse för idén och få dem att aktivt
understödja densamma genom att själfva bilda
vanliga whiskygroggen ser-
veras dem vid det van-
liga bordet af den vanliga
kyparen.
Under tiden skymtar
måhända längst bort i ett
gatuperspektiv en s. k.
sandwhichsman med ett
hvitt plakat på ryggen,
på hvilket läses i svarta
jättebokstäfver: Rösta med
liberala valmansföreningens
lista! Men det är också i
Stockholms gatufysionomi
den enda lifsyttringen af
det pågående riksdags-
mannavalet, och man kan
vandra många gator i än-
da, innan den upprepas.
Nalkas man vallokaler-
na, hejdas man kanske
på ett mycket godmodigt
sätt af några personer,
som täfla om att få öfver-
antvarda en de olika parti-
gruppernas röstsedlar, me-
dan några stora tryckta
plakat, likt ruskprickarne
i en trång farled, varna
för valpolitikens många
undervattensskär.
Men som en erfaren
navigatör på de politiska
böljorna går man natur-
ligtvis klar genom den far-
liga passagen och når val-
urnan, som ännu har godt
utrymme för de glest fal-
lande valsedlarne.
Det är först senare på
dagen, när fabrikers och
verkstäders stora arbetare-
skaror strömma till, som
köbildningen börjar utan-
en förening,^ som verkar i
öfverensstämmande riktning
med den danska.
Professor Poul la Cour
intar en framstående plats
bland den vetenskapliga od-
lingens män i Danmark. Han
är född 1846 i Jylland och
ämnade först bli präst, men
vände sedan sin håg speci-
ellt till matematik och fysik.
Han studerade därför vid Po-
lytekniska läroanstalten och
universitetet i Köpenhamn
och tog 1865 »magisterkon-
ferents» med meteorologi
som specialitet. Gjorde sjö-
resor till Wales och Messina
för att sätta sig in i sjöman-
nens behof af meteorolo-
giska underrättelser. Seder- NÄR STOCKHOLM VÄLJER RIKSDAGSMÄN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
