Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 89. 8 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rödt, lingonen stodo på nipbranterna med hög-
röda klasar, och genom de föregående dagarnas
regn hade ån svällt npp, så att den forsade
munter och strid, kyssande alarnas nedersta
grenar. Luften var så genomskinlig och klar,
som den endast kan vara en vacker höstdag,
och när ibland en blå sky bredde ett töcken
mellan solstrålarna och våra hnfvnden, så var
det icke en regnsky, utan ett snart försvin-
nande moln af krutrök, som drog fram öfver
dalen. Den bjärta kontrasten mellan dalens
stilla frid och krigsgnyet och skottväxlingen
rundt omkring gjorde ett sällsamt tjusande
intryck, och mer än en Stockholmstidnings
referat af den dagens strider och vapenbrak
slutade med ett stycke naturlyrik, som helt
visst var alstradt under äkta och oförfalskad
stämning.
Scævola.
VÅRA KVINNLIGA TELEGRAFISTER.
S
TOCKHOLM har i dessa dagar gästats af
en af de kvinnliga telegrafisterna i lands-
orten utsedd deputation under anförande af
fröken Sophie Bildt från Göteborg, hvilken till
konungen öfverlämnat en petition om bere-
dande af bättre löneförmåner för Sveriges
kvinnliga telegraflster.
De deputerade, hvilka, förutom af fröken
Bildt, bestodo af kvinnliga telegraflster från
såväl norra som södra Sverige (Lilli Bergen-
dahl, Göteborg, Hilma Ramberg, Landskrona,
och Anna Boije, Ånge), rönte hos konungen
det vänligaste mottagande, äfvensom hans
löfte, att det behjärtansvärda önskemålet skulle
tagas i öfvervägande af statsmakterna. Samma
sympatiska mottagande kom depntationen till
del vid dess uppvaktning hos excellensen Bo-
ström och hos finansministern, grefve Wacht-
meister.
De deputerade hafva också till telegrafsty-
relsens chef, generaldirektör Storckenfeldt, af-
lämnat sin petition.
Vid ett besök, som fröken Bildt samtidigt
aflade å Idnns byrå, utvecklade hon för oss
de motiv, på hvilka den svenska kvinnliga
telegrafkåren baserar sin ömmande vädjan, och
de utgöra i sanning ett talande bevis för,
huru ett stort antal intelligenta svenska kvin-
nor nödgas oSra sin bästa arbetskraft för en
ringa lön.
Först och främst påpekas i petitionen, huru
prisen å lifsmedel under de senaste fem åren
stigit med i genomsnitt 25 % och hnru, som
en nödvändig följd däraf, arbetslönerna inom
en mängd yrken stegrats i förhållande därtill.
Vidare framhålles, huru en folkskollärarinna,
t. ex. i Göteborg, i vanliga fall blir ordinarie
efter två år med en årslön af 1,200 kr., hva-r-
emot en telegrafist får gå som extra 15 à 18
år, innan hon blir ordinarie med en inkomst
af 900 kr., hvarefter lönen ökas med 100 kr.
hvart femte år, så att hon först efter 30 à
33 års tjänstgöring kommer npp i högsta löne-
graden, 1,200 kr.
I petitionen framhålles därför som ett önsk-
ningsmål, att den första lönegraden ändras
från 900 till 1,200, den andra från 1,000 till
1,450, den tredje från 1,100 till 1,700 och
den fjärde från 1,200 till 1,700 kronor.
Huru starkt af behofvet påkallad en löne-
reglering för Sveriges kvinnliga telegraflster
är, torde tillräckligt framgå af ofvanstående i
största korthet framlagda exempel, och vi hop-
pas varmt, att de svenska kvinnorna därför,
hvar och en i sin mån, ville låta sig angelä-
get vara att agitera för höjandet af dessa sina
medsystrars tryckta ekonomiska ställning.
Afgörandet hvilar jn ytterst i riksdagens
— 3 —
händer, och det blefve därför till ej ringa
gagn för den behjärtansvärda sakens lyckliga
lösning, om hustrurna påverkade sina män,
systrarna sina bröder o. s. v., så att riksdagens
representanter genom den kvinnliga bevisför-
ingens makt komme till full insikt om, huru
mycket denna »kvinnofråga» i själfva verket
betyder för vårt land.
DITA. ETT SOMMARMINNE UPP-
TECKNADT AF JOHAN JAKOB.
D
ITA satt i solskenet bredvid det blommande
äppleträdet i sin ljusa bomullsklädning, och
jag låg i gräset bredvid henne.
»Hvad du är söt, Dita lilla,» anmärkte jag och
tittade upp på hennes friska lilla ansikte, omgifvet
af det ljusaste, burriga hår, jag någonsin sett. »I
morgon reser jag, och sen träffas vi inte förrän i
vinter, när du kommer in till stan på balerna.»
»Ah, Johan Jakob ! Tänk, när jag kommer in på
min första riktiga bal — det kanske blir hos lands-
höfdingens — o, hvad mitt hjärta skall slå. Men
inte skall jag visa mig landtlig och blyg, må du tro,
nej, jag ska’ komma in i salen vid tant Theas sida
med minen af en världsdam, blaserad och med half-
slutna ögonlock, och se vådligt stram och stolt ut
_ 8ä här —» och hennes rosiga ansikte antog ett
skräckinjagande uttryck, fast leendet satt kvar i
mungiporna. »Och sa skall jag ha en solfjäder, som
jag skall lära mig att använda’ af Siri — hon kan,
du ! Hon slår löjtnant Vide på axeln med solfjädern
och säger: ’Usch, hvad löjtnanten är retsam jämnt’,
och så ser hon på honom — så här.»
»Akta dig, Dita, om vinden vänder sig och tup-
pen gal.»
»Och så kanske du kommer fram till mig och
säger: »Kan jag hoppas på att vara igenkänd, min
fröken?» ’Kandidat Pihlqvist, om jag minns rätt!’
’Frökens program är väl alldeles fulltecknadt, annars
kanske jag...?’ O, hvad det blir roligt, du Johan
Jakob, roligare än de dumma gamla gymnasistba-
lerna med saft och vatten och karameller! Så kom-
mer jag naturligtvis att förlofva mig.»
»Med hvem då?»
»Med en, som jag skall tycka gränslöst mycket
om, och som gör allt, hvad jag ber honom om, en,
som är rar och stilig och treflig och snäll.»
»Söta Dita,» inflickade jag blygsamt, »det där
slår ju alltihop in på mig.»
»Kuggad, Johan Jakob! Inte vill jag ha dig!
Du är ju bara student och inte mer än tjugu år.
Om tio år har du avancerat till adjunkt hos en
prost nånstans borta på bondlandet, hvars äldsta
dotter är bestämd till din äkta maka. Hoii har
slätstruket hår och milda blå ögon och är väl
hemmastadd i »alla i ett hem förefallande göro-
mål». Hon kommer att bjuda den goda pastor Pihl-
qvist på kakor, som hon själf har bakat. Du tyc-
ker om kakor, Johan Jakob! Du står inte emot,
det vet jag!»
»Dita...»
»Nu slår gongongen till midda’n, skynda dig,
nu springer jag ifrån dig!»
Och bort fladdrade Dita, min lilla söta Dita, i
den ljusa bomullsklädningen och skimrande lockiga
håret.
Stackars Johan Jakob, som bara är tjugu år!
C
HOPIN OCH KVINNORNA.
NÅGRA ERINRINGAR MED
ANLEDNING AF 50-ÅRSDAGEN AF
HANS DÖD.
C
HOPIN ! Ett svall af toner strömmar emot
oss vid klangen af detta namn. Våra
sinnen omspinnas af månstrålar och stjärn-
glans, luften dallrar af melodier, på én gång
ljufva och melankoliska som näktergalssång.
Så ter sig den väsentliga innebörden i Cho-
pins konstnärliga alstring, på samma gång
den är en afspegling af hans förnämt till-
bakadragna, drömmande väsen, ett eko af det
glädtiga och sorgmodiga hos folkkaraktären i
det land, där hans vagga stod. En djup moll-
stämning skuggar hans tondikter, liksom den
lade sin skugga öfver hans väsen. Var det
IDUN 1899.
underligt, att han därmed eröfrade kvinnornas
hjärtan, att de älskade denna sorgbnndna
musiks trollmakt, som tvang dem att växel-
vis gråta och skratta?
Redan i sina tidigaste lefnadsår erfor den
genialiske gossen välsignelsen af kvinnlig öm-
het och omsorg. Hans moder, Justine, född
Krzyzanowska, en from, temperamentsfull och
älsklig kvinna, af hvilken han ärft sitt musi-
kaliska snille, höll innerligt af honom, likaså
hans tre, rikt begåfvade systrar, och han åter-
gäldade deras ömhet af hela sitt hjärta. Isyn-
nerhet hyllade han sig varmt till modern, för
hvilken han omsorgsfullt undanhöll allt, som
kunde bedröfva henne, och sedan de blifvit
skilda åt, skref han till henne endast glada
bref. Redan som åttaårig gosse uppträdde
han på en välgörenhetskonsert, vid hvilken
han tillvann sig stort bifall, och från den
stunden blef han en gunstling hos aristokra-
tien, hvilken drog in honom i sin krets. Hos
furstarne Czartoryski, Czetwertinski, Sapieha
m. fl. gick han nt och in som en medlem af
familjen, ofta blef han äfven bjuden till hofs
hos storfurst Konstantin, hvars gemål var
mycket musikalisk. De högadliga damerna
skämde bort den vackre, lille konstnären, och
det var i deras sällskap han lärde sig de fina
umgängesformerna och utvecklade sin böjelse
för måttfull skönhet och lyx.
Ofta vistades han äfven på furst Radziwills
gods och umgicks där rätt förtroligt med fur-
stens båda döttrar, de förtjusande prinsessorna
Elisa och Wanda. Den förra ritade flere gån-
ger hans porträtt, den senare var en så för-
träfflig klaverspelerska, att Chopin gärna skulle
velat vara hennes lärare »för att få rättighet
att placera hennes täcka fingrar på tangen-
terna. »
Den musikaliska furstinnan, for hvilken han
dagligen måste spela sin f-moll-polonäs, ägnade
han sin tacksamma vördnad.
År 1830 kom den berömda sångerskan
Henriette Sonntag till Warschau och fylldes af
beundran öfver den unge Chopins spel. Han
i sin tur hänrycktes af hennes sångkonst och
infann sig ofta i hennes salong för att höra
henne sjunga. Här lärde han känna Konstantia
Gladkowska, den nnga flicka, som blef det
första föremålet för hans hjärtas eldiga dyr-
kan. Den vackra nnga damen lät utbilda sig
till sångerska, och han hade ofta mött henne,
då hon begaf sig till konservatoriet, eller omärk-
ligt följt henne, då hon gick i kyrkan. Han
tillbad henne, och hvarje natt hägrade hon för
honom i han3 drömmar, men han hade ännu
aldrig vågat tilltala henne. Hur häftigt slog
ej nu hans hjärta, då han stod öga mot öga
med henne i Henriette Sonntags salong! Hon
blef af sin lärare införd till den firade sån-
gerskan och erhöll af henne några råd. Se-
dan Chopin växlat några ord med den unga
flickan, byttes hans blyga kärlek i flammande
lidelse. Men han dolde den sorgfälligt för
allas ögon, endast till sin ungdomsvän, Titus
Wozciechowski, skref han, att han »kanske
till sin olycka funnit sitt ideal»; denne hans
ungdomsvän blef allt framgent hans förtrogna
i han växande böjelse för Konstantia, hvilken
ej var likgiltig för den unge konstnärens el-
diga hyllning. Efter afslutade studier upp-
trädde hon på operan i Warschau; liksom för-
häxad satt Chopin i salongen och efter före-
ställningens - slut sprang han genom gatorna
»i ett tillstånd af salig själsfrånvaro». Hans
kärlek till henne bildar underströmmen i alla
hans tonskapelser från denna tid; med Kon-
stantia i sina tankar skref han en af sina
graciösa valser och adagiot i sin f-moll-konsert.
Länge uppsköt Chopin att företaga den
italienska resa, som hans lärare tillrådt ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
