Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 91. 15 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONSDAGEN DEN 15 NOVEMBER 1899. 12:te Arg-
jjggSTREBAO TIDNING
MEnnET
FÖR • KVINNANprOCH
ä|H
iltil va –- ––––––––––––––-.
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR:
Iddn ......... .............................................. kr. 5: —
Iduns Modetidn. med plan-
scher OCH HANDARB. — > 5: —
Iddns Modetid. dtan pl. » 3: —
UTGIFNINGSDAGAR*.
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE:
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPEN KL. 10––5.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÄNL. VILLKOR.
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
LÖSNUMMERPRIS : 8 ÖRE. Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING.
ALLM. TEL. 61 47. RIKS 16 46
ALFHILDA BÅÅTH, FÖDD LUND-
BLAD.
ET FINNES LYCKLIGTVIS männi-
skor, hvilka mera än något annat
likna solstrålar. När de se in i våra
ögon, smälter isen i hjärtat och vårens
blommor spira fram, och, hvar helst de komma,
blir det ljust och varmt. En sådan solkvinna
var prostinnan Alfhilda Bååth.
Jag såg henne första gången för 12 år sedan
en vårdag på Tärna folkhögskola syssla med
blommor, hvilka hon med modersömhet vårdade,
skyddade mot den starka öätersolen, vattnade
och på allt sätt skötte om. Men snart fann jag,
att denna moderlighet vackrast framträdde i
förhållandet till hennes barn och måg och
sedan till den ungdom, hvilken i stora skaror
år efter år samlades i den stora, ljusa skol-
salen. . I den kvinnliga folkhögskolan var
fru Bååth från dess början 1881 och till sin
död sin dotters biträde i handarbetsundervis-
ningen, och så väl under kvinnlig som manlig
■Jmm
■
kurs såg man henne mycket ofta äfven i hvar-
dagslag lyssna till föredrag, meningsutbyten
och hvad annat af intresse, som förekom. Hon
följde på alla områden in i det sista med i
sina barns arbeten och var alltid för de unga
flickor, hvilka helt blyga kommo och knacka-
de på hennes dörr, det vänligaste stöd och
den kärleksfullaste rådgifvarinna. Den ton,
med hvilken hon uttalade våra namn, skall
länge i våra sinnen klinga som en ljuf musik,
liksom det sätt, på hvilket ungdomen talade
om prostinnan eller nämnde henne, vittnade om
den kärlek och vördnad, vi för henne hyste.
Minnet af hennes personlighet och förhållan-
det mellan henne och hennes omgifning är
kanske det vackraste vi fört med oss från
Tärna folkhögskola, det, hvilket, om de kun-
skaper vi där inhämtat blekna, står kvar och
hjälper oss att se tingen i deras rätta ljus.
Ty där föräldrarnas välsignelse bygger barnens
bo och dessa med den innerligaste och mest
omtänksamma kärlek stöda och omhulda de
vördnadsvärda gamla, där lär man sig, hur
samhället säkrast kan bevaras.
När skolarbetet för dagen slutat, var det
så vanligt, att prostin-
nan i sommarkvällen tog
en promenad mellan
kyrkbacken och hemmet.
Det var ett nöje att då
få gå vid hennes sida,
se henne växla ett leen-
de eller ett vänligt ord
med de unga, som sam-
tidigt skyndade fram och
åter på den korta väg-
sträckan, men ändå ro-
ligare var en pratstund
i vinterkvällen, antingen
i familjekretsen eller på
eftermiddagen uppe i
hennes varma, trefliga
kammare, där hon, om-
gifven af vackra blom-
stertaflor och sina käras
porträtt, sysselsatte sig
med något prydligt hand-
arbete eller fördjupade
sig i någon god bok.
Prostinnan Bååth läste
gärna och mycket. I tid-
ningarna följde hon med
dagens händelser, och på
det litterära, historiska
och religiösa området tog
hon del af det bästa, den
äldre och nyare litteratu-
ren hade att bjuda. Hen-
nes omdöme var fint,men
kanske för kärleksfullt, beroende på, att det mil-
da ljus, i hvilket hon såg allt, ej var starkt nog
för skuggbrytningar. För öfrigt hade hon sin
släkts utpräglade konstsinne, och hennes kol-
teckningar från ungdomstiden äro små mäster-
verk. Hennes syster är, i förbigående sagdt,
fröken 8. Lundblad, på sin tid en af Sveriges
förnämsta blomstermålarinnor. Detta fru Bååths
konstintresse delades af hennes maD, som också
var en skicklig tecknare, och deras barn ha
tagit i arf samma lefvande sinne för konst
och skönhet.
När hennes dotter och måg voro upptagna
hvar och en med sitt arbete, blefvo besökande
i hennes eget rum alltid välkomna, och snart
voro gäst och värdinna inne i ett lifligt sam-
tal, för så vidt icke gästen föredrog att lyssna,
ty fru Bååth hade en stor förmåga att be-
rätta, och hennes skddringar, färgade af henne
själf, framträdde alltid i behaglig belysning.
De voro lifliga, målande, ganska humoristiska,
men utan hårda konturer eller belagda med
starka färger. Ämnen saknades aldrig. Fru
Bååths fäderne- och mödernehem tillhörde
den tid, då »seklet var ungt», och allt det
CECILIA BÅÅTH-HOLMBERG OCH DIREKTÖR
PROSTINNAN BÅÅTH, FRU
TEODOR HOLMBERG I PARKEN VID TÄRNA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
