- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1899 /
4

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 96. 2 december 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDUN 1899. — 4 —
■Ci., uiuiuuc^ ÎUIU.
HAND. VÄNNERS UTSTÄLLNING ÖPPNAS I NÄRVARO AF D. K. H. KRONPRINSEN, PRINS CARL OCH
PRINSESSAN INGEBORG.
gen alltjämt kunnat sprida en lifgifvande, kraf-
tig smakströmning öfver hela vårt land.
Såsom allmogeväfnaden i början användes,
var den något tung och allvarlig i färgen, ett
intryck som vi få af de flesta bland de före-
mål, som utställas i denna sal. Bland de
många bonader, draperier och möbelstoffer i
krabbasnår. opphämta, dukagång eller rödlakan,
som här äro utställda, är det garnityr, som va-
rit en bröllopsgåfva till kronprinsparet, utan
tvifvel det präktigaste. Dess djupa, kraftiga
färger ha stått sig under de 18 år som gått,
sedan det väfdes, och liksom de öfriga stoffer-
na af samma art verkar det ännu inför vår
moderna smak med ett välgörande nobelt lugn.
En annan synnerligen intressant pjes är den
stora flossamattan på estraden i salens bak-
grund. Signerad 1876, är den faktiskt för-
eningens första större matta, och ehuru den
efterföljts af en lång serie större och präkti-
gare golfbonader, försvarar den väl sin plats
bredvid dessa.
Den svenska allmogestilen tillfredsställde
emellertid ieke ensam den alltjämt sökande
och pröfvande föreningen. Bedan tidigt bör-
jade den taga inflytelser utifrån, och den stil,
som därvid först upptogs, var den tyska re-
naisancen. Denna hade på 70-talet hos oss
och falska naturhärmningen, de grella, skä-
rande färgerna och den simpla tekniken.
Då den såg sig om efter nya, ädlare mön-
ster, vände den sig till det bästa tänkbara:
det fosterländska, och den fann här två vägar
öppna ; den ena syntes vara en genväg, men
var en återvändsgränd, den andra var en läng-
re, mödosammare väg, men den var säker, och
den leder ännu alltjämt framåt.
Vid denna tid hade intresset för vår forn-
tid flammat upp i ny låga, vår arkeologiska
forskning hade vunnit nya och ärorika segrar,
vår konst tog gärna sina ämnen från de gamla
sagorna, och konstindustrien skyndade att till-
ägna sig motiv från den fosterländska Orna-
mentiken. För det konstnärliga handarbetet
trodde man sig äfven där finna en formvärld,
som förtjänade att efterliknas, och så uppkom
de »fornnordiska» mönstren.
Utställningen visar en ganska rik samling
af dylika, använda för många olika ända-
mål, särskildt i en serie borddukar kan man
studera deras märkvärdiga olämplighet. »Drak-
slingan» är det vanliga motivet och utfö-
ringssättet nästan alltid »påläggssöm». Hvad
färgerna beträffar tycktes man, rädd för den
föregående granna bjärtheten, kasta sig till en
motsatt ytterlighet: det grådaskiga, en ton
som kännetecknar de flesta hithörande textil-
arbeten. Det orimliga i användandet af dy-
lika mönster låg icke blott däri, att de, ur-
sprungligen snidade i trä eller huggna i sten,
voro fullkomligt främmande för konstsömna-
dens teknik, det låg främst däri att de till-
hörde en utdöd kultur, som icke kunde med
konstlade medel återväckas till lif. Lika hett
som entusiasmen brann för den fornnordiska
stilen, lika hastigt slocknade den också och
hör nu till det längst förflutna i denna för-
enings annaler.
Samtidigt hade emellertid en annan art af
förebilder påvisats, mer verkligt fosterländska
än de förra, det var allmogeväfnaderna och
broderierna. Den unga föreningen tillägnade
sig hela den rika skatt af mönster och af olika
väfnadstekniker, som funnos kvar, ehuru nä-
stan glömda, främst inom Skåne, men seder-
mera genom allt flere af våra provinser. Upp-
tagandet, bearbetningen och förädlingen af den-
na gedigna och äkta textilkonst har varit Hand-
arbetets vänners förtjänstfullaste gärning, och
från denna aldrig sinande källa har förenin-
A. Blomberg foto.
HAND. VÄNNERS UTSTÄLLNING: HÖRNET MED KRONPRINSESSANS BILD I STORA SALEN.
wmm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:38:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1899/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free