Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 79. 4 oktober 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. - 2 —
För tvänne år sedan firade föreningen 25-års-
jubileum i sin lokal, Amagertorv 10, och i
april 1898 hade den inbjudit Henrik Ibsen
på fest, om hvilken Politiken säger, att »den
sikkert vil blive en af dem, som Digteren
længst vil bevare i Erindringen.»
Till vägledning för den, som ej har besökt
Köpenhamn, vill jag nämna, att Amagertorv
är ett blomstertorg, beläget ungefär midt i
»Stroget», Köpenhamns starkast trafikerade
del, någonting à la Drottninggatan i Stock-
holm, ehuru än lifligare.
Det är mycket lätt att hitta. Var så god,-
värderade följeslagerska, och stig upp för trap-
pan till höger i porten! I andra våningen
stanna vi, öppna dörren och befinna oss i
Kvindelig Leseforenings ljusa, rymliga tam-
bur. Våra kläder hängas upp, vi få vårt
»märke» och taga vidare in i bokutlånings-
salen. Där råder den sedvanliga förmiddags-
brådskan; ett tjugutal damer äro ifrigt syssel-
satta med att byta böcker, och alla vilja na-
turligtvis ha det nyaste med sig hem igen.
Ar detta icke hemma, så köper man ett fyra-
öres brefkort hos den assisterande fröken,
skrifver upp boktiteln samt sitt namn och
adress på detsamma, och så snart boken kom-
mer hem, afsändes brefkortet med upplysning
att »inom tjugufyra timmar» kan boken er-
hållas.
Kanske ni behagar någon förfriskning, min
nådiga? Jag skall beställa glace per telefon,
så gå vi in i »salongen» eller konversations-
rummet så länge. Var så god, till vänster,
om jag får bel En glad solstråle leker upp-
sluppet med ljuskronans prismor’ och dansar
fram öfver en blomstergrupps saftigt gröna
blad, minsann gpr den icke också en titt
rakt in till Varburgs Litteraturhistoria, där
den ligger bakom bokskåpets galler. Härinne
pratas det oförskräckt om dagens »on dit» ; man
slår sig ned i de mjuka, varmt röda fåtöljerna,
bläddrar litet i de illustrerade tidningarna,
ser ut på de promenerande och njuter för öfrigt
en liten stund af det tankens dolce far niente,
som den behagliga omgifningen lockar till.
Men — glacen är ju inmundigad, då måste
vi fortsätta att orientera oss i detta kvinnliga
tusculum, där hon är herre, och ingen annan
herre finns.
Vi gå rätt öfver bokutlåningssalen och ännu
ett annat mindre rum in i läsesalen. Se själf,
om den icke är inbjudande, med sina präk-
tiga lässtolar, sin elektriska belysning, sina
fotografier, böcker och planschverk! På den
hyllan ha vi de flesta af Europas förnämsta
tidningar, på den tidskrifter, och på den där
längst borta all nyare litteratur, utländsk och
skandinavisk.
Den mystiskt stängda dörren midt fram leder
till toalettrummet, och den till höger, som
öppnar sig litet på glänt, för till »Studere-
værelset», där lexikon och uppslagsböcker fin-
nas tillgängliga.
Föreningen räknar mycket öfver 1,000 med-
lemmar, och ofta är ett trettiotal åt gången
samladt i den rymliga läsesalen, men inga
hviskningar eller ifriga halfhöga samtal störa
någonsin den strängt påbjudna tystnaden; det
är så fridfullt lugnt därinne, att ej är det om-
gifningens fel, om tankarne råka på villospår.
Man får intrycket af ett behagligt hem, där
energiska små penater ständigt sörja för, att
man skall trifvas och ha det godt, och min
fulla och fasta öfvertygelse är också, att den
som en gång besökt »Kvindelig Leseforening»,
hon »längtar dit och längtar dit igen».
Elisabeth Kuylenstierna.
EN BRÖLLOPSDIKT. AF DANIEL
FALLSTRÖM.
H
ÖGT må bröllopskvädet klinga
liksom vårsång i naturen,
när de starka isar springa,
lika klart som näfverluren,
när den ifrån åsar höga
tolkar kärleks vilda längtan,
hopp och oro, kval och trängtan.
Vin, som nu i bägarn glimmar —
ädla vin, dig in jag viger
till den skål i festens timmar,
hvilken varm ur hjärtat stiger.
Hell de båda, han den starke,
hvilken armar har att bära,
hell den unga, blida kvinnan,
som ännu står himlen nära !
Kraft och svaghet — så förenta —
kunna tyngsta bördor lyfta,
kunna våga djärfva språnget
öfver sorgens mörka klyfta.
Hållen ut i dagar ljusa,
när de unga lärkor sjunga,
hållen ut, när stormar brusa
och de vreda blixtar ljunga!
Hållen ut och kämpen striden —
på er fana står det skrifvet:
Kårleken är mer ån lifuet!
Allt i denna blef er gifvet,
allt går under, om den faller,
allt kan vinnas, om den segrar.
Själfva grafvens hårda galler
sprängas, och där öfver svingar
evighetens tro, den ljusa,
på en fjärils hvita vingar.
Hell dem då, som kraften funnit,
som ha svärmat, älskat, brunnit
och Ull sist stå sammanslutna
och af lyckans sol begjutna! —
Måtte jämt den lysa öfver
tvänne barn, ty än om håren
silfverstänkas, må i hjärtat
finnas ungdom — tro på våren!
EN UNGERSK KÄRLEKSSAGA AF
BIRGER SCHÖLDSTRÖM.
N
ÅGON bestämd ålder på brud och brud-
gum uppgifver ej den gamla sagan, när
hon täljer om kung Ring och skön Ingeborg,
man vet blott, att
hon var den friska våren, den kulna höst var han.
Men man kan med tämlig säkerhet antaga,
att hon var tjugu år och han sjuttiofem —
alldeles som förhållandet är med det par, hvars
porträtt här ses, och hvars förening i dessa
dagar omtalas i dagspressen Europa rundt.
De äro väl få af Iduns läsare, hvilka ej
gjort bekantskap, och en angenäm sådan, med
den fantasirike och humoristiske ungerske för-
fattaren, af hvars mångtaliga arbeten under
de senaste tjugufem åren så många öfversatts
till svenskan, senast i år två.
Flere stockholmska journalister räkna bland
sina bästa och intressantaste bekantskaper
från den internationella journalistkongressen
i Ungerns hufvudstad här om året Maurus
Jökai, den de beskrifva som en ståtlig
MAURUS JOKAI. ARABELLA NAGY.
gubbe med stålblå ögon, frisk rödlett an-
siktsfärg samt — grönskiftande peruk. För
öfrigt kry som ett vinterny. Sverige älskade
han, lät han svenskarne veta, som det land,
där frihet och ära städse bott, liksom i Ungern,
och i kung Oscar, hvars dikter han i öfver-
sättning läst, var han förtjust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
