Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 94. 25 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[DUN 1899. 2 —
VIGNETT TILL BJUDNINGSKORT : GULDBRÖLLOPSPARET FÖR 50 ÅR SEDAN OCH NU.
1899
1849
lertid snart nog förtro-
ende hos traktens köp-
starka publik, och affären
gick steg för steg säkert
framåt.
Redan efter två år vå-
gade sig Richard Sund-
ström på att bilda eget
hem och ingick då i ett
redan under flere år efter-
längtadt äktenskap med
mamsell Henriette Mors-
sing. I henne fick han
en hustru som var fullt
vuxen sin post. Hon hade
under sin mors ledning
fått deltaga i alla de syss-
lor som på den tiden
fordrades i Stockholms
borgarehem, och hon
medförde som bästa hem-
gift den som Björnson nämner i en af
sina dikter: »to ärbeidsvante Hænder». I
dessa tider existerade ju ännu det patriar-
kaliska förhållandet mellan principaler och
biträden. De senare hade sitt hem med allt
hvad därtill hörer hos de förre; och det
var således redan ifrån början ett ganska
stort och ansvarsfullt hushåll, för hvilket
ledningen lades i den unga fru Sundströms
händer. I en liten anspråkslös vindsvåning
på fyra rum, af hvilka ett beboddes af
»herrarna», redde makarna Sundström sitt
första hem — trefligt, men i hög grad en-
kelt. De bestodo sig visserligen lyxen af ett
litet förmak, men möbeln till detsamma be-
tingade ej större summa än 140 kronor.
1851 inköpte de emellertid det hus — Hö’
torget 13 —, där affären var inrymd, och
där hafva de alltsedan haft sitt hem. Föl-
jande år satte Richard Sundström upp en
garn- och väfnadshandel ; hit följde de goda
traditionerna från den andra affären, och
den nybildade tillvann sig inom kort i lika
hög grad som denna allmänhetens förtro-
ende. Tillsammans med två kompanjoner
innehade Sundström under flere år ett soc-
kerbruk, beläget Hamngatan 36, och en
tändsticksfabrik ute vid Igeldammarna.
Mannens utvidgade affärsverksamhet be-
tydde naturligtvis för hustrun en utvidg-
ning af hushållet, ty »herrarne» och tjänar-
na blefvo allt flere. Och så under årens
lopp kommo barnen — fem till antalet. Vi,
senare tiders barn, vana vid alla de ^indu-
striens moderna hjälpmedel, som sta nu-
tidens hushåll till buds, kunna nog ej göra
oss en fullt klar föreställning om, hur kräf-
vande ett stort hushålls skötsel var i de
tider, då t. ex. vattenledning var en okänd
lyx, och då all bykning, bakning, saltning
rökning etc. förrättades i hemmet.1 Men allt
redde sig under den dugliga och praktiska
husmoderns energiska ledning. I råd och
dåd stodo de båda makarna stödjande vid
hvarandras sida ; arbetet var dem en glädje ;
och huset förkofrades år från år. Då de
varit gifta i fem år, vågade de sig på att
ute vid Ropsten hyra ett litet sommarnöje,
med »del i kök» och hvad som väl var ändå
ovanligare »del i matsal». Ute vid Ropsten
tillbragte Sundströms alla somrar, seder-
mera i en egen liten villa, till år 1874, då
de inköpte det vid Saltsjön belägna täcka
Lilla Nyckelviken, där de alltsedan haft
sitt sommarhem.
»Innan jag fyllt sextio år,» yttrade en
gång herr Sundström, »hade jag aldrig känt
mig trött, d. v. s. aldrig känt tröttheten
som en plåga.» Och dock har hans duglig-
het i mycket hög grad tagits i anspråk af
allehanda förtroendeuppdrag, däribland fle-
re ganska maktpåliggande. Han har varit
en af Klara församlings stödjepelare. Se-
dan 1836 har han tillhört denna församling ;
och jag tror, att både han och hans fru
skulle betrakta en flyttning till annan stads-
del som en emigration. 1856 utnämndes
han till kyrkoråd, och i början af 70-talet
till kyrkvärd. Denna senare befattning läm-
nade han först 1896. Vid Klara kyrkas re-
paration hade han byggnadskassan under
sin förvaltning. I flere år var han kassaför-
valtare i skolrådet, ordningsman i försam-
lingens ordningsnämnd, brandmästare m. m,
Under koleraepedemien 1853 hade han ut-
betalningen för sjukvården inom försam-
lingen om hand. 1856 invaldes Sundström
bland de s. k. hundra männen i Brandkon-
torets öfverstyrelse, och 1880 i direktio-
nen; denna plats innehar han ännu. Un-
der tolf år var han stadsfullmäktig, och
åren 1868—89 ordförande i Kryddkrämar-
societeten. Af flere andra direktioner, t. ex.
för Stockholms stads sparbank och Borger-
skåpets änkhus, har han varit medlem. I
den senare kvarstår han fortfarande. 1853
—92 var Sundström kassaförvaltare i sty-
relsen för Malmqvistska skolans uppfost-
ringsanstalt — vid den posten torde bemär-
kas, att det mången gång gällde att äfven
anskaffa den kassa, som skulle förvaltas.
Som utredningsman och förmyndare har
han haft flere uppdrag som han skött på
ett mönstergillt sätt. Richard Sundström
är sedan 1871 riddare af Vasaorden.
Under de första decennierna af sitt äkten-
skap upptogs fru Sundström nästan uteslu-
tande af sina husmoderliga plikter. Men se-
dan hennes make år 1870 lämnat kryddboden
och tio år senare garnaffären i andra hän-
der och barnen bildat egna hem — två, en
son och en dotter, afledo vid fyra och fjor-
ton års ålder — har hon ägnat mycket af
sin tid och sitt arbete åt barmhärtighets-
verksamhet. Särskildt ligger henne Sjö-
mansmissionen varmt om hjärtat, och hon
har på mångahanda sätt skänkt den sitt un-
derstöd. Fru Sundström tillhörde den krets
af för andliga frågor intresserade, som sam-
lades omkring prinsessan Eugenie, och min-
net af dennas älskliga personlighet och de
stunder hon tillbragt i hennes närhet räk-
nar hon bland sina bästa.
Fjellstedtska skolan i Upsala, Stadsmis-
sione s barnhem, Malmqvistska skolan,
Diakonissanstalten m. fl. ha makarne Sund-
ström att tacka för ekonomiskt understöd
och hvad särskildt fru S. beträffar en stor
insats af personligt arbete. Mot enskilda
behöfvande ha de visat och visa alltjämt
stor gifmildhet. — Två
döttrar, Riken och Anna,
äro sedan tjugusex år till-
baka gifta, den ena med
verkställande direktören
i bolaget Separator, John
Bernström, den andra
med dennes broder An-
dreas, innehafvaren af fir-
man John Bernström &
komp. och hufvuddeläga-
re i Olofströms bruk. So-
nen, August, är gross-
handlare i Stockholm.
Många äro väl de som
arbeta sig fram till en i
ekonomiskt hänseende så
afsevärdt god ställning
som Sundströms, men
högst få torde bibehålla
en sådan enkelhet i vanor
samt anspråkslöshet och flärdfrihet i sitt
uppträdande, som de förstått att göra hela
sitt lif igenom.
För dem, som personligen känna Richard
och Henriette Sundström, inställer sig hvad
dessa makar beträffar i mycket ringa grad
tanken påförminskade kroppskrafter och
alls inte på försvagade själskrafter. Den
gråa starren lade sig en gång förmörkande
på Richard Sundströms ögon, men efter en
lyckligt utförd operation kan han åter läsa
och skrifva obehindradt. Bådas minne är
förträffligt, och man kan af dem få höra
liffulla skildringar af det Stockholm som
!gått.
Makarna Sundströms sträfsamma arbets-
dag är nu slut, och i medvetande af att ha
verkat ett godt verk, medan dagen var,
njuta de nu i stillhet och lugn af lefnads-
kvällens frid. När de på bröllopsaftonen
åkte hem, sade den unga makan, med blic-
ken fäst på det tindrande stjärnhvalfvet :
»Måtte vårt lifs afton bli lika klar och ljus
som denna.» Hennes önskan har rikligen
uppfyllts. När jag för dem tillkännagaf
min afsikt att en stund språka om dem för
Iduns läsekrets, sade fru S. : »G-löm då inte
att säga, att vi själfva anse det vara endast
Guds välsignelse vi ha att tacka för all den
lycka vi fått.»
Till sist vill jag nämna en egenskap som
makarna Sundström besitta och som är lika
sällsynt som prisvärd hos dem, som hunnit
så långt som de på lifvets bana: den att
med humanitet och förståelse bedöma den
nya tid, som växer upp omkring dem. Men
när man har tjugutre barnbarn och två
barnbarnsbarn som sprida ungdoms- och
barnaglädje omkring en, faller nog af sig
själf fördomen om den gamla goda tidens
uteslutande anspråk på förträfflighet och
den nyas allt uppslukande ondska.
På Richards och Henriette Sundströms
guldbröllopsdag sändas dem från många
håll hjärtliga lyckönskningar med förhopp-
ning om, att de måtte i ostördt lugn lefva
ännu många år, till glädje för sina närmaste
och till gagn för alla dem, som ha dem att
tacka för solglimtar i en glädjefattig och
bekymmerfylld tillvaro.
Gurli Linder.
T
ill VÅR ÄRADE LÄSEKRETS rikta vi en vörd-
sam uppmaning att ihågkomma Idun med in-
sändande af fotografier och teckningar, som kunna
vara af intresse för vår illustrationsafdelning. Alla
hafda kostnader ersätta vi naturligtvis tacksam-
mast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
