- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1899 /
5

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 94. 25 november 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 5 —
IDUN 1899.
SK$R
-.■V- ■’
mrâ
n

jag inte kunde få bli det, for jag ut till
Berlin till Kindergarten-seminariet där,
Pestalozzi-Fröbelhaus, det var pa hösten
96. Jag var där ett är, och så har jag ju
haft en liten Kindergarten för betalande
små elever här i Upsala.»
Så erfarenheten tycks gå hand i hand
med den goda viljan.

*


Det är roligt att ibland få tala om någon,
som velat och som fatt uträtta någonting,
utan att låta sig hindras af sin ungdom,
detta egendomliga fel, som vanligen inger
de äldre så mycken misstro! Jag hade i
dag i rikt mått det nöjet, ty fröken Mar-
git Holmgren är verkligen, så att säga,
ovanligt ung. Hon är född den 9 januari
1880.
Några öfriga data och biografiska upp-
lysningar är det emellertid svårt att få
ihop. Hennes föräldrar äro framlidne pro-
fessor Frithiof Holmgren och fru Ann-Mar-
gret Holmgren, född Tersmeden; själf är
hon född i Upsala och uppfostrad där, om
man undantager den ofvan omtalade ut-
GINA OSELIO-BJÖRNSON.
dagen för hvar småtting, de räcka, ungefär
till måltiden, som klockan § 6 bjudes de
små, innan de gå hem. (Skoltiden är msl-
lan 1—7 hvar dag.) Och för detta år äro
nog omkostnaderna garanterade. Men se-
dan _ ja, man får hoppas på den frivilliga
hjälpen från ett eller annat håll. Och frö-
ken Holmgren tilläde förtröstansfullt:.
»Det måste gå. Om man bara är öfver-
tygad om det, så går det nog.»
Jag hoppas det hjärtligt. Men en reflex-
ion tränger sig ovillkorligt fram. skulle
det knnua tänkas, att kommunen, kom-
munerna, taga en smula hand om. före-
tag som detta? Skulle det ej kunna tänkas,
att det organiserades en hel rmg af sådana
här »småttingarnas skolor» kring hela lan-
det? Det behöfver väl knappt utläggas,
hvilken betydelse för framtiden det skulle
få, om det toges litet hand om detta yngsta
Sverige, hvars möjligheter eljes i de flesta
fall bli att utveckla sig uteslutande — i
rännstenarne.
BJÖRN BJÖRNSON.
Emellertid har det blifvit tid för de små
att få sig en promenad. De ha, sedan kap-
por och rockar väl kommit på, ställts upp
i en lång rad af de tva unga damer, som i
dag biträda fröken Holmgren. (Elera af
stadens unga flickor aflösa hvarandra i
detta värf.) De äro nära trettio i dag, de
små — inalles kommer skolan att taga
emot högst femtio elever — de stå där och
mysa och stampa af otålighet att få kom-
ma ut.
»Hur var det nu tant sa’ om mössorna
inne i rummen ?» — Qenast dansa ett par
mössor ned från ett par ljusa sma hufvuden,
och det blir allmänt löje i raden. Så öpp-
nas dörren, och hela skaran tågar ut i fin
ordning, för att sedan fritt fa sprida sig,
när man väl kommit fram till lekplatsen.
»Hur kom du att hitta på det här hela?»
frågar jag fröken Holmgren, innan också
jag går.
»Jag har alltid varit så förtjust i barn.
Eörr ville jag bli barnjungfru, men när
DROTTNING VICTORIA TAR AFSKED AF
wm
SINA SOLDATER.
bildningstiden i Berlin, det är alltsam-
mans.
Men kanske är det däremot ej nu sista
gången vi få höra talas om den modiga ini-
tiativtagerskan till en skola, den första i
sitt slag i vårt land. Jag hoppas det. Ty
jag hoppas, att hennes ..begynnelseverk en
dag skall komma att bära frukt vida om-
kring uti landet.
Mark Stern.
VÅRA ILLUSTRATIONER.
ETT NORSKT KONSTNÄRSPAR kommer i nästa
vecka att härstädes låta höra sig från kon-
sertestraden, nämligen Björn Björnson och frn
Gina Oselia Björnson, hvilka i öfvermorgon.
måndag, gifva konsert i Musikaliska Akademien, med
biträde af hr Willi. Stenhammar. .
Hos hufvudstadens musikaliskt intresserade publik
torde fru Björnson lefva i friskt minne sedan den
tid hon såsom fröken Ingeborg Aas räknades
till vår Kgl. operas ’ mera begåfvade artister. Spel-
aret 1880-81 var fröken Aas med engagement fästad
vid vår lyriska scen, hvarefter hon uppträdde a itali-
enska och engelska operascener. Under åren .1888-91,
då hon tagit sig konstnärsnamnet Gina Oselio, hade
FRÅN KEJSARMÖTET I POTSDAM DEN 8 DENNES.
Wm
:
äsSä
Wffl
mm II
’§y’r;W
mm
■isKsSri
k JJg
I
Sä*
•v-’..-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0757.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free