Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 87. 1 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 2 —
Sparre, samt Johan Gyllenstierna, för att nu
nämna blott de mera lysande namnen. Många
utaf desse svenske herrar stannade kvar i
Polen, där t. ex. Gyllenstierna blef amiral och
Gustaf Brahe fältmarskalk. Mest vistades de
i Danzig och det omgifvande preussiska lan-
det; där voro de närmare det kära foster-
landet, där hade de också en centralpunkt,
som särskildt för protestanterna var dyrbar, i
prinsessan Annas hof i Strasburg.
Strasburg (eller Brodnitza) är en mindre
stad vid Drewenz, gränsfloden mellan Väst-
preussen och Polen, hvilken, efter att hafva
passerat Gollub, utfaller i Weichseln nära
Thorn. Hvi lefde hon här så ensam, fjärran
från sitt fosterland?
Kärleken till brodern och afskyn för far-
brodern, hertig Carl, kunna förklara mycket ;
dock icke allt.
Hennes historia är ännu icke skrifven —
det vore en värdig uppgift för någon af våra
häfdaforskande damer. Endast konturerna till
hennes lefnad känner man.
&
Prinsessan Anna föddes den 17 maj 1568
på Eskilstuna slott och bars till dopet af änke-
drottningen Katharina (Stenbock). Föräldrarna
hade då nyss lämnat fängelset, där hennes
broder Sigismund samt den såsom späd af-
lidna systern Isabella kommit till världen.
Snart skulle dock hennes fader bestiga Sveriges
konungatron. Hon erhöll af sin moder, den
förträffliga Katharina Jagellonika, en både
vårdad och from uppfostran. Den katolska
läran, som modern varmt omfattade, kunde hon
dock icke blifva tillgifven ; och hon fick fullkom-
lig afsmak för densamma genom hvad hon såg
af jesuiternas makinationer vid moderns döds-
läger. Att fadern två år senare (1585) gifte
om sig med Gunila Bjelke, som var två år
yngre än Anna, hade denna naturligtvis svårt
att bära med jämnmod. Med glädje mottog
hon därför anbudet att hälsa på sin moster,
drottning Anna af Polen, efter hvilken hon
blifvit uppkallad. Denna hade på våren 1587
blifvit änka och inbjöd nu sina systerbarn,
Sigismund och Anna, att komma öfver till
Polen. Den förre hade hon tänkt sig till
Stefan Batorys efterträdare, och hon lyckades
verkligen genomdrifva sin plan. Med fröken
Anna följde då hennes kusin Sigrid, Eriks
dotter, hvilken dock strax därpå lämnade
henne för att träda i brudstol. Äfven en
annan kusin, Edvard Fortunatus af Baden,
markgrefvinnan Cecilias son, bevistade Sigis-
munds kröning. I augusti 1589 medföljde
hon brodern till Reval, där de sammanträffade
med konung Johan ; och med denne for hon
så vidare till Sverige.
Åter två år senare, när Sigismund rustade
till bröllop med den habsburgska prinsessan,
fick hans syster tillfälle komma ut till honom.
Hon for då i sin faders ställe och hade dyr-
bara presenter samt ett stort följe med sig;
såsom marskalk tjänstgjorde Johan Sparre
och dennes fru, Margareta Brahe, såsom hof-
mästarinna. Anna hjälpte sin broder med
förberedelserna till bröllopet, som i Krakau
firades i maj 1592. Hon hade där tillfälle
att uppvakta sin faster, den nyss omtalade
Cecilia, som kom att hälsa på sin brorson,
och hvilken, särskildt på grund af sin öfver-
gång till katolicismen, nu blef mycket väl
mottagen och uppmärksammad.
När Sigismund följande år efter fadrens
död skulle taga sitt arfrike i besittning, stod
den trogna systern åter vid hans sida. Resan
hem var emellertid besvärlig nog. Först ut-
bröto oroligheter under deras vistelse i Danzig
emellan de protestantiske borgarne och de
katolske polackarne. Att de senare icke lyc-
kades att upphetsa konungen mot de förre,
var nog Annas, jämte Ture Bjelkes, förtjänst.
På Östersjön hindrades sedan flottan af storm
och blef en gång tillbakadrifven till preussiska
kusten.
I Sverige stannade vår prinsessa nu till
hösten 1598, då Sigismund för tredje och
sista gången lämnade sitt fosterland. Under
dessa fem år bodde hon på Stegeborg. Det
var där hon 1595 grep sig an att låta för-
mäla Sigrid Brahe med Johan Gyllenstierna,
då de motsträfviga familjerna visste om intet-.
Hennes farbroder, hertig Carl, var då när-
varande; men stämningen mellan dem blef
snart mindre vänskaplig, när hon såg hans
själfrådiga tendenser allt mera framträda. Då
hertigens folk 1598 intog Stegeborg, blefvo
också fröken Annas tillhörigheter — särskildt
nämnas hennes »tapeter» — därifrån bort-
tagna.
Med harm i hjärtat lämnade Anna Sverige,
som hon aldrig mera skulle återse; förgäfves
hoppades hon, att hennes broder snart skulle
återvända dit med en stor härsmakt för att
krossa hertigens välde (men visserligen icke för
att införa katolicismen). Några egennyttiga
planer synes hon icke haft; och om det ligger
någon sanning i Carls insinuation om, att Erik
Sparre haft tanke på att låta upphöja Anna till
regentinna af Sverige efter fadrens död —
kanske då förmäld med Sparres svåger Gustaf
Brahe —-, så har man icke någon historisk
rätt att tro tillägget i den Carlska rim-
krönikan:
Thetta behagade Fröken Anna full wäl
Och förglömde både wett och skiäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
