Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 89. 8 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. - 2 —
«ft
mm
mm.
IM
ml
isteglÉ
åsiggSy
W-
t-~^:
- •- - ::■*>■«-JTL -
$1^3
V-‘-
ËÉÜfe
wÆÊ-,
A. Lindahl foto.
I SATERDALEN.
ten, då han icke kunde smacka med.
läpparna, åtminstone inte så, att
en lat verkhäst fäste minsta afse-
ende därvid. När därför hans
Brunte blef alldeles för sömnig i
sin skridt, så vände C. sig artigt
mot sin dam, lyfte på hatten och
— C. var nämligen dansk till bör-
den — anmodade henne på sitt
»blade» tungomål:
»Maa jeg bede Prostinden være
saa go’ og sige ’smack’1»
Så smackade prostinnan, och
Brunte gick några steg i lufsande
lunk, till dess han somnade af igen,
då direktören, alltid lika ceremo-
niöst, ånyo begärde och erhöll
sin dams hjälp. Det gick inte
fort på det sättet, och när vi
kommo fram till dalen, stod solen tämligen
lågt ned öfver den högstammiga granskogen
vid Solfvarbo. Dalens nordvästra sida låg i
djup skugga, men i midten ringlade sig
den lilla ån än i små risslande forsar, tätt
under tunga löfmassor, än flytande jämn och
blank, än svällande ut till bredare sel, där
vattenkiöfver, säf och svärdslilja växte vid
stränderna. På den branta, östra dalväggen
klättrade björk och rönn, sälg och hägg upp-
för sluttningen, och inskärningar, som upp-
stått, då sjön Ljusterns aflopp ännu var
ett mäktigt vatten, bildade nu förtjusande,
af löfverk täckta nipor, mellan hvilka sol-
blänk och skuggor drefvo en lustig och fager
lek, allt eftersom trädkronorna vajade för den
stilla aftonbrisen. Konvaljerna stodo doftande
i täta klungor på de branta dalväggarna, och
daldockans, gula blommor stucko runda och
frodiga af i försommarens saftiga gräsmatta.
Öfver dalens kant skymtade vi hjässan af
Bispbergs klack med sina allvarliga granar på
den malmrika grunden.
Vi gingo först upp till vattenfallet nedanför
kvarnen, så ett stycke nedefter dalen och satte
oss därefter på en framskjutande
nipa, från hvilken vi hade ett bril-
jant perspektiv både uppåt och
nedåt. Och där sutto vi länge,
länge alldeles tysta, slukande med
blickarna det härliga stycke natur,
som bredde sig ut åt nordost, åt
sydväst, rakt fram och under våra
fötter, med välbehag insupande
doften från det färska björklöfvet
och de snöhvita konvaljerna.
Till slut stötte Carstensen mig
i sidan och mumlade:
»Min bror! De’ er en lumpen
Natur! Ikke?»
Jag nickade tyst, ty jag förstod
honom så väl. Han hade sökt ef-
ter ord för att gifva sin förtjus-
ning luft, men han fann inga. Då
kläckte han fram denna godmo-
diga hädelse för att reagera mot
rätt mödosam bestigning af dalväggarna, har
man framför sig en jämn stor slätt. Beser
man järnvägen fram, behöfver man ock ett
öfvadt öga och en god iakttagelseförmåga för
att kunna komma underfund med, hvar Säters-
dalen finns, ty det är ej lätt att ana, att han
ligger nedgräfd djupt nere i slätten, och i
dess plan markeras han endast af ett sling-
rande band af löfskog och buskar.
I fråga om vegetationens saftiga yppighet
— icke naturligtvis i fråga om trädens och
buskarnas artrikedom -— mäter sig Säters-
dalen fullkomligt med Blekinges ådalar. De
vyer vi här meddela äro valda med fin ur-
skiljning och gifva en rätt god föreställning
om dalens tjusande skönhet, men färgen, fågel-
sången, blomsterdoften, vattenfallets brus och
vindens musik, när den stilla fläktar genom
det yppiga grenverket — hvem kan väl gifva
en föreställning om den stämning, som allt
detta tillsammans skapar?
Dalen är föremål
för Sätersbornas stolt-
het i lika hög grad
som för deras kär-
lek, och det länder
dem till heder, att
de vårda densamma
med all pietet, utan
att göra sådana in-
grepp i detta natu-
rens praktstycke, som
skulle kunna störa
det äkta intrycket.
Den lilla staden, som
ligger tätt ofvanför
dalen, är ock med si-
na anspråkslösa hus,
sina lummiga träd-
gårdar och planterin-
gar samt sitt grön-
skande torg ett styc-
ke idyll, som förtjä-
nar att ses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
