Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 95. 29 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899.
— 4 —
>» Z*
A. Edlund foto.
REDAKTÖR ANDERS JEORLING.
EN FOLKTIDNINGS TIOÅRSJUBI-
LEUM.
I
MORGON TORSDAG blir det på dagen jämnt tio
ar sedan första numret af Stockholms-Tid-
ningen utsändes bland allmänheten. Det pu-
blicistiska organet, som genom sin prisbillighet och pig-
ga, populära ton vände sig direkt till samhällets breda
lager, blef snart uppmärksammad! och utvecklade sig,
som bekant, inom, kort till en verklig folktidning, en
svensk »Le petit journal», hvilken för närvarande
räknar en sammanlagd dagsupplaga af mellan 90-
och 100,000 exemplar — den största spridning någon
daglig tidning hittills ernått i vårt land.
Tidningens grundläggare och hufvudredaktör, hr
Anders Jeurling, kan nu med berättigad stolt-
het se tillbaka pa sitt verk, som under hans energiska
och vakna ledning vuxit sig starkt på den korta tiden
af ett decennium,. Det har varit något af en Rudolf
Walls skarpa tidningsmannablick, som ledt J. i hans
ihärdiga arbete och lärt honom att förstå och upp-
fylla den _ stora publikens kraf på en modern bil-
lighetstidning : ett rikt omväxlande och lättläst inne-
hall, hvari dagshändelserna ej få sakna det sensa-
tionellas sauce piquante, lika litet som den
politiska ledaren sin satiriska udd.
Men man tillkämpar sig ej oförberedd en sådan se-
ger på journalistikens torneringsbana. Också hade
J. bakom sig ett femtonårigt arbete i publicitetens
tjänst, då han 1889 startade Stockholms-Tidningen.
Omedelbart efter att ha afslutat sina akademiska stu-
dier i Upsala började han nämligen 1875 redigera
och utgifva Gotlands Allehanda, hvarmed han fortsatte
intill år 1878. Därefter stod han i spetsen för Karl-
stadstidningen åren 1879—84, och tillhörde sedan
Aftonbladet från 1884—89, däraf åren 1885—87 som
utgifvare.
Till sitt väsen är redaktör Jeurling en älskvärd
och varmhjärtad personlighet och följaktligen högt upp-
buren såväl af sin redaktionsstab som af sina kolle-
ger; ej minst har han förvärfvat sig sympatier och
tacksamhet af manga blyga författarämnen, dem han
städse är redo att uppmuntra och hjälpa framåt
genom att öppna sin tidnings spalter för deras pen-
nor.
FRU CHARLOTTA HENRICSSON.
VÅRA ILLU-
STRATIONER.
» TV OK TO RINNAN
HENRICSSON».
Härom dagen afled å
Sofiahemmet efter en
längre tids sjukdom
fru Charlotta Henrics-
son, född Bellman, un-
der en lång följd af år
känd i hela vårt land
som en utmärkt sårlä-
kerska.
Fru Henricsson var
född den 22oktober 1833
i Stockholm, där fadern var skräddaremästare. Vid
28 års ålder blef hon antagen till elev hos den för
sin skicklighet i sårläkekonsten bekanta och med
rätta berömda »jungfru Åhrberg», och hon var den
enda,_ som undei jungfru Åhrbergs långa verksam-
hetstid kom i åtnjutande af denna förmån. Sedan
hon därpå ett par års tid varit anställd vid Serafi-
merlasarettet, började hon 1865 egen verksamhet,
hvilken hon ock sedan dess med växande framgång’
utöfvat. Ar 1878 ingick hon äktenskap med snic-
karemästaren Bernhard Henricsson, och hon gjorde
sedan snart sitt nya namn »doktorinnan Henricsson»
lika bekant och värderadt som det förutvarande
»doktorinnan Bellman».
Sin största kundkrets hade hon i hufvudstaden
där hon söktes af talrika sjuka, till och med ur de
högsta kretsarne; men hon anlitades många gånger,
och med framgång, äfven långt utanför hufvudsta-
dens område. Sin läkeverksamhet fortsatte hon
med oförminskadt ungdomligt nit och intresse, till
för ett par månader sedan, då hon till följd af ett
länge tåligt buret kroniskt lidande måste undergå
operation, och för hvilket hon nu dukat under.
(GENERALDIREKTÖR HUGO WILHELMMARTIN
„..,.af*e.d för. Rågra dagar sedan helt plötsligt till
följd af hastigt påkommen hjärtkramp.
Son af framlidne magistratssekreteraren i Stock-
holm N. W. Martin och hans maka född Braun,
föddes den nu aflidne 1849, inskrefs som student i
Upsala 1868 och absolverade därstädes 1880 sin
juris licentiatexamen, hvarpå han sarnma år dispu-
terade för doktorsgraden med en afhandling »Om
ackord i konkurs enligt svensk rätt». Strax därefter
utnämndes han till docent i svensk och allmän lag-
farenhet och romersk rätt. Två år senare blef han
sekreterare i generaltullstyrelsen och redan samma
år tillförordnad byråchef därstädes, hvarpå 1887
följde utnämningen till expeditionschef i civildepar-
tementet och 1895 till chef för landtmäteristyrelsen,
med generaldirektörs namn och värdighet.
Närmast sörjes han af maka, född Rydberg,
flere barn och syskon samt andra anförvanter.
STUDENTSÅNG!
TAEN SVENSKA STUDENTSÅNGEN har anor, som
vi alla veta, och i morgon firar director musices
Ivar Hedenblad sitt tjugufemårsjubileum som den
upsaliensiska studentkörens ledare. Då komma de
hvita mössornas bärare hit från den eviga ungdo-
mens stad, och entusiastisk och frisk skall student-
sången stiga i vinterluften, bringande sin hyllning
åt den, som i ett kvartsekel fört studentsångens ru-
nor med den äran.
Ivar Eggert Hedenblad är född 1851, blef student
1871 och öfvertog i november 1874 ledningen af
»allmänna sangen». Efter fleråriga musikstudier i
utlandet kallades Hedenblad 1881 till director musi-
ces vid Upsala universitet, hvilken befattning då ge-
nom J. A. Josephsons frånfälle blifvit ledig.
Många äro de sångartriumfer, som H. under sin
långvariga dirigenttid hemfört åt Upsalasången, hvar-
ibland uppträdandet å Parisorutställningen 1878,
besöket i Einland 1893 och Berlinerfärden 1898 låtit
särskildt tala om sig.
Åtskilliga_ yttre utmärkelser hafva naturligtvis
kommit H. till del i hans representativa och fram-
skjutna ställning. Sålunda erhöll han efter jubel-
festen 1893 sachsiska orden »Hvita falken» och
Nordstjärnan samt efter O. D:s sångarfärd till Fin-
land sommaren 1894 ryska St. Stefaniordens II Kl.
Som belöning för de stora administrativa förtjänster
han inlade om ordnandet af den nordiska musik-
festen vid Stockholmsutställningen 1897 erhöll han
Vasaordens kommendörskors. Att han innehar me-
daljen »Literis et artibus» faller af sig själft.
Direktör Hedenblad, som är en man i sin fulla
kraft och med oförminskad entusiasm för sitt kall,
torde tvifvelsutan ännu länge komma att främja
var nationella tonkonst i egenskap af Upsalasångens
ledare.
HVAD SKULLE HAN SVARA?
IV.
T) Å PRÄSTEN i Neagas skiss skall afgifva svaret
till sin hustru på hennes fråga : »Hon var din kärlek,
icke sant?» är det ej nödvändigt att han antingen ge-
nom skärande lögn förnekar sin ungdomskärlek såsom
hvarken nu existerande eller hafvande existerat eller
genom rena sanningen krossar ett oerfaret barna-
hjärta.
Prästens svar kunde förslagsvis lydt på följande
sätt: »Ja, barnet^mitt, jag har verkligen hållit mycket
af henne för många, år sedan, och det gör mig så
ondt om henne, men nu har jag ju dig.» Och så kunde
Dahllöf foto.
DIRECTOR MÜSICES IVAR HEDENBLAD.
prästen beledsagat sina ord med sådan visad värme,
som mellan älskande är vanlig.
I smekningen behöfde ej ligga en lögn, ej heller
i en öppen blick, ty han måste säkert i denna stund,
da han ville skydda sin lilla hustru för sorg, äfven
känna mycket varmt för henne. Och säkert skulle
nan kunna bringa henne till lugn och troligen äfven
kunna bibehålla henne däri genom vaksamhet och kär-
leksfullhet.
Men skulle_ barnet visa sig höra till dessa själar,
Sn?1 la,ta sig nöia> förrän de tänkt till botten ai
allt, då skulle hon också hafva kraft att bära sin
krossade illusion, blott den icke kom öfver henne för
olörheredt, utan att därför åt sig och sin man skapa
ett helvete genom bitterhet.
. Detta är nu en föreslagen lösning på konflikten
i valet mellan sanning och lögn: att gå liksom en
medelväg. Men nu undras till sist, om konflikten nå-
gonsin hade behöft tillspetsa sig så, som författarin-
nan latit den göra, savida ej vår hjälte omöjligen kun-
nat förskaffa sig sin Amerikaväns adress. Men tro-
ligen hade han adressen, och då borde väl han, som
känt en häftig smärta vid Amerikabrefven och som
»inom sig närde liksom ett vansinnigt, dåraktigt hopp,»
for sig klargjort situationen och för säkerhetens skull
latit ett kärleksbref flyga ut till Amerika, innan han
gick och friade till sin nya lilla bekantskap.
Jeanette.
»RESEÄFVENTYR».
D
EN LILLA TÄFLINGSSERIE, som under
denna rubrik sedan någon tid influtit i
bilagan, afslutas i dag med »äfventvret» num-
XVIII. Återstår nu att förfoga öfver de
50 kronor, som af redaktionen utfästs som
pris »antingen att oafkortadt tillfalla förf. af
den skildring, som mest slår an på läsekretsen,
eller, om flere manuskript skulle anses för-
tjänta af belöning, att utdelas i lämpliga
poster allt efter de olika skildringarnas lite-
rära värde sins emel-
lan.»
Vi bedja nu där-
för alla intresserade
att snarast insända
sitt utlåtande angå-
ende prisfördelnin-
gen, för att vi där-
efter på grundval af
läsekretsens egen om-
röstning må kunna af-
göra täflingen.
Red. af Idün.
GENERALDIR. H. W. MARTIN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
