Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 96. 2 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLCJSTRERAD
FÖR ■ KVINNANr5 OCH • nErlrlET
N:r 96 (671). LÖRDAGEN DEN 2 DECEMBER 1899.
12:te Årg.
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR:
Iddn ______________ ________ KR- 3:
Iddns Modetidn.med plan-
scher OCH HANDARB. –- » 5:
Idnns Modetid. dtan pl- » 3:
UTGIFNINGSDAGAR :
HVARJE
onsdag och lördag.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE :
FRITHIOF HELLBERG
träffas säkrast kl. 2—3.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
KLARA S. KYRKOGATA 16, 1 TR.
ÖPPNA KL. 10—5.
i LÖSNDMMERPRIS : 8 ÖRE. Redaktionssekr. : JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 1646.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
Stockholm,
Iddns Kdngl. Hofboktryckeri.
TEKLA ÅHLANDER I SITT HEM
EFTER FÖR IDUN TAGEN FOTOGRAFI AF A. BLOMBERG.
‘■“Him.
.-i’
FRÅN ANDRA SIDAN RAMPEN:
TEKLA ÅHLANDER.
EATERLEGENDEN berättar om
Eugène Scribe, att han en gång
vid bevistandet af premièren af
ett af Alfred de Mussets drama-
och yttrade:
»Hur bär ni er åt att skrifva pjeser, som
alltid slå an på publiken ?_ När jag utar-
betar ett stycke, sker det i den^bestämda
afsikten att roa och intressera åskådarne,
men likafullt kan det hända, att jag miss-
lyckas. Hur går ni tillväga?»
»Jag skrifver för att roa mig själf,» sva-
rade Musset.
Den enkla anekdoten — den må nu vara
sann eller ej — ger en träffande bild af de
båda dramaturgernas skaplynnen : Scribe,
faiseuren, effektsökaren, och Musset, den
borne skalden, som, föraktande hvarje
coup de théâtre, skref direkte ut af
sin inspiration.
Bland den sceniska konstens utöfvare
träffa vi också den effektsökande faiseuren,
som ej begär bättre än att fånga publiken
med sina tekniska knep, bredvid den all-
varligt arbetande konstnären, för hvilken
uppgiften är det förnämsta och applåderna
och berömmet af sekundär betydelse.
Den sceniska artist, hvars bild inleder
Iduns dagsnummer, har sedan många år do-
kumenterat sig hos vår teaterpublik som en
konstnärspersonlighet af det äkta slaget,
hvilken ej nöjer sig med lättköpta segrar,
utan oafbrutet kämpar sig framåt och upp-
åt under trägna lifsstudier och en aldrig
hvilande sträfvan att vidga sin andliga
synkrets.
Om man skulle spörja fröken Alilander
huru hon går tillväga att alltid glädja och
värma åskådarne med sin konst, blefve hen-
nes svar förvisso:
»Jag arbetar för att glädja .mig själf.»
Ty så är det. Hon har fått arbetsglädjens
dyrbara gåfva, hvilken för hvarje yrkes-
utöfvare är en nödvändig häfstång, men
kanske allra oumbärligast för konstnären.
Det är henne en njutning att studera in
en ny karaktärsroll, hvari hon riktigt får
fördjupa sig, och där hennes artistintelli-
gens blir i tillfälle att mejsla ut dessa verk-
lighetstrogna detaljer, som förläna bilden,
då den slutligen kommer i rampljuset, den
rätta prägeln af lif och sanning.
Och hon har skänkt vår publik många så-
dana gestalter under det nu tilländalupna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
