Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 90. 11 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 90 (665). LÖRDAGEN DEN 11 NOVEMBER 1899. 12:te Arg.
ILLCISTRERADWTIDN
FOR ■ KVÎNNAN OCH HEnnET
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR: ÜTGIFNINGSDAGAR : REDAKTÖR OCH UTGIFVARE : BYRÅ OCH EXPEDITION: KOMMISSIONÅRER
Iddn ...............-...........................................
Iduns Modetidn. med plan-
scher OCH HANDARB. ...
Iduns Modetid. utan pl.
kr. 5: —
» 5: —
» 3: —
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
KLARA S. KYRKOGATA 16,1 TR.
ÖPPNA KL. 10—5.
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
LÖSNUMMERPRIS: 8 ÖRE.
Redaktionssekr. : JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 6147. RIKS 1646.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
FRU ANNA BRANTING (»RENÉ») I SITT ARBETSRUM.
EFTER FÖR IDUN TAGEN FOTOGRAFI AF A. BLOMBERG.
HOS »RENÉ».
FINNANS PLATS i litteraturhistorien
är ju redan gifven, lagern flätad och
odödlighetens himmel öppnad.
Men tidningsvärldens, pressens kvinna
har först i våra dagar trädt fram i ljuset för
att genom talang och energi värdigt ställa sig
vid sidan af sina manliga kamrater.
Den franska pressen äger ju redan kvinn-
liga pennor, som vunnit världsrykte. Jag be-
höfver här endast påminna om signaturerna
Renée och Gyp —• af hvilka den förra inne-
hafves af m:me Severine och den senare af
grefvinnan de Martel de Janville. De nord-
amerikanska tidningarna ha ju en massa lika
påpassliga som djärfva kvinnliga reporters,
och på den engelska sidan, under nu pågå-
ende krig, i Transvaal, befinner sig bland krigs-
korrespondenterna en ung engelska, dotter till
en öfverste.
Och här hemma?
Ja, hvilken känner icke och har ej lärt sig
skatta signaturerna Jacqueline och René —
Jacqueline — fru Jacobine Ring — i Alle-
handa och René i Stockholmstidningen.
Det är nu den senares, fru Anna Brantings
bild, som i dag lyser upp Iduns första sida.
Jag använder med afsikt orden lyser upp,
ty öfver hela hennes personlighet ligger nå-
gonting af sol — vårsol — uppiggande, vär-
mande.
Hon kan nog understundom visa lejoninne-
klon och rifva, men äfven i hennes mest kri-
tiska ögonblick ligger humorn på lur bakom
den bäska sanningen, och man ser alltid mel-
lan raderna ett par skälmska ögon, som säga
ungefär så här:
»Kära människobarn, ta’n inte så fasligt illa
vid er, det var inte så illa menadt!»
Därför inträffar också det egendomliga, att,
fastän hon nog kan säga en hel hop hvassa
saker om vederbörande -— d. v. .s. våra dra-
matiska artister -— är hon likväl ingalunda ha-
tad — nej, hon är på god fot med dem alle-
samman.
»Fruktad, men älskad 1» skulle René kunna
ta till devis på sitt adliga vapen — om hon
nu behöfde något.
Men René är nog.
De af Iduns läsarinnor, som til! sin dagliga
morgonlektyr hafva »Sveriges mest spridda tid-
ning», skola helt säkert ge mig rätt.
Ty ett faktum är, att om René är artister-
nas enfant terrible, är hon de öfriga prenu-
meranternas enfant gâtée. — Hvarför?
Ja, svaret ligger kanske närmare tillhands,
än ni tror. I en af sina senaste krönikor
skrifver hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
