Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 96. 2 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3 IDUN 1899.
t- ^fsjgîaœ.
«g&E$g
jAX-rvÅ’
yv-f?
vvv^vv W1
iv#u|
HOS
!’£■’"•’ vpi.
lÉSfllÉ
A. Blomberg foto.
HANDARB. VÄNNERS UTSTÄLLNING: TYSKA KYRKANS ANTEPENDIUM.
gängsrika verksamhet, så blir denna utställning
af ett alldeles säreget intresse.
Det intryck, som först ocb ovillkorligen trän-
ger sig på oss redan vid inträdet i utställ-
ningslokalen, är intrycket af en sällsynt, nästan
fulländad lycklighet i de allmänna anordnin-
garna. Van, som man är, att i en lokal så-
dan som denna finna rader eller grupper af
målningar i förgyllda ramar mot en tämligen
indifferent bakgrund, tjusas man af den form-
rikedom, den varma mättade färgprakt, som
nu fyller hela salen. Vår nästa känsla är be-
undran för den smakens och färgsinnets träff-
säkerhet, som möjliggjort ett sådant resultat.
Man tänke sig svårigheterna att af detta i
former och färger så. ytterst skiftande och
olikartade material samarbeta ett helt af så
harmonisk verkan, att ordna dessa hundratals
färgskimrande stycken på ett sådant sätt, att
de tillsammans dock endast verka färg, icke
färger: idealet för all färgsammansättning.
Dock, det är ju hos »Handarbetets vänner»
vi befinna oss, och vi behöfva icke allt för
mycket förvånas, att det vi äro vana att där
finna hos hvarje särskild sak äfven finnes
hos alla tillsammans.
Ännu en förträfflighet i de allmänna an;
ordningarna är den genomförda kronologiska
uppställningen, genom hvilken man så att säga
steg för steg genom de tre salarna kan följa
utvecklingsgången af föreningens verksamhet-
från dess första reformatoriska försök, till dess
nuvarande ledareställning inom vår textila
konst.
Innan vi börja denna ytterst lärorika och
intressanta vandring, böra vi dock ej försum-
ma tillfället att kasta en blick på den textil-
konst, som härskade då »Handarbetets vän-
ner» började sin verksamhet och i opposition
mot hvilken den just arbetade.
Utställningen bjuder också på en särskild
samling af dylika föremål anordnade i ett
mindre rum. Detta är en »lycklig tanke»,
hvilken innebär en berättigad stolthet öfver
resultatet af föreningens sträfvanden, men inga-
jämt sin konstfärdighet
ting.
Hvad som i första
denna art af textil
produktion, var försö-
ket att direkt efter-
härma naturföremål i
materialer och med en
teknik, som för sådant
ändamål var fullkom-
ligt omöjlig, att måla
taflor i ullgarn eller
pärlor ; det var vidare
lusten att anbringa
dessa taflor på plat-
ser, där en tafla är
orimlig, och det var
slutligen okänslighe-
ten för formernas skön-
het liksom för färger-
nas harmoni. Det var
en tid, då ornamen-
tet var bortglömdt el-
ler föraktadt och, då
det någon gång fanns,
hade formen af ett
barns krumelurer i ut-
klippt papper. Den
så godt som enda, om
icke kända, så dock
använda sömnadsart
var korsstygnsbroderi-
et och med detta af-
bildades allt mellan
himmel och jord, bor-
gar och torn, herrar
och damer, hundar
och kattor, blommor
och träd.
Men riktigt skick-
liga brodöser synas
icke ha nöjt sig med
att endast härma må-
larkonsten, de sträck-
te sin äregirighet äf-
lunda får — såsom
en och annan möjli-
gen vill fatta det —
anses för en liten
elakhet mot de döda.
Samlingen är nämli-
gen visst icke vald
af det minst goda från
denna förgångna pe-
riod, utan »fullt re-
presentativ » för sin
tid.
Den generation, som
uppväxt sedan dess, lär
knappast kunna tro på
möjligheten af, att det-
ta en gång varit den
allmänna smaken, och
de, som voro med re-
dan då, böra sanner-
ligen glädjas, att detta
är förgånget. Men —
Gud bättre — helt
förgånget är det ännu
icke; icke blott finnes
mycket af arten kvar
i månget hem från de
gamla tiderna, utan
den produceras nog
alltjämt här och hvar
i bygderna; i mån-
gen ;tappisserihandel»
säljas ännu mönster af
detta slag, och mån-
ga, många flitiga kvin-
nofingrär öfva allt-
på dessa och liknande
rummet kännetecknade
ven till skulpturer och skapade reliefer i kort-
klippt ullgarn; till statyetter eller byster tycks
dock skickligheten ej ha sträckt sig.
Det lilla rummet med sina raffineradt en-
faldiga trådgardiner innehåller många prof af
dylik »tapisserisöm». Där finnas eldskärmen
med de romantiska scenerna, dynorna med de
vackra flickorna, pallarna med de små hun-
darna »i rundel», de trädda antimacassarna,
och framför allt blommor, mycket blommor i
»härmad liknelse» af Floras barn.
Och där finns ett spjällsnöre, som — förtjä-
nar att sesl För oss är det ett »chamber of
horrors» detta lilla rum, och det är nästan
rörande att tänka, att dess innehåll en gång
förnöjt och gladt våra mödrar, därför att de
»icke kunde bättre.» Det erinrar om den
vanliga frasen i de kalligrafiska intygen att:
»sådan var vår stil», då vi började.
De arbeten, som under de gångna tjugu-
fem åren utgått från föreningen själf och re-
presentera dess verksamhet, äro anordnade i
de tre stora salarna, men det är icke endast
af denna tillfällighet, som det ligger nära till
hands att vid en öfversikt som denna göra
en tredelning af utställningen i dess helhet;
det är lätt nog att den förutan skilja mellan
tre olika facer inom föreningens verksamhet.
Visserligen har denna, såsom all periodindel-
ning, sina öfvergångsformer och undantag, men,
om vi också finna dylika inom hvart af dessa
trenne rum, ligger dock till grund för hela
anordningen en tanke, som måhända ser ut
som en händelse.
I den stora salen till höger finna vi alstren
från Handarbetets vänners första tider.
Dess opposition hade gällt den kritiklösa
A. Blomberg1 foto.
HAND. VÄNNERS UTSTÄLLNING: GRIPSHOLMSGRUPPEN MED KRONBERGS MATTA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
