Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 94. 25 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 4
- . -L
p»
v ;
m \.3»;
fey^ ’- i
’m ■ » -7 > ’ . ’ _ ’V<
mmiu
tiï«KiHÎ
Tp*-K«F
- * ■ _ ;’
’•
d;$A
‘-.\’f
•;V ■-»
men han har icke fått någon sjuårs-upp-
fostran.» Och hon vidhöll, att det blott säl-
lan kan lyckas senare års bildning och ar-
bete att helt utplåna spåren af en bristande
eller vårdslösad uppfostran i de första bar-
naåren.
Man ser ju hos barn på 5—6 år, ja, stund-
om ännu tidigare, redan fullt utpräglade
anlag och böjelser. Men en egendomlig idé-
föreställning tycks förbjuda, att man bör-
jar sysselsätta sig med barnets uppfostrarn,
förrän det fyllt sina sju år! Anledningen
»SMÅTTINGARNAS SKOLA»: MÅLTIDSSTUND.
barnkrubbahs, för åren innan barnet boijar
i folkskolan, en skola med afgiften satt så
lågt — fem öre om dagen — att det äfven
för de fattigaste mödrar blir möjligt att
skicka dit sina barn. Detta är också sko-
lans ändamål och idé — att taga hand
om och gifva hägn åt de små bland
samhällets minsta.
Innan jag går till en närmare skildring
af »småttingarnas skola», vill jag tillåta mig
några citat ur en längre artikel om den i
Upsala Nya Tidning.
»Skolans ändamål är i främsta rummet
att gagna barnen. Men hur vill man då
gagna barnen, på hvilket sätt befordra de-
ras utveckling? Jo, först och främst ge-
nom att helt enkelt öfva tillsyn öfver
dem, och en tillsyn, som icke onödigt-
vis eller skematiskt ingriper och
hämmar det, hvari intet ondt är, utan som,
grundande sig på en under lifligt samråd,
med föräldrarne vunnen kännedom om
hvarje barns individuella anläggning, smi-
digt anpassar sig därefter — — — Till
»småttingarnas skola» kan sannerligen den
allra varmaste vän af barnens möjligaste
fria utveckling, den allra ängsligaste mor
sända sin lille pys eller sin lilla tös. Och
hon borde med tacksamhet begagna det
tillfälle, som nu erbjudes, till den goda och
nyttiga vård och uppfostran åt hen-
nes barn, som hon själf är hindrad att ge
dem, till att slippa ifrån det vanligen led-
samma alternativet att, då hon går till
sitt arbete utom hemmet*, antingen stänga
in den lille till ofruktbar sysslolöshet eller
ock öfverlåta honom till sannolikt lika
ofruktbara och säker-
ligen mycket tvifvel-
aktigt nyttigare irr-
färder på diverse ex-
perimentalfält utom-
hus.»
Jag hörde ofta en
begåfvad och erfaren
äldre dam på tal om
den ena eller andra
till det yttre bildade
personen, säga: »Ja,
gar, i Upsala. Jag var icke särskildt vän-
tad, jag gick bara helt enkelt dit en för-
middag och knackade på dörren. »Stig in!»
Ett ljust, helt enkelt rum med ett lågt
träbord och små trästolar med roliga rit-
ningar eller målningar på — planscher och
taflor på väggarna — och så, rundt bordet,
en hel hop småttingar, som titta i bild-
böcker, se där den första ögonblicksbilden.
Lätt kan scenen förändras. På den ena
fotografien, som tagits för Iduns räkning,
se vi småttingarna vid deras måltid —■ på
den andra äro de ute på den rymliga gården
till skollokalen, där »småttingarnas skola»
särskildt fått hyra två rum och ett kök.
Ständigt växla sysselsättningarna också :
än få de små höra sagor, som sysselsätta
och odla deras fantasi, än ställes det till
lekar inom eller utomhus eller promenader
eller gymnastik. Eller få de roa sig med
arbete i lera — så såg jag en hel rad runda
spisbrödskakor i lera, som hängde till tork-
ning i ett hörn af rummet ! — eller med
teckning eller färgläggning af planscher
eller andra enklare saker. Och genom all-
ting går tendensen att framför allt gagna
de små, utan att dock lägga på dem något
skoltvång, att hos dem inplanta snille för
ordning och snygghet, t. ex. »bordsskick»,
förmåga att sysselsätta sig, att göra någon
nytta och finna nöje i det, lusten och för-
mågan att hjälpa sig själfva och tänka för
sig själfva.
Allt detta förklarar fröken Holmgren för
mig. Jag har fått henne för mig själf en
stund ute i det ljusa och trefliga köket,
och jag bjuder just till att interviewa
henne, medan vi bägge, som äro gamla goda
bekanta, inte kunna låta bli att skratta åt
situationen.
Bäst vi sitta där, komma två små flickor
in med hvar sin lilla stol och sätta sig i ett
»SMÅTTINGARNAS SKOLA»: LEKSTUND.
härtill har jag icke lyckats upptäcka. Ty
det är just genom att varsamt och lika kär-
leksfullt som klokt ansa och leda de första
anlagen hos barnet, som man kan lägga
grunden till en sund karaktärsutveckling
och göra den blifvande samhällsmedlem-
men en varaktig nytta.
Och härmed har jag kommit fram till
min egentliga afsikt : att visa de unga syss-
lolösa flickorna med god vilja på en vacker
och gagnrik uppgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
