Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 86. 28 oktober 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. 6 —
ej haft någon verkan, allt var, såsom när Gud
skapade det — harmoni I
Därefter sjöng jag Adams julsång och se-
dan en annan hymn.
Men så besynnerligt det var, medan jag
stod där uppe på läktaren och sjöng och kände
alla dessa hjärtan där nere slå i takt med
mitt eget. För första gången kom det öfver
mig en sådan gränslös tomhet, som ett gna-
gande agg. En sådan vild, hejdlös längtan.
Då såg jag med ens som i en vision mellan
snötyngda granar inne i djupa skogen en liten
landtlig prästgård. Jag tittade in genom fön-
stret. Där brann en gran så stilla, så frid-
fullt! Och prästen med det bleka, allvarliga
ansiktet, med det stora, varma hjärtat, satt
ensam vid bordet midt emot en tom stol.
Så den grep mig, den visionen. Och den
tomma stolen allra mest. Lycka! Lycka!
Hvilket relativt begrepp är icke lyckan!
Nu sjunger jag icke mera: ’Jeg vil ud’, nu
heter sången: ’Jeg vil hem’, och sjunges som
ett ångestskri af längtan.» — — — — —
Brefvet föll ur min unga hustrus hand.
Hon hade läst det till slut, utan att blinka.
Men nu var själfbehärskningen ute.
Jag betogs för ett ögonblick af en så gräns-
löst häftig och bitter sorg, att jag stum böjde
mitt hufvud under slaget. Men plötsligt kände
jag två varma händer kring mitt ansikte,
hörde en snyftande röst: »Hon var din kärlek,
inte sant?» Då förstod jag, att jag stod inför
mitt lifs stora konflikt, att jag måste samla
mig tillhopa, måste gifva ett svar, utan upp-
skof. Min Gud, hvad skulle jag svara? För-
neka min ungdoms kärlek, bedraga min hustru
med en lögn? Däremot uppreste sig på det
bestämdaste prästen inom mig. Att alltså
erkänna denna käriek, som aldrig fått blomma,
att förstora en redan ohjälplig olycka genom
att låta en tredje lida, att inviga ett oskyldigt
barn i de svikna illusionernas alla dunkla
kasus — nej — däremot reste sig lika be-
stämdt människan inom mig. För ett ögon-
blick stredo de båda en förtviflad kamp om
herraväldet. Och — jag måste tillstå det —
med en suck svek jag min ungdomskärlek.
Människan hade afgått som segrare.
»-Nej, barnet mitt, jag har aldrig besvarat
hennes böjelse. Det är bara ett svärmiskt
tycke å hennes sida, som hon omhuldat under
alla åren därute. Hon tror, att jag sitter här
hemma och leds efter henne. När hon får
veta, att jag är lyckligt gift, lugnar hon sig
med detsamma.»
Jag. mötte fast den pröfvande blicken ur
min hustrus ögon och beseglade min lögn med
en kyss. — — —- — —- — — — — —
Men genom vinternattens köld och mörker
ilar telegrammet ut till nya världen. Svaret
på ångestskriet, i sig själft ett rop af smärta,
mera bittert och svidande än all sorg sam-
manlagd under hela mitt förflutna lif. Blott
två ord, men de sade allt: »För sent!»
VÅRA ILLUSTRATIONER.
A F GEFLE LÄNS NYE LÄNDSHÖFDING, förut-
varande chefen för landtbruksstyrelsen, öfver-
direktör A. T. Odelberg, bringar Idun i dag ett
porträtt.
Den nye landshöfdingen är son af den bekante
godsägaren A. Odelberg på Enskede i Stockholms
län och hans maka, f. Friesenheim.
Fodd därstädes den 21 december 1847, blef han
1865 student j Upsala, hvarest han aflade juridisk
fil. examen. Ar 1873 var Odelberg biträdande kom-
missarie vid den svenska afdelningen å världsut-
ställningen i Wien. Därefter har Odelberg, till dess
han 1889 utnämndes till öfverdirektör och chef för
landtbruksstyrelsen, varit bosatt vid Enskede som
landtbrukare.
Odelberg är sedan 1892 ledamot af riksdagens
första kammare för Kalmar läns norra del.
9
tTEINRICH HEINES SYSTER, fru Charlotte Emb-
den, afled nyligen i Hamburg i den höga åldern
af 99 år; hon öfverlefde med ej mindre än fyra
decennier sin ryktbare broder. Charlotte Embden
var i flere afseenden lik den berömde diktaren:
hon ägde samma liffulla temperament, samma snabba
uppfattningsgåfva och samma med världsvana för-
bundna älskvärdhet. Men vidare var bon i besitt-
ning af en lynnesjämnvikt och en själskrafternas
harmoni, som brodern saknade.
Det i sanning idealiska syskonförhållandet mel-
lan Heinrich Heine och hans trogna »Lottchen»
rubbades aldrig af det minsta missljud.
Charlotte Heine ingick 1823 giftermål med köp-
mannen Moritz Embden i Hamburg, hvilket äkten-
skap blef utomordentligt lyckligt.
Skaldens minne blef i systerns familj föremål
för den mest pietetsfulla omvårdnad.
Hösten 1888 besökte kejsarinnan Elisabeth af
Österrike, en af diktarens hängifnaste beundrarin-
nor, fru Embden i hennes hem i Hamburg för att
af den åldriga systerns läppar höra berättelsen om
den odödlige skaldens ungdomsår.
TYEN MODERNA BYGGNADSVERKSAMHET, som
-L’ i vår hufvudstad och våra öfriga stora städer
numera så ofta tar sig verkligt imposanta uttryck,
saknar ingalunda afsevärda motstycken äfven i våra
lifaktigare, ehuru jämförelsevis mindre landsorts-
städer, och vi äro i dag i tillfälle att bjuda vår
läsekrets ett par tre vackra prof på »hur man byg-
ger» nutilldags i svenska stadssamhällen. Foto-
grafen hr H. Sandberg har så sändt oss en bild af
Kalmar stads under byggnad varande vattentorn
för stadens blifvande vattenledning. Tornet är be-
läget å den s. k. Teatervallen, dess höjd är 52 me-
ter och cisternerna rymma 400,000 liter vatten. Ar-
kitekten Stenhammar i Stockholm har uppgjort
ritningen. Hela vattenverket skall vara färdigt den
1 juli nästa år. En annan Kalmarbild från samma
fotograf framställer Kalmar ångkvarns i dagarne
fullbordade storartade magasinsbygge. Man ser tak-
lagsfestens flaggor vaja på dess tinnar och framför
arbetarpersonalen uppställd. Af de i landsorten
belägna ångkvarnarne är den i Kalmär på samma
gång en af rikets äldsta (såsom anlagd redan år 1847]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
