Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 82. 14 oktober 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 82 (657). LÖRDAGEN DEN 14 OKTOBER 1899. 12:te Arg.
Î LLCISTRERAD feTIDNING
OCH henpiet
FOR • KVINNAN
ras
mm. . «pp
è ;
iSS
PRENUMERATIONSPRIS PR ÂR:
Idün .............................................. KR. 5: -
Iduns Modetidn.med plan-
scher OCH HANDARB. — » 5: -
Iduns Modetid. utan pl. » 3: —
UTGIENINGSDAGAR !
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE :
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPNA KL. 10—5.
LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE. Redaktionssekr. : JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 6147. RIKS 1646.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
KARIN ÅHLIN.
G. Florman foto.
^EN BILD, som här ofvan möter oss,
framställer de för många välbekanta,
blida dragen af stiftarinnan af AJilin-
“S® ska skolan i hufvudstaden, bvars före-
ståndarinna hon nnder en lång tidsföljd tillika
varit. Den enkelhet och flärdlöshet, som lif-
vet igenom varit ett utmärkande drag för den
framstående lärarinnan, må äfven nu följa
hennes minne, då vi gå att omnämna några
korta drag ur hennes lif. »Några vältalig-
hetens blomster,» yttrade nyligen en vän till
henne, »skulle ej passa på Karin Åhlins graf.»
Karin Ählin föddes den 25 november 1830
i Stockholm, där föräldrarne, fadern, major
P. P. Åhlin och hans maka, Vilhelmina Gu-
stafva Norberg, voro bosatta. Efter moderns
tidiga död omgaf Karin, såsom äldsta dotter,
med grannlaga kärlek den ensamme fadern,
på samma gång hon med aldrig tröttnande
omsorg ägnade sig åt de yngre syskonens
uppfostran, hvarunder hon ock själf alltmer
fostrades för sitt framtida kall.
Vid 17 års ålder öppnade hon 1847 ock
en egen liten skola, hvilken troligen så väl
hon själf som utomstående ansågo såsom en
liten »hemskola» utan tanke på den utsträck-
ning den med tiden skulle vinna. Det var
dock tydligen redan från början en hjärtesak
för den unga lärarinnan, att Herrens fruktan är
vishetens begynnelse, af hvilken grundlag sko-
lan alltjämt burit prägeln. Dess organiska
utveckling år från år har ock visat, att Her-
ren gifvit sin välsignelse till arbetet. De
årliga redogörelserna för skolan hafva också
burit ett ojäfaktigt vittnesbörd om det för-
troende och den kärlek, hvarmed denna läro-
anstalt af allmänheten omfattats under sin
mer än femtioåriga tillvaro, tills den omsider
stått där såsom ett af de förnämsta läroverk
i vårt land för kvinnlig ungdom.
Under det växande arbete, som med denna
utveckling i första rummet måste återfalla på
skolans föreståndarinna, gick hon dock allt-
jämt glad i sin gärning, i sann mening en
moder för de unga, som voro anförtrodda åt
hennes vård. Det var icke blott kunskaper
hon sökte bibringa dem, utan framför allt den
hjärtats bildning och karaktärens fasthet, som
gör kvinnan till hvad hon är ämnad till af
Gud. Många äro ock de mödrar och döttrar,
som tacka henne för hvad de under hennes
ledning blifvit och den föresyn för ett lif i
kärlek, som hon gifvit dem.
Den dag, då hon fyllde 60 år, var ock en
skara, som representerade vidt skilda åldrar,
samlad omkring henne, då hon under en tid-
rymd af fyrtio år förestått den anstalt, som
under hennes fostran och vård vuxit från ett
litet oansenligt frö till det träd, som sträcker
sina grenar vidt öfver landet, och där många
af himmelens fåglar funnit skydd och hvila.
Denna dag var icke blott en glädjedag för
henne själf, då hon emottog många kärleks-
bevis af den ungdom, åt hvilken hon ägnat
sina bästa krafter, utan ock en tacksamhetens
och lofsångens dag till Herren för allt det
goda, som han gjort och gifvit henne. Dok-
tor Bring, som _ under de flydda åren stått
henne och skolan särdeles nära, höll vid mor-
gonbönen ett gripande föredrag med anledning
af dagens betydelse, hvarefter verser af en
skolans forne lärare afsjöngos. Riksantikvarien
Hildebrand, också en af skolans förre lärare
och sedermera dess inspektor, meddelade där-
efter, att k. m:t tilldelat fröken Karin Åhlin
medaljen i guld »Illis quorum meruere labores»
för hennes långvariga, sällspordt plikttrogna
och oegennyttiga verksamhet för den svenska
flickskolan, till hvars höjande hennes arbete
utgjort ett viktigt inlägg.
Elementarskolan för gossar hade långt för
detta gifvit sönerna för olika hem, utan anse-
ende till personen, hög och låg, tillfälle att
ösa ur kunskapens källa, under det för dött-
rarna icke många banade vägar funnos, ens
till lärdomens förgårdar. Fröken Åhlin var
en banbryterska på detta område, hvarför hen-
nes namn med tacksamhet skall minnas af de
många, som i kommande tid skörda frukten
af hennes arbete.
Åhlinska skolan innefattar nu:
1) En förberedande treklassig afdelning.
2) Elementarskola med 8 klasser.
3) Fortsättningsskola, med olika afdelningar,
däribland förberedande seminariekurs.
4) Läroanstalt för utbildning af privat-
lärarinnor.
5) Gymnasium med treårig kurs.
Sedan 6 år tillbaka har skolan dimissions-
rätt och har med goda vitsord utexaminerat
många lärjungar.
Det trägna arbetet vållade emellertid vid
tilltagande år en nedsättning i krafterna för
fröken Åhlin, som småningom började märka
huru de dagar nalkades, om hvilka man
säger: »De behaga mig icke.» Aftonen af
en verksam arbetsdag led mot sitt slut och
en allvarsam inre sjukdom gaf sig allt tyd-
ligare tillkänna. Den frid och stillhet som
alltjämt utmärkte den sjuka var dock en
mäktig hjälp mot den tilltagande svagheten,
hvarunder bruket af Guds ord blef henne allt
dyrbarare. Utom bibeln läste hon mycket
Johan Arndts utläggning af psaltaren. Efter
en tids sommarvistelse vid Djursholm åter-
vände hon med försvagade krafter till sitt
hem i hufvudstaden. Dock rörde sig hennes
tankar ännu gärna omkring den kära skolan,
och vid ljudet af barnens glada röster under
hennes fönster ute på gården for mången gång
ett soligt leende öfver hennes anlete, liksom
hon vid deras stim i skolsalarne hördes upp-
repa: »De kära barnen, de kära barnen!» Om-
sider nalkades den stund hon under stilla
längtan afbidat, då hon under barnslig tillit
till sin himmelske Fader och med fullt öfver-
lämnande åt hans goda vilja insomnade i den
sista sömnen, lördagsaftonen, då sabbaten in-
gick, den 30 sistlidne september. Liksom hon
under hela sitt lif velat gifva Gud äran för
allt, yttrade hon kort före sin död till sin
omgifning: »Tacken, tacken Herren!»
Den 5 oktober firades hennes högtidliga
jordfästning i Adolf Fredriks kyrka, under
stor tillslutning af deltagande vänner från
äldre och nyare tid, hvarvid särskild plats
var beredd i kyrkan för de många barnen
från hennes skola. Biskop Billing förrättade
jordfästningen, hvilken han inledde med ett
gripande griffcetal öfver orden: Jesus Kristus
är densamme i går och i dag och i all
evighet, Ebr. 13:8, påvisande huru dessa ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
