Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 95. 29 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899
g.
Sjcn; w..»1
.•*■* .-• V
S
VERIGE I AMERIKA.
RILDER FRÅN EN
AMERIKANSK STAD AF
SANDBERG.
NÅGRA
50-ÅRIG
HELGE
D
ET AR ett rätt egendomligt faktum, att den
svenska emigrationen till New England-sta-
terna först under de senaste tjugu åren tagit
fart — emigrationen just till de stater, dit man,
enligt traditionen och de isländska sagorna, vill för-
lägga Leif Erikssons och de nordiska vikingarnes
färder till »Vinland det goda». Man är ju icke rik-
tigt på det klara med stället, där de landade, men
man får väl tillerkänna framlidne Harvard-professorn
E. N. Horsfords m. fl:s antaganden något värde,
att det skulle varit i närheten af Boston, å Charles
rivers stränder. Lämnande de få minnesmärken,
som man trott sig finna efter vikingarne — t. ex.
skelettet i rustning vid Fall river, som Longfellow
så högtidligt besjungit, eller det egendomliga run-
da tornet i Newport, eller »runstenen» vid Taun-
ton river, den s. k. Dighton rock*, hvarå jag
icke kunnat upptäcka en enda ärlig svensk runa —
åt sitt värde, har man dock i senare tider, på ini-
tiativ af Ole Bull, Longfellow m. fl, rest en staty af
Leif Eriksson i Boston, som för evärdliga tider
skall föreviga de isländska vikingarnes upptäckande
af Amerika omkring år 1000.
De svenska kolonier, som här och hvar i senare
tid uppstått i New England-staterna, skilja sig i
väsentlig mån från dem »in the far west». Här hafva
våra svenska invandrare — mest skåningar och
värmländingar — hamnat i gamla ordnade ameri-
kanska samhällen med historisk bakgrund; samhäl-
len, som äro så vidt skilda i alla möjliga hänseen-
den från Västerns, som t. ex. — för att anföra en
liknelse från vårt eget långsträckta fädernesland —
en gammal syd- eller
uppsvensk odalbygd är
olik Malmbergets oord-
nade förhållanden. Här
i New-Englandstaterna
trifvas våra landsmän
synnerligen väl, och resa
de därifrån någon gång
för att söka den s. k.
lyckan i Västern, åter-
vända de snart till New-
England-köttgrytorna i-
gen.
Och det är icke så
underligt ! Själfva na-
turen påminner dem
osökt om »hembygdens
skogar och dalar». En-
kannerligen Worcester**,
»Massachusetts hjärta»,
som staden kallas, är ett
stycke Värmlandsnatur
och den i närheten be-
1ägnasjön Quinsigamond
ett stycke Fryken.
Det är på tiden, att
detta idoga och lifskraf-
tiga svenska Worcester
får sitt eget lilla kapi-
tel i någon mera allmänt
spridd svensk illustre-
rad tidning, så mycket
hellre, som Worcester är
det mest typiska svenska
samhälle och den mest re-
presentativa svensk-ameri-
kanska stad inom hela uni-
onen, hvilket skulle kunna
bevisas.
Staden Worcester, som
i fjol den 28 februari firade
sitthalfsekelsjubileum som
stad — köping (town) var
den redan 1722 — har
omkring 110,000 invånare,
däribland inemot 12,000
svenskar med barn och
blomma, fördelade på nio
svenska församlingar, med
egna kyrkor. Tjugufyra
svenska föreningar finnas.
Fyra svenska tidningar ut-
gifvas, däribland »Skandi-
navia», den största vec-
kotidning på svenska språ-
ket, som utkommer i Amerika.
Det är endast 30 år sedan, den förste svensken
ankom till Worcester. Idun har redan en gång
förut omtalat honom : musikhandlaren C. F. Hanson,
kompositören till den första svensk-amerikanska
operan »Frithiof och Ingeborg», som någonsin skrif-
vits i Amerika, hvilken i december 1898 gick öfver
scenen i Worcesters största teater. Operan har som
bekant tillägnats konung Oscar, som mottagit ett
C. F. HANSON. HJALMAR NILSSON.
* Det har n. m. kon-
staterats att figurerna
axel Tode i »han är icke äro indian-hieroglyfer.
svartsjuk.» ** Uttalas: Worster.
prydligt textadt och inbundet ex. af densamma.
Herr H. är född i Uddevalla 1848 af en mycket
musikalisk släkt och kom redan vid 16 års ålder
till Amerika. Han är gift med en amerikanska
och har tre barn, däribland sångerskan Lillian
Hanson-Gray, som utförde Ingeborgs roll i sin faders
opera. (Se Idun, n:r 3,
1899.)
Som regissör för
nämnda opera fungerade
de »Skandinavias» re-
daktör herr Axel Tode,
en i svenska teaterkret-
sar bekant person från
våren 1889, då han debu-
terade på Dramatiska
teatern i lustspelet »Din
nästas hustru». Hr Tode
är född i Kalmar 1858
och har studerat i Göte-
borg och Upsala. Sin
gamla kärlek för teatern
äger han ännu kvar och
har uppträdt på tiljan
äfven i Amerika åtskil-
liga gånger. På en ba-
zar för ett välgörande
ändamål exponerade han
sig en gång som jätte-
kvinna, à la Sigurd, och
väckte ohejdad munter-
het. Han är koloniens
viktigaste svensk ! Por-
trättet framställer ho-
nom i en roll i komedi-
en »Han är icke svart-
sjuk».
I sammanhang här-
med återgifvaviden sym-
FERDINAND FLODIN. JAMES FORSSTEDT.
patiska bilden af f. redaktionssekreteraren i »Skandi-
navia», herr Hjalmar Nilsson, den ende svenskfödde
af solisterna i ofvannämnda opera, där han återgaf
Björns parti. I fråga.om spel och utseende lär han
tagit lofven af alla de uppträdande. Han kunde
göra något karaktäristiskt af sin roll, ty han har
alltid haft godt vikingagry i sig. Hr N. är mest
känd som sångledare för flere sångkörer i Boston
och Worcester och har bl. a. stiftat sångför. Brage,
en af de största i staden. Han har äfven tillsam-
mans med »Skandinavias» affärsföreståndare, herr
Eric Knutson, utgifvit ett mycket förtjänstfullt ar-
bete öfver »Svenskarna i Worcester 1868—98», rikt
illustreradt. Hr N. är född i Nora’ 1860 och har
studerat vid Tekniska elementarläroverket i Örebro.
Hr N. är n. m. redaktör för illustrerade veckotid-
ningen »Svea».
En annan af stadens mera bemärkta svenskar
var i flere år fotografen Ferdinand Flodin, som helt
nyligen flyttat sina penater till sin fädernestad
Stockholm och çtablerat sig i Drottninggatan 29 A,
där hans utställning af fotografier i s. k. platina-
och pigmenttryck väckt icke så litet uppseende.
Han hade en af de elegantaste ateliererna i hela
New England och var en tid sekreterare för New
England Photographers Club, hvilket visar, att han
är populär bland sina kolleger. Det är han, som
utfört de fotografier, som beledsaga denna upp-
sats. Hans förnämsta arbete är dock det af honom
själf utgifna praktverket »Vårt Fädernesland», som
utkom 1897, ett arbete påminnande om »Finland i
bilder», till hvilket vi icke här i Sverige ännu hafva
något motstycke. Pir F. är född 1863 och således
ännu en ung man. Med den energi, som är ett
särskildt utmärkande drag hos honom, torde många
af hans vackra idéer inom fotograferingskonsten
snart finna jordmån äfven i Stockholm.
En af de äldre svenskarne i Worcester, som mer
än någon annan i New England höjt det svenska
namnet, är ingeniör James Forsstedt. Han har i 18
år varit anställd, senast som assisterande superin-
tendent vid de stora Washburn & Moens ståltråds-
fabrikerna, vid hvilka tusental af våra landsmän
äro anställda. Öfverallt där ingeniör Forsstedt ställt
sin intelligens, sin arbetsförmåga och representativa
personlighet till sina landsmäns förfogande, har fram-
gång för saken varit gifven. Så har han varit den
själfskrifne talaren vid alla John Ericssons- och
Gustaf Adolfs-fester, bazarer och nödhjälpsfonder,
befrämjat den svenska tidningspressen, varit leda-
SVENSKA KYRKOGARDEN I WORCESTER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
