Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 83. 18 oktober 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 2 —
— Att man på smicker icke spar
Och höga tankar om mig har,
I parentes jag medger villigt,
Ty allt hvad jag nu skaffa må,
De tackas tro, att jag kan få
Så sagolikt, olroligt billigt. —
Se’n kommer det en liten vink,
Att baljan, som jag köpt af zink,
Var inte riktigt bra i botten,
»Och som den inte mycket tål,
Är bäst, förr’n det blir riktigt hål,
Om du vill byta, tycker Lotten.»
Af obehag du icke vet,
Förr’n denna sortens treflighet
Du riktigt fått i grunden smaka,
Då sakerna, som man har sändt,
Om några dagar återvändt
Att med protester gå tillbaka. ■
Först får du bref i missnöjd ton,
Så bli de rasande i »bo’n»,
Helst om det krånglas skall med priset.
Jag har en hatt och en kastrull
Ett våffeljärn och ett schatull,
Jag fått behålla på det viset.
Och när det närmar sig till jul,
Man har ej ro en enda smul,
Och tålamodet rent jag tappar.
Min värsta ovän är det undt
Att springa hela staden rundt
Och skaffa alla sorters »klappar».
Men allra värst det är ändå,
När jag blir ombedd »hitta på»
Och man på mig allt ansvar lassar.
»Du som så mycket vackert ser,
Det är nog bäst, att jag dig ber
Att köpa, hvad du tycker passar.»
Och så ifrån ett annat håll:
»Åt pojkarne köp hvar sin boll,
Så ha de litet roligt hemma,
Ett stiligt skriftyg se’n åt far,
Åt flickorna ett album hvar,
Här innesluter jag en femma.»
I olycks-systrar, som jag har,
Oss ingen ann’ resurs står kvar,
Som andra vi en strejk besluta,
Ty jag har tröttnat på att gå,
Och jag har tröttnat »hitta på»,
Och jag har tröttnat på att pruta.
FLICKVÄNSKAP.
D
ET HVILAR ofta något ganska osundt
öfver • flickvänskapen. Hvem kan för
öfrigt veta, om det är så nyttigt, att unga
flickor med många syskon bli i tillfälle att
dyrka och dyrkas af väninnor. De många
väninnorna skilja så ofta syskonen åt, hvilka
dock borde ha sin bästa glädje i hvarandras
sällskap. Hur mycket hälsosammare skulle
det ej mången gång vara för unga flickor att
leka med sina yngre bröder och systrar än
att oupphörligt promenera med väninnor.
Med de flickor, som bara ha en väninna,
är det ej så farligt, enär mödrarna ha lättare
att kontrollera en än flere. Men sådana, som
alltid måste hafva en väninna i sin närhet,
för hvilken de vid minsta anledning öppna
sitt hjärta, blifva lätt främlingar i sitt eget
hem.
Vidare innästlar sig hos dem ovanan att
med alla till buds stående medel söka göra
sig intressanta för den andra parten, till exem-
pel genom att berätta, hvad som händer dem
i hemmet, eller att göra ett martyrium eller
något vidunderligt stort af de små tjänster,
de bevisa de andra syskonen.
Det är ju ganska naturligt, att dylika obe-
tydligheter skola närma unga flickor till hvar-
andra, som icke äro nog utvecklade att hafva
några större eller viktigare intressen. Och de
känna starkt, att någon hållhake måste man
hafva på den andra, främmande parten, för
att hålla henne fast vid sig.
Det utbytes så mycket pjoller halfvuxna
flickor emellan; om allt deras kärlekssnack
vill jag knappast tala, änskönt det hör till
ordningen för dagen.
Alla dessa väninnor underblåsa också ibland
flickors afundsjuka och egoism i en rent af
oroväckande grad. Om man ger akt på en
skara unga flickor, kan man ofta få bevittna,
huru allesammans smickra och göra sig till
för en enda. Är då en nog lycklig att få
»henne» till sin bästa väninna, så går det
löst med en blind tillbedjan, som i nio fall
af tio blir fördärfbringande för båda parterna
och gör dem så godt som oskiljaktiga både
dag och natt. Ovillkorligen utöfvar den star-
kare karaktären sitt inflytande på den andra
— ofta i mycket ödesdiger riktning. Och det
måste vara en sällsynt sund och helgjuten
karaktär, som oskadd mäktar genomlefva ett
dylikt intensivt och öfverspändt vänskapsför-
hållande.
Bland de i ögonen fallande lyten, som ut-
vecklas af denna vänskap, äro ytlighet, få-
fänga och benägenhet för att pynta ut sig
de lindrigare; men det uppstår så många
andra och farligare fel, bland hvilka själfvisk-
het och högmod äro de, som rota sig djupast
i karaktären.
Denna flickvänskap förorsakar också lätt
ringaktning för hemmet. Den ena parten kan
ju i ekonomiskt afseende vara lyckligare lottad
än den andra, och sådant frestar ofta till jäm-
förelser, som ej äro gunstiga för hemmet, ty
man kan ju icke fordra, att en flicka i fjor-
ton-års-åldern eller däromkring skall hafva
samma djupa uppfattning af ett hems bety-
delse som de äldre. I den åldern sjunger
man oftast: »Ut vill jag, ut, o, så långt» o. s. v.
Först vid mognare år har man lärt sig att
förstå innebörden af de vackra orden:
»Ett hem är det, där dina lockar gråna,
men ingen märker, att du gammal blir.»
Fogar så händelsen, hvilket ej är ovanligt
väninnor emellan, att en ung flicka glöms af
sin väninna för en annan, så sörjer hon sig
antingen halft till döds — såvida det finns
något själsdjup hos henne — ty vid den åldern
är känslornas böljegång starkast, eller också
skaffar hon sig genast en annan väninna. På
så sätt kommer hon att fladdra från blomma
till blomma hela lifvet igenom och når aldrig
till den karaktärens styrka och trofasthet, som
är kvinnans bästa egendom.
(«urd».) Dog.
E
n sjuksköterskas minnen.
UPPTECKNADE FÖR IDUN AF
GERDA WIGSTRÖM. X.
NÅGRA SLUTORD.
I
NNAN jag nu går att för denna gång af-
sluta dessa mina minnen, vill jag endast
i korta drag teckna de stora framsteg, som
sjukvården de senare åren gjort i vårt eget
land.
Då jag vid min hemkomst från Berlin mot-
tog ett större sjukhus att förestå och att, så
godt sig göra lät under dåvarande förhållan-
den, omorganisera detsamma och göra det
mera tidsenligt, blef det ju, om också bättre,
dock långt ifrån mönstergilt, ty skolade och
bildade sköterskor funnos ej att tillgå. Det
var därför ej annat än att försöka göra det
bästa möjliga af dem, som funnös. Men tack
vare styrelsens tillmötesgående blefvo dock
många reformer till det bättre genomförda,
och under de senare åren ha ytterligare för-
bättringar vidtagits.
På våra andra sjukhus låg sjukvården i
lägervall. Då var det drottning Sofia, som
tog initiativet. Hon upprättade den första
skolan för utbildandet af sjuksköterskor ur
de bildade klasserna, och från Drottningens
sjukhem samt sedermera Sofiahemmet utgingo
de måDga dugliga och varmhjärtade kvinnor,
som nu ses på våra sjukhus samt i hemmen
ha de sjukas vård om händer. I en oändlig
tacksamhetsskuld stå vårt land och folk till
vår kära, ädla drottning för detta hennes stora,
outtröttliga arbete i humanitetens tjänst. Detta
hennes goda verk är ett af hennes skönaste
och oförgängligaste smycken. Det strålar kla-
rare än diademets ädelstenar. »Röda korset»
har också de senare åren inlagt stor förtjänst
om vårt sjukvårdsarbete, isynnerhet under den
nuvarande föreståndarinnans dugliga och niti-
ska öfverinseende.
Sålunda få vi gamla sjuksköterskor känna
oss bra lyckliga och glada, ty vi ha fått se
våra ungdomsdrömmar och förhoppningar rea-
liserade — och hur många få det i denna
världen?
Med glädje och frimodighet gå dessa unga
barmhärtighetssystrar ut i lifvet för att hjälpa
och lindra. Mången blir af det stränga ar-
betet bruten i förtid. Då — I alla, som hon
lindrat på edert plågoläger, kanske mången
gång bidragit att återgifva hälsan — glömmen
ej bort henne, då hon blir svag och sjuklig!
Att vara oduglig för ett kärt arbete är i och
för sig svårt nog, men komma därtill ekono-
miska bekymmer, är det ännu svårare.
Därför glömmen ej bort sjuksköterskornas
pensionskassa och deras ålderdomshem! De
gåfvor, som gifvas för detta ändamål, äro ej
gifna förgäfves.
De skola skänka gifvaren en rik välsignelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
