Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 80. 7 oktober 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLÖSTRERAD in’TI DN ING
FOR • KVINNAN OCH MEnnET
m
m i
N:r 80 (655). LÖRDAGEN DEN 7 OKTORER 1899. 12:te Årg.
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR:
Idun ....................................... .................... kr. 5: —
Iduns Modetidn. med plan-
scher OCH HANDARB. ... » 5: —
Iduns Modetid. utan pl. » 3: —
UTGIFNINGSDAGAR *.
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE :
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPNA KL. 10—5.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÂ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÄNL. VILLKOR.
LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE. Redaktionssekr. : JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 1646.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
FREDRIQUE PAIJKULL.
Ä ÄR NAMNET på den svenska
kvinna, hvilkens bild Idun i dag
framställer för sina läsarinnor. Det
namnet bar sin fulltoniga klang,
och kring det flätar ljuset sin strål-
krans, ty högt värderadt nämns det med kär-
lek, aktning och vördnad af dem, som lärt
att känna det, och det bars af en person,
som mött oss såsom en solstråle, spridande
ljuset omkring sig. Fredrique Paijkull föddes
i Stockholm den 22 september 1836. Hennes
fader, löjtnant Carl Broström, var gift med
den intagande och älskvärda fröken Kerstin
Schenson. Och hade dessa hennes föräldrar
flere barn, af hvilka dottern Fredrique var den
tredje i ordningen. Under sin tidigare barn-
dom vistades hon mest vid det natursköna
Strömsholm hos sin mormoder fru Marie Schen-
son, hvilken ännu såsom änka efter chefen
för Strömsholms stuteri och kungliga lustslott
var där bosatt. Hon återvände sedan till sina
föräldrar, hvilka då bebodde egendomen Fabr-
sta i Brännkyrka socken.
Redan tidigt visade hon sig vara ett barn
af ett mera ovanligt sinnelag, hvarpå följande
lilla händelse kan vara ett exempel.
Vid det Årsta, som ägdes af Fredrika Bre-
mer, firades årligen hushållsgillen, och bland
de däri deltagande var äfven familjen Bro-
ström. Dans och lekar voro då ungdomens
förströelser. Och under det vid en sådan fest
dessa voro i full gång, försvann den då tolf-
åriga lilla Fredrique ur gillesalen, och man
återfann henne uppe vid ett vindsfönster, där
hon, allvarlig och tankfull, stod och andäktigt
betraktade det fält, som i det klaraste mån-
sken låg utbredt framför henne. Fältet var
nämligen den plats, på hvilken Sten Sture d. y.
vann sitt stora, betydelsefulla slag.
Sin första undervisning erhöll Fredrique af
informatorer i hemmet, hvarefter hon genom-
gick Wallinska skolan och fullbordade slut-
ligen sina studier för privata lärare. Med en
mycket stor intellektuel begåfning hyste hon
ett brinnande begär efter kunskapens skatter,
hvilka hon också med lätthet förvärfvade sig.
Vid tjugutvå års ålder började hon göra dessa
fruktbärande för andra, då hon tog anställ-
ning som lärarinna i en privat familj å Värm-
landsnäs, hvars medlemmar hon vann såsom
vänner för lifvet. Sina ferier tillbragte hon
på en egendom i Upland, dit föräldrarna då
flyttat och hvarest hon lärde känna den man,
som blef hennes make, dåvarande docenten i
geologi C. W. Paijkull. Skicklig vetenskaps-
man och ädelsinnad människa som han var,
fick hon i honom en sig fullt värdig make,
hos hvilken hon var nog lycklig att kunna
finna sympati för allt det goda, sanna och
sköna i lifvet, och hvilken hon skänkte sin
innerliga, hängifna kärlek. Efter ett par års
trolofning ingicks deras äktenskap år 1862,
och omedelbart därefter bosatte de sig i Up-
sala. På sommaren 1865 företog docenten
Paijkull sin bekanta studieresa till Island,
hvarefter han hösten året därpå flyttade med
sin familj till Stockholm, där han blef utnämnd
till lärare i Nya Elementarskolan.
Men en ny utnämning för docent Paijkull,
nämligen såsom folkskoleinspektör i Östergöt-
land, förflyttade snart familjen från hufvud-
staden till Samuelsberg, beläget invid Motala.
Under en resa, som han jämte sin hustru då före-
tog till Danmark, fingo de en närmare känne-
dom om den danska kvinnliga folkhögskolan,
som tillvann sig deras intresse och beundran.
Varm vän af folkbildningen, fattades docent
Paijkull då af en liflig åstundan att äfven i Sve-
rige få dylika bildningens vårdkasar upprättade
och tända. Mot denna hans plans verkställande
trädde döden hindrande emellan för honom
själf, men gaf på samma gång hans hustru
impulsen till dess utförande. Ty då hen år
1868 stod, en förkrossad och djupt sörjande
änka, vid den älskade makens bår, vaknade
plötsligt den tanken, att hon skulle utföra
mannens plan. Denna tanke syntes henne
såsom ett testamente af hennes hänsofne make
och blef henne en helig förpliktelse att för-
söka realisera. Af en storslagen, oegennyttig
natur skydde hon härför intet offier, och med
en okuflig, aldrig sviktande energi besegrade
hon alla hinder och nedtystade de olycksskrän,
hvilka okunnigheten och fördomen höjde mot
ett verk sådant som detta, hvilket, som nästan
allt nytt, ansågs för mycket vågadt. . Genom
uppoffring af egna medel och hjälp af några
upplysta, goda vänner, öppnade hon 1870
Sveriges första kvinnliga folkhögskola å Sa-
muelsberg. Under de år hon här skötte sitt
maktpåliggande lärarekall, hade hon den gläd-
jen att se elevernas antal ständigt ökas, men
hennes verksamhet i Östergötland fortgick
blott, tills hon 1873 kallades såsom förestån-
darinna till den då bildade Skånes kvinnliga
folkhögskola.
Här fick hon ett ännu rikare tillfälle att
använda sitt stora kunskapsmått i folkupplys-
ningens tjänst. Själf höll hon de flesta före-
dragen i skolans ämnen och lyckades genom
ett sakrikt innehåll och ett klart framställ-
ningssätt väcka sina elevers intresse och upp-
märksamhet samt göra sig lätt förstådd af
dem och såg snart med innerlig glädje det
förädlande inflytande, som den sanna bild-
ningen utöfvade på de ungas sinnen. Så-
som en stor högtid ansågs hvarje termins
afslutning af folk, som då från alla håll
strömmade till för att höra den allmänt om-
tyckta föreståndarinnan, till hvars innehålls-
rika föredrag och välljudande stämma man så
gärna lyssnade. Men det var icke blott i
intellektuelt afseende, som Fredrique Paijkull
var en utmärkt lärarinna, utan hennes in-
telligens var af en mångsidig natur och sträckte
sig äfven till det praktiska området, på hvars
olika gebit hon kunde lämna en god under-
visning. Eleverna fingo ock lära handarbeten,
matlagning m. m. oeh fingo turvis sköta sko-
lans ekonomi, och alla dessa husliga sysslor
ombestyrdes med nöje såsom en förströelse,
och mellan lärarinna och elever rådde det
bästa samförstånd. Stora voro den kärlek och
beundran, som hon vann af sina lärjnngar,
likasom ock den trogna vård och tillgifvenhet,
hon ägnade dem. Men för en så omfångsrik
läroanstalt behöfdes rikliga medel. Det bidrag,
man för skolans räkning lyckats vinna af sta-
ten, räckte på långt när ej till, och därför
måste skolan af ekonomiska skäl nedläggas år
1880. Därigenom måste Fredrique Paijkull
skilja sig från en verksamhet, åt hvilken hon
med sitt fosterländska sinne hängifvit sig af
varmaste intresse, och för hvilken hon visat sig
äga en i allo dugande förmåga, och hvilken
hon nu ock med stor saknad lämnade.
Hon flyttade nu till Stockholm, där hon mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
